Så under den senaste tiden har jag kollar på What Would You Do? Den är en Amerikanskt tv-serie, typ gömda kameran. Jag vet dock inte vad det är men, men av det jag fattat så har gömda kameran gömda kameror, vilket WWYD, också har, men i WWYD, så gör man mer... Allvarliga saker, typ om mobbning och sådant. De vill se vilka som står upp, kommer att lägga till ett klipp i slutet av bloggen. Men det får mig att se på saker från andra lägen, jag vet vad jag skulle vilja göra, men jag vet inte om jag skulle gjort det, det beror på om jag är själv eller inte. Men i alla fall, det är en rolig serie att se!

I morgon ska jag ha nationella prov i engelska. Men jag bryr mig inte så mycket, jag gillar och är bra på ämnet, så jag känner mig inte nervös. Inte som jag gör för So:n. Vi har fått reda på att vi ska ha historia. Det är ett stort ämne i sig självt, men jag skulle inte bli förvånad om de kom om Franska, Amerikanska och industriella revolutionen. Men det är la bara att göra sitt bästa.

Jag och Oscar sitter och lyssnar på låten vi la upp på YouTube. Det är en cover av Act My Age, ja, det är One Direction som har gjort den.

"Du sjunger bra" Sa Oscar

"Tack!" Sa jag och började sjunga med. "When I'm fat and old, and my kids think I'm a joke. Cause I move a little slow, when I dance"

"Tyst du kan ju inte äns sjunga" Skrek Fred från hans och Oscas rum.

"Fred var snäll vid din syster!" Hörde jag mamma ropa.

"Visst är han jobbig!" Sa Oscar med en suck.

"Om jag inte minns fel så är du det med" Sa jag med ett flin.

"Sant"

"Middag!" Ropade mamma. Vi sprang ner till köket alla tre. Teo var inte hemma, inte Josh heller. Det var kycklingben till middag, med potatisklyftor.

"Så hur känns det att sluta skolan om en månad då?" Undrade mamma.

"Så skönt, man slipper alla läxor" Sa Fred och Oscar bara kollade på honnom. I vanliga fall brukar han hålla med.

"Ska inte du?" Började Oscar men Fred avbört honom.

"Tyst de vet inte än" 

"Vad är det vi inte vet?" Frågade pappa och höjde ena ögonbrynet. Fred kollade ner i maten och sa inget.

"Han ska gå i sommarskola" Sa Oscar sedan. Allt stannade upp och alla kollade på Fred.

"I alla fall. Du då Molly?" Sa mamma för att bryta tystnaden.

"Okej antar jag. Hoppas bara jag kommer in" 

"Klart du gör, du är jättebra på att skådespela"

"Tänk om andra är bättre" Sa jag och suckade.

"Du sökte in till 3 olika teaterlinjer, sen 3 olika musiklinjer och sist samhälle" Sa Oscar."Så kommer du inte in så har de 0 Iq" Fortsatte han.

"Haha, tja så kan man ju också se på det" Sa jag medan jag la in tallriken och allt jag hade i disken.

Jag gick upp till mitt rum där gick jag in på YouTube. Jag sökte på One Direction och Make One Direction notice you. Jag klickade på bilden och upp kom Simon Cowell.

"Hello there YouTube! I'm Simon Cowell. If you want 1D to notice YOU! Well then you just have to follow these steps.

1 Make a video where you show them your talent.

2 Put it up on YouTube

3 Shar it on Twitter with the hastag NoticeMe1D

4To make the chance bigger, put it up on Instagram

5 Don't stop trying.

Bye YouTube and good luck!"

Tja, jag har redan lagt upp det på YouTube, och under en timma har jag fått 100 tittare. Så då är det bara att dela på Twitter och Insta.

__________________________________________________________________________________________________

Hela denna novellen kommer att vara i Mollys perspektiv. Så första kapitlet är nu ute!

Okej, innan jag börjar skriva allt som jag tycker (nu i alla fall).  Så skriver jag bara detta för att jag tycker det är lite orättvist.

Men i alla fall. De måste stå ut med oss varje dag.  Vi må gå i nian, men min lillasysters klass, är till och med tystare än vår. Och hon går i lågstadiet.

De har kanske inte den bästa lönen som finns, jag säger inte att den är den sämsta heller, jag säger bara att med tanke på deras jobb så borde dem ha mer. 

De lär barn och oss tonåringar många saker, allt från Gustav Wasa till algebra. Samtidigt som de lär oss saker från dåtid till nu tid,  så hjälper det oss att bygga upp framtiden. Alla säger att barn är framtiden, vilket stämmer mer eller mindre. Men för att ett barn ska få en bra framtid så behövs en bra grund, det är där lärare kommer in. 

Jag vet att familjen har en stor betydelse också, men familjen enligt mig påverkar bara hur man blir som person, vad man tycker är rätt och vad man tycker är fel. Medan en lärare kan lära dig ett nytt språk som du till slut kan helt flytande, men andra i din familj kanske inte är lika bra på språk utan på något annat du inte är så bra på. Med andra ord så kan man säga att en lärare kan hjälpa en elev hitta sina starka sidor, och stärka dem ännu mer.

Sen visst, alla elever känner sig inte bekväma i skolan, jag gör det inte varje dag heller. Men det är mitt sista år här så jag klarar av det. Men ofta så är det att man har problem med (klass)kamrater. Alla är inte snälla mot alla sånt är livet. Men tar man bara bort de elever som får en att må dåligt, så skulle man säga att skolan var bra. 

Jag gillar inte alla lektioner, men jag tycker inte att vår skola är dålig om jag kan säga så. Visst Lärare måste bli bättre på att hantera mobbning och utfrysning, och själv tycker jag att vi borde ha hårdare konsekvenser.

Men tänker man på det så borde ALLA bli bättre på det. Nu för tiden tänker man att gör jag inget när man väl ser att någon blir mobbad. Så har man inte gjort något fel. För man sa ju själv inget för att såra personen. Men blir man mobbad, och vågar inte stå upp för sig själv, så vill och behöver man hjälp.  

De är inte alls många som skulle stannat och hjälpt en, bara för att man inte har tid. Vem bryr sig om det tar fem minuter! Du skulle katten med kunna bli en hjälte för personen som blir utsatt för allt ting. MEN DET ÄR EN HELT ANNAT ÄMNE!

Så, i stort sätt så är de grunden till allt vi kan, sen fördjupar vi oss olika djupt, men vi skulle inte kunna fördjupa oss utan grunden.

I stort sätt tycker jag att man borde ha mer respekt mot lärare. De har ju valt att spendera 8 timmar (max) på oss! Medan de kunde bli en himla professor istället, och få mycket mer i lön.

DET ÄR BARA SÅ JAG SER PÅ DET!