Det var ett tag sen! 

Nu har jag snart gått en termin av 6 på en väldigt liten skola med många möjligheter. Jag har haft några prov, varit på 2 utflykter osv.

Men annars så har det inte hänt så extremt mycket i mitt liv. Det är dock inget jag inte kan ändra på framöver! Jag har funderat lite... Vilket jag gör varje dag och lite för mycket om jag ska vara helt ärlig. 

Men i alla fall, för att komma rakt på sak. Jag har tänkt att ändra lite:

*Jag ska sluta med godis. I alla fall inte äta det lika mycket. Typ bara vid Jul, Påsk och andra högtider.

*Istället så ska jag äta frukt, vid den här tiden mest clementiner, vid vår äpplen osv.

*Jag ska vara ute mer! Visst jag vet att allt är så himla tråkigt för att det inte finns något här ute mitt i ingenstans! Men då får jag utforska lite!!!

*Ska inte spendera lika mycket tid på datorn. Göra mer saker under den tiden, som att göra läxor, städa (även om det är hur tråkigt som helst) och annat.

*Öva mer på min bas! Oavsett hur mycket jag hatar det så vet jag att man måste öva för att bli bra på något, det är precis det jag måste göra!

* Okej det är typ det. Jag ville bara göra en till punkt 😝😏

Okej, något jag tror skulle löna sig är att fortsätta på Steal My Girl. På tal om det... Hur många vill att tiden ska gå lite fortare så vi får killarna tillbaka? Visst, dem är väl förtjänta av en break!! Absolut, det är bara att det kommer inte vara lika mycket av dem längre. Men inget kommer väl att förändras i slutändan? Jag hoppas i alla fall inte det! 

Jag har på den senaste tiden (och under hela mitt liv) varit beroende av musik. Men jag har gått lite utanför ramarna den senaste tiden. T.ex så får jag så mycket feeling av folk som gör covers av kända låtar, fast på t.ex en fiol, cello osv.

Några tips:

Stay With Me - Kevin Olusola 

River Flows In You - Daniel Jang

Ha en trevlig fortsättning!!! 

I dag började jag skolan. Gymnasiet mer exakt. Jag hade inte varit så nervös, jag var mer nervös för att börja 7:an. Men idag fick jag paniken, det var inte förrns idag som det faktiskt slog mig att jag inte skulle gå i samma skola, med samma människor längre. Det kan vara både bra och dåligt. Vissa saknar man, andra... not so much.

Men som tur är så går faktiskt min vän Matilda i samma skola fast en annan linje. Så vi träffades vid vår gamla skolas slöjdsal. Det är typ 300 ish meter mellan skolorna. Men vi skulle samlas vid Kulturen. Som är kanske 50-100 meter från slöjden. Sen satt vi jämte varandra med andra vänner med när lärarna pratade.

Sen gick vi till skolan och vi fick information osv. MEN det var först då jag insåg att vi bara är tjejer. Varför är jag inte förvånad? När jag gick i Lena så hade vi 4 killar i klassen. I 7:an - 9:an var det 8, nu inga alls. Våra handledare sa också det, alla de år dem har jobbat tillsammans har dem aldrig haft en klass med bara tjejer. Jag ville lära känna nya killar, det är ofta inte alltid men ofta dem som jag kommer best överäns med, kanske för att dem killarna jag känner knappt har någon åsikt alls (nära vänner killar). 

Dem gick igenom hur man skulle komma ut om det började brinna. Då märkte dem att klockan var 10 i 10. Bussen går 10... Jag och Matilda skulle dessutom hämta ut våra gratis mapp, penna, sudd och linjal. Som tur så hann jag faktiskt med bussen! 

Sen så kom jag hem, fick lite till panik för att jag inte hade mappar, mer en den jag hämtade. Men sen hittade jag lite fler. I stället för att har alla olika SO ämnena för sig så har jag allt i samma, så nu saknar jag bara en mapp till spanskan och flera skrivblock...   

Okej, jag kanske ska förklara vad jag menar med titeln. Jag brukar ofta skriva på min egna laptop. Men nu sitter jag nere och använder en stationer dator. Det var länge sedan jag använde detta tangentbord. Om jag ska vara ärlig så känns det roligare. Men hur får det mig att känna mig gammal? 

Jo, det var kanske inte så länge sedan jag fick en egen dator. Jag fick min laptop vintern 2014, så man kan ju inte säga att jag haft min dator jättelänge. Men jag är ju ända van med min lilla laptop, inte denna skärmen eller detta tangentbord. Men jag tror att datorn är en annan från den jag använde lite mer än 1 år sedan. 

Jag vet inte hur det kommer att bli med videon jag skrev om förra veckan. Jag måste hitta tid att göra den, och sen vill jag göra den så bra jag bara kan. Med andra ord så vill jag inte att mina syskon är hemma, för dem är hur högljudda som möjligt. Det betyder att dem kommer att störa mig under tiden jag håller på med videon, det kommer göra så att jag tappar koncentrationen. Så vi får se om jag ens kommer att göra den. 

På tal om videor, jag är mycket mer närmare mitt mål, jag har inte så många kronor kvar fören jag kan köpa kameran jag vill ha. Så då kommer i alla fall ljudet och kvalitén vara bättre än den jag redan har, sen kommer jag ha kvar kameran jag har som en vlogg kamera.

Jag ville inte att denna sommaren skulle bli som alla andra jag har haft. Vilket jag inte kan säga har hänt. Lite har varit annorlunda, men det har inte varit som jag förväntade mig. Visst, jag har passat en hund, och jag har varit mer aktiv. Men det känns som att ganska mycket saknas.

Det är 26 dagar innan jag börjar en ny skola. Början till vuxen-livet... I bland önskar jag att jag bara kunde åka tillbaka i tiden och vara liten, slippa oroa mig för något. 

Jag har inte gjort så mycket dag än att kolla klart Chicago Fire. Mina småsyskon har varit här idag, och oavsett om det verkar helt ofattbart så är de mer högljudda än vad dem är hemma. 

Hela dagen började med att jag vaknade vid 4 -.- men jag kunde somna om, jag älskar den känslan, när man vet att man kan sova längre. Sen har det gått bra resten av dagen.

Det var ett tag sedan! Jag kommer att lägga upp dagligen fram till onsdag nästa vecka. Jag kommer att passa en hund, det är andra gången nu, förra gången var tisdag- lördag förra veckan.

Men eftersom att mamma är allergisk så bor jag för tillfället hos farmor  och farfar (som bor mitt emot oss). Det som är lite roligt är att pappa tycker att detta är guld! Anledningen för det är att jag tar av farfars WiFi vilket leder till att vi "sparar" där hemma. Jag tycker dock inte att det är jag som använder datorn mest... Sen kanske det jag använder datorn till drar mer än vad de andra gör... Men det är en annan femma.

Jag kommer dessutom från och med imorgon att lägga upp vloggar på men vlogg kanal (på youtube). Där jag kommer prata om min dag, vilket betyder att jag faktiskt måste göra något av den. Jag kommer också att prata om vad jag tycker är kul med att passa Lola (hunden) och vad jag tycker är mindre kul. Men den videon kommer inte fören onsdag!

Vill du ha ett bra spel tips så är Dragon City dagens tips! Så kul!

Okej, fortsätter sommaren så här så flyttar jag till månen!

Jag har aldrig gillar sommaren, men när det är så här varmt så kan jag inte stå ut med den! Förr var det mer på grund av alla insekter och sån skit som gjorde så att jag inte gillade sommaren. Nu är det dock så himla varmt att jag kan inte sova på natten. Sen svettas man floder och sånt! 

Visst jag gillar att bada, men jag är ganska kräsen av mig. Jag måste se i vattnet, men jag badar inte i hav, gillar inte salt vatten. Vissa sjöar går bra, men inte alla. Helst så ska det vara en pool, vilket vi inte har, så jag tar iskalla duschar i stället.

När man frågar en svensk hur en svensk sommar är, så svarar man ofta "regn". nääej du är nog inte så klok. Det är en brittisk sommar du förklarar. Jag skulle säga att en svensk sommar är varmt, man vill inte vara ute när det är som varmast, efter som man gillar kylan lite mer. Det är en tuff period. Regnet kommer någon gång i bland mest på våren, vilket gör den till min 2:a favo årstid.

Men helst ärligt, det blir varmare och varmare för varje år, inte bara på sommaren, utan på vintern. Jag hör hur folk klagar att det är så kalt på vintern. Men nä, det ligger ingen snö då är det inte kallt. Det kanske inte är varmt, men det har varit betydligt kallare.

Men det är i alla fall inte bra, detta. Inte för jorden!

Så på onsdag har vi inte längre något WiFi, detta betyder att jag faktiskt måste gå ut för att ha kul. Jag tillhör den gruppen där vi inte bryr oss så mycket. 

Varje sommar säger jag att jag ska träna, men det är alltid något som kommer emellan, så som internet, mat, lathet osv. Vädret också för den delen, är regnar det eller oskar eller helt enkelt bara är tråkigt väder, så sjunker min lust för att cykla. Vilket är mitt sätt att träna på. Vissa springer, men om man cyklar en mil flera dagar i veckan så bygger man faktiskt också upp konditionen! Dessutom gillar jag att vara snabb med saker, så jag tar definitivt en chans att cykla över att springa! Någon gång i sommar kommer jag att cykla in till mina kompisar, det lär la ta ca 1 timma, men det är värt det. Sen har jag väl cyklat 1 mil (det är rundan jag tar) X-antal gånger, med tiden blir man ju snabbare, vilket betyder att konditionen ökar, och man kanske kommer fram snabbare, så det blir inte lika svårt. 

Förra året bröt jag armbågen när jag cyklade på Vrångö (ha alltid hjälm på dig när du cyklar. Oavsett hur bra du tror du är, så vet man aldrig när olyckan är framme).

Jag han inte riktigt göra något den sommaren, badade aldrig, var inte ute så mycket, fick inte anstränga mig för mycket. Jag hann cykla rundan en gång. Så en gång vs många gånger (i år alltså).

Det är också ganska sjukt att tänka. Jag ska börja i gymnasiet! Det är helt sjukt! Jag minns fortfarande första dagen i 7:an (förskoleklassen också för den delen).

Jag satte mig i ett 4-säte (2 mitt emot varandra), min kompis gick på bussen, vi pratade lite, sen flyttade han sig när hans andra kompisar kom. Jag satt där ensam. Sen efter några stopp senare, sätter sig en nia (då) diagonalt framför mig, hans kompis satt bakom mig. De pratade och skrattade. Jag kände mig hemsk! Jag hade min ryggsäck på min mage och mina armar runt den. Jag hade aldrig åkt längre än Lena Skola. Jag skulle till en ny skola, med nästan ingen jag kände. För att vara en som grät första gången jag åkte tåg själv, så var jag ändå ganska stolt att det inte var värre. 

Om man säger så här, när jag var typ 6-7 år åkte vår familj till sälen. Det var en backe, trollskogen kallade vi den för. Jag, Cornelia (min syster) och pappa åkte den. Det som var så himla dumt var att de hade hopp, hopp som jag gillade att åka i, Cornelia ramla några gånger. Men de stannade och kollade på trollen, det gjorde aldrig jag. Jag hade så roligt över att åka i hoppen liksom. Så jag tappade bort dem!

Jag kom ut på ett annat spår, jag la mig ner och grät. Först åkte jag dock runt och fråga om de sett min pappa. Sen la jag mig på spåret. 

Tack Gud att det kom en kvinna ca 10 minuter (enligt mig) och hjälpte mig till en som jobbade där. Sen ca 2 timmar (det kändes som det) efter, kom pappa! 

Enda sen dess har jag haft sjukt stor oro över att tappa bort någon, mamma, pappa, mina syskon. Jag har svårt att vara ifrån dem... Man vet aldrig vem som finns där ute. Problemet med mig är också att jag tänker på det värsta som kan hända, det är därför jag alltid tvekar. På allt. 

Det kan vara både bra och dåligt. Jag ger mig aldrig in i något jag inte är 100% säker om. Sånt är bra ibland, men är det något som ska gå snabbt som blixten så är det svårare.

Jaja, vi ses nån gång!