Just nu sitter jag och förhör min syster på sin läsläxa, hon läser för mig med andra ord. Jag minns själv när det var jag som läste och mamma eller pappa som lyssnade. Måste nog ge dem lite cred om jag var så som min syster. Inte att hon är dålig, men… det blir väl lite uttråkande när hon inte riktigt vet vad som står fast man sagt det flera gånger. 

Jag är själv inte någon som gillar att läsa, även om ni kanske fått den bilden av mig. För att jag "höll er uppdaterade" om hur långt jag kommit i Harry Potter. Det är dock annat för mig, för jag har sätt filmerna så jag visste ju redan vad det handlade om. Jag läser inte böcker jag inte är intresserad av, och väldigt ofta har jag läst böcker som redan gjorts till film. Det blir tvärt om för mig, istället för att läsa böckerna först, så ser jag filmen före boken.

Själv har jag en bok i svenskan jag måste läsa, är på kap 5... av, jag vet inte hur många. Men jag har dessutom matte, som ska göras tills imorgon. Detta gör mig liiite stressad, för här sitter jag och lyssnar på min syster läsa högt. Medan jag vet att jag själv har en hög som måste göras, jag är trött och bil bara dra täcket över huvudet. Antingen hoppar jag över matten eller några tal, och gör dem på helgen med mamma, eller så sitter jag uppe till kanske mitt i natten och pluggar.

Känns som jag kom in på fel ämne, för det jag ville säga är. Nu när jag sitter här och lyssnar på min syster, så minns jag tillbaka till "min" tid. Det är nu man märker att man är gammal, eller hur?

Jag var kanske inte så jätteglad med min klass. Vi hade våra stunder då allt var bra, men väldigt ofta kände jag mig utanför. Mitt gäng var killarna, som jag nu verkar tappat kontakten lite med. Vi går inte längre i samma klass, dock samma skola. Ska jag vara helt ärlig så saknar jag dem. Visst jag säger hej till dem i korridoren eller petar på dem. Så de vet att jag finns, jag verkar ju i alla fall få en reaktion. Men frågan är om de bryr sig, om det någonsin gjorde det i början...

Jag har aldrig gillat förändringar, men är det något jag absolut inte vill ändra på så är det min vänskap till dessa pöjkar. En av dem var dessutom min första kompis och jag har alltid kallat honom bror. Inte till honom direkt, men när andra kompisar pratat om dem så har jag sagt "ehh han är typ som en bror, jag har känt han sååå länge så jag vet hur han fungerar".

Han har ju andra kompisar.... Vem vet, vi kanske inte längre är kompisar i hans ögon… Det är dock det som gör så ont, för han var en av dem som jag ändå tänkt varit där. Han kanske inte är en som skulle göra allt för att se mig le... Men jag vill ju ändå inte att något illa ska fara till honom, men om han bryr sig om mig vet jag inte… 😓

Jag är den klumpigaste människan jag känner! Igår vid 4-5 tiden skulle jag gå ut för att ta kort. Jag tillhör en av de personer som sparkar på stenar bara för skoj skull. Så det var det jag gjorde, men då visade det sig att stenen var mer envis än mig själv. Så istället för att stenen for fram var det jag. Det första jag tänkte var ju givetvis "ingen såg mig va?" sen kollade jag på mitt knä. Då ser jag att jag skrapat upp de ända hela byxor jag har, och mitt knä. Så jag tar fram mobilen och ringer pappa. "Jag ramla, kom!" Så kom han. 

Det dåliga med detta är att skrap såren kom just vid knät, där det är töjt på olika sätt. Med andra ord så kommer ju inte mitt stora plåster sitta fast lika bra som den skulle om det vart på smalbenet istället...

Men det är det jag säger, det finns en risk i allt! Det är upp till en själv att bestämma om risken är värt det, vilket jag tycker det var, även om jag missade några riktigt bra bilder! 

Det var ett tag sen! 

Nu har jag snart gått en termin av 6 på en väldigt liten skola med många möjligheter. Jag har haft några prov, varit på 2 utflykter osv.

Men annars så har det inte hänt så extremt mycket i mitt liv. Det är dock inget jag inte kan ändra på framöver! Jag har funderat lite... Vilket jag gör varje dag och lite för mycket om jag ska vara helt ärlig. 

Men i alla fall, för att komma rakt på sak. Jag har tänkt att ändra lite:

*Jag ska sluta med godis. I alla fall inte äta det lika mycket. Typ bara vid Jul, Påsk och andra högtider.

*Istället så ska jag äta frukt, vid den här tiden mest clementiner, vid vår äpplen osv.

*Jag ska vara ute mer! Visst jag vet att allt är så himla tråkigt för att det inte finns något här ute mitt i ingenstans! Men då får jag utforska lite!!!

*Ska inte spendera lika mycket tid på datorn. Göra mer saker under den tiden, som att göra läxor, städa (även om det är hur tråkigt som helst) och annat.

*Öva mer på min bas! Oavsett hur mycket jag hatar det så vet jag att man måste öva för att bli bra på något, det är precis det jag måste göra!

* Okej det är typ det. Jag ville bara göra en till punkt 😝😏

Okej, något jag tror skulle löna sig är att fortsätta på Steal My Girl. På tal om det... Hur många vill att tiden ska gå lite fortare så vi får killarna tillbaka? Visst, dem är väl förtjänta av en break!! Absolut, det är bara att det kommer inte vara lika mycket av dem längre. Men inget kommer väl att förändras i slutändan? Jag hoppas i alla fall inte det! 

Jag har på den senaste tiden (och under hela mitt liv) varit beroende av musik. Men jag har gått lite utanför ramarna den senaste tiden. T.ex så får jag så mycket feeling av folk som gör covers av kända låtar, fast på t.ex en fiol, cello osv.

Några tips:

Stay With Me - Kevin Olusola 

River Flows In You - Daniel Jang

Ha en trevlig fortsättning!!!