Jag har 2-3 nya kapitlen som ska renskrivas. Men vet inte när.. förmodligen när gipset är borta.

Okej... Jag ska ju vara på vrångö idag. Men igår cyklade jag vid 10 till 11 tiden eller något. Jag stog upp för att ta fart... och kedjan hoppa... Jag bröd vänstra armbågen :( 

Så jag kommer sova hemma på lägret... sen får jag ju inte bada..

Men aja, det kunde vart värre!

Tidigare 

Jag kunde se att Cal var upprörd, vem skulle inte det?

________________________________________________________________________________________

Calums Perspektiv 

Hon sa aldrig att de var i Nialls ålder.. Jag vet att hon inte bara tog emot slagen, hon slogs också, men ändå. Det lät som att hon var så hjälplös.. 

"Cal.. Vad tänker du på?" Niall hade försökt fått tag i mig, men det var som om jag var i chock.

"Cal... Hallå! Jorden till Calum!" Då ryckte jag till, det var inte Niall som sa det... Utan Luke

"Va?" Emma kollade på mig, Niall och Liam också, men de andra skrattade rakt i mitt ansikte... Men de vet ju inte.

"Vi ska till Liseberg nu, så raska upp dig" Emma sucka, jag vet inte varför men det ser ut som att hon tänker berätta något.. Men vad?... NEJ!

"Hallå sluta" Alla vände på sig "Han var i chock det  är allt" Phu... Hon berättade inte.

Alla gick  ut till bilarna. Vi fick åka i 2 bilar, vi var för många för att få plats i en bil.

Liam skulle åka med de andra av mitt band i en lite större bil, de hade också en livvakt med. Sen åkte jag, Niall och Emma samma bil med en annan livvakt. 

Jag är glad att jag är med Emma i alla fall... Jag antar att ja är överbeskyddande om henne.

"Niall?" Emma bröt vår extremt konstiga tystnad.

"Ja, Em?" Detta lär bli intressant.. 

"Kommer inte folk känna igen er?" Just de... Det tänkte jag inte på..

"Nu, ja, men vi har förklädnader till oss. Liam fixade allt. Vi har de vi hade förra året om du minns dem?" Emma fnittra till, vilket jag antar är för att hon såg förklädnaden framför sig.

"Vi har inte tänkt på det" Deras huvuden vände sig mot mitt.

"Liam tänkte på de med så vi har med oss 4 dräkter till er.. En av er får ha den nya.. Ingen av oss har använt den" 

"Okej, jag kan ta den, de andra lär inte vilja ha den"

Liams Perspektiv 

"Okej, lyssna nu! Vi kommer att bli förklädda, alla förutom Emma... Vi har med oss 4 dräkter till er. En är dock ny, så vi vet inte hur bra den passar någon av oss. Vem kan tänka sig att ta den?" Tystnad... Typiskt 

"Okej, då antar jag att Calum får den.. Luke du kommer att ha Harrys dräkt, jag tror den passar dig bäst, Mike, du tar Louis dräkt, och Ash du får ta Zayns." 

"När ska vi sätta på oss dem?" Frågade Luke

"Vi ska stanna vid en liten kiosk på vägen, där byter vi om, men vi får vänta på de andra så att de också kan byta om" Alla kollar konstigt på mig. 

"Varför var Cal i en chock?" Skit, jag visste att det skulle komma upp!

"Det är komplicerat" Om någon ska berätta så ska Emma eller Niall göra det.

"Jag vill veta" Envisa grabbar

"Vill du verkligen veta så får du fråga Emma eller Niall, det är deras personliga sak" Jag hoppas det inte kom ut fel nu.

"Vänta.. Menar du att Niall och Emma är ihop? Calum gillar Emma. Mycket" Såg inte det komma i alla fall. Vad ska jag säga nu?

"Nej det var inte så jag mena.. Alltså, jag har inte all information, men det har något med hur vi träffade henne att göra" Kan vi inte vara framme snart?

Efter 5 långa minuter med massor av frågor jag inte kan svara var vi vid kiosken. Niall kom inte så långt efter, kanske 2 minuter.

"Hej brorsan" Niall kom springandes mot oss, för att inte bli upptäckt. 

"Hej, här är dräkten, vart är Cal?" 

"Han kommer, Emma också" 

"Men hon behöver ju inte byta om" Jag fatta inte, eller?

"Nej, men det finns något som heter 'att gå på toa' har du gjort det? Det faktiskt en stor lättnad ibland"Vi skratta och då kom de.

"Hej Cal här har du din dräkt" Jag stärkte fram dräkten och han tog emot den.

"Vart finns toan?" Emma kom där med sitt stora flin som alltid när hon känner sig pinsam. Jag har inte riktigt pratat med henne ordentligt än.

"Den finns där borta, du det är trevligt att se dig igen" Hon sa inget men jag kunde se hur hennes flin blev till ett varmt leende under tiden hon sprang till toan.

En efter en gick man till bilarna.

"Vänta Niall"  Jag tog hans hand, nu var det bara vi, Cal och Emma kvar.

"Vad är det?" Han höjde ena ögonbrynet. 

"De tror du och Emma är ihop" Hans ansikte förvandlades till en femårings underliga uttryck. 

"VA!" Jag och Niall vände sig dit ljudet kom från vilket var Cal.

"Nej det är vi inte, varför tror de det?" Han slog till mig på armen, inte hårt såklart. 

"De ville veta varför Cal såg ut som han var.. Så jag sa att det var din och Emmas personliga sak.." Jag suckade. "Och Mike trodde det betyd att ni var ihop" Erkände jag.

Emmas Perspektiv 

"VA!" Jag hörde Calums skrik. Jag frös till mina ögon öppnade upp och bara stirra, för att höra vad de prata om, stod jag med ena örat mot dörren.  Jag kunde höra små ord. .... är vi inte... Cal såg ut... din och Emmas.. Sen hörde jag inte något annat så jag gick  ut.

"Vad stirrar ni på? Är min gylf öppen?" Medan jag sa det drog jag upp tröjan så jag kunde se gylfen.. Sen kom jag på att de inte kunde se den. Pinsamt.

"Nej det är inte de" Då börja vi alla skratta.

Vi är äntligen framme.

"Vad stort allt är" Jag vände mig mot killarna och brast ut i skratt.

"Era ansikten!" Jag pekade mot dem.

"Men Emma då, har inte din mamma lärt dig att man inte ska peka" Det var Ash som sa det. Jag kunde inte hjälpa det, men jag märkte hur mitt huvud blev allt tyngre och tyngre, sen såg jag bara marken. 

Hon har knappt lärt mig något ting.. Jag har alltid fått gissa mig fram.. 

"Jag skämta bara" Jag hörde hur han  ångra sig. Men han kan ju inte veta.

"Kan vi inte åka den" Mike pekade på den nya banan... Helix 

"Alltså... Emm jag vet inte" Jag är lite höjdrädd 

"Jo kom igen Em, det blir kul" Jag sucka

"Okej då, men dör jag så skyller jag på dig" Alla skratta, förutom livvaktarna förstås. 

Jag satte mig jämte Calum. När vi var högt uppe börja jag andas snabbare och snabbare. Jag började få en liten ångest attack. 

Calum tog tag i min hand. "Det är lugnt, jag är här" På något sätt blev jag lugnare, det räckte med att han höll i mig. Och då bar det neråt. Jag hör hur alla skriker. Vilket inte hjälper mig om jag ska vara ärlig.

Efter en hel dag på Liseberg, är jag utmattad. Folk upptäckte inte killarnas läderklädsel, som tur va. Jag sov hela bilresan hem. Det kändes som att jag bara blunda en minut när Niall väckte mig. 

"Emma, Em vakna dina föräldrar är hemma" Han skakade på mig. Mina föräldrar? Hemma? 

"Men de är inte själva" Va? Vad menar han? 

________________________________________________________________________________________

Det kanske kommer upp en i morgon, men bara kanske! Vad tycks om detta kapitel?

Idag var jag, pappa och min syster och köpte 2 nya cyklar. Det tog ett tag att få in dem i bilen, sen ska min syrra ha fotbolls match senare i kväll, så jag har bakat kolakakor för att mamma ska stå och sälja det där borta. 

Sen imorgon så ska jag, mamma och min syrra åka till Ullared, där vi bland annat ska köpa kläder åt mig, både vanliga och konfirmationskläder, fast jag tror konfirmationskläderna kommer att bli ganska vanliga i alla fall.

Sen på onsdag ska vi ut till Vrånge igen, men denna gången tar jag med mig surfplattan så ja kan ladda upp bilderna från den, då blir det lättare att fixa allt när jag kommer hem. 

Sen ska jag till Explore, det är nästa vecka, så jag kommer inte vara aktiv på ett tag... MEN jag kommer att ta med mig ett block och penna såå att jag kan göra kapitlen till Wherever You Are, sen är det bara att skriva rent de när jag kommer hem. 

På Vrånge kommer jag att cykla mycket, sen kommer jag att dra med mamma och gå ut lite... Jag tror inte att jag kommer att bada.

Förvänta er Kapitel 18 senare i kväll   

Detta SKA bli världens bästa sommar!

Tidigare 

"Hej Cal, var har du din flickvän?" Retades Mike

"Hon är hemma och väljer en film, men bara så ni vet så kommer Niall att komma i morgon och ta oss till Liseberg"

"Ska Emma med?" Jag vände mig om och såg Ashton, i förmodligen den roligaste hatten någonsin. Jag brast ut i skratt.

"Ja Em ska med" De kollade på mig.

"Em?" Luke höjde sitt ögonbryn

"Ja Em! Emma!"

"Aha, aja god natt Cal" Mike gick in.

"Bryr dig inte om han Cal, han tror bara att du gillar Emma bättre än vad du gillar honom.

"Okej god natt"

När jag var tillbaka, hade Emma valt ut "Mean Girls" 

Jag tycker den är så mycket bättre än 2:an.

________________________________________________________________________________________

Nialls Perspektiv 

"Kom igen Liam skynda dig annars missar vi flyget!" Jag är så spänd på att få träffa Emma igen, det har varit så länge sen. Visst vi pratar på skype ibland, men det räcker inte. Jag och Emma har en historia tillsammans. Det är kanske inte världens roligaste, men jag tycker att det är en viktig historia. Den är mer spännande än Harry Potter sagorna, hur vi träffades, till hur vi blev vänner. Vi har gått igenom så mycket tillsammans.

"Jag kommer ta det lugnt, vi har 1 timme på oss" Liam kom gående mot mig.

"Kolla, jag vet att du vill träffa Emma, men du... Vi har inte träffat henne på snart ett år... Skype räknas inte!" Jag hatar det men han har rätt, vi har inte träffat henne på jätte länge, men jag har ändå saknat henne. Hon är som en syster för mig.

"Ja ja kom nu" Vi gick ut ur dörren, där väntade Paul på oss.

När vi var framme vi flygplatsen, var det massor av skrikande tonåringar. Det var sjukt! Man kan tro att jag skulle vara van vid detta laget men det är jag inte.

Paul sa att vi inte fick gå ut ur bilen fören det har lugnat sig. Vi hade tid, men sådant här tar tid. Flyget skulle gå om 30 minuter.

Efter 10 minuter hade det flesta lugnat ner sig, massor av poliser var här och de hade gjort en stig så att vi skulle komma fram.

"Så kom, nu har vi chansen" Paul gick ut först, följd av Liam och sist mig.

"Vi har ett plan för oss själva, det är litet, men vi kommer i alla fall att få plats" Paul skratta till, jag vill bara komma fram. Jag vet redan vart vi kommer att landa, det kommer vara på den lilla flygplansplatsen vi landade på förra året.

Calums Perspektiv 

"Emma, vi får åka nu, de kommer om 20 minuter" Jag ropade på Emma som var inne på toaletten.

"Jag är strax klar" och med det sagt kom hon ut. Emma blir alltid klar snabbt. Hon är till och med snabbare än mig.

Vi gick ut till bilen och åkte iväg.

"Em?" Jag vet att det är en svår fråga men jag måste få veta

"Ja?" Hon vände huvudet från fönstret mot mig.

"Är dina föräldrar alltid så här?" Även om jag hade ögonen på vägen kunde jag se hennes ansikte fyllas med besvikelse.

"Jag antar det, det är inte den första gången de bara lämnat mig, men jag tror det har något men pappas jobb att göra"  Jag hörde hur hennes röst spräcktes.

"När var den senaste gången de lämna dig?" Jag är inte säker på att jag vill höra svaret.

"Den senaste gången jag var på ett sjukhus... Men det kan Niall berätta" Niall? Vad har han med detta att göra? 

Jag sucka.

"Hej Liam, Niall!" Jag vinka med båda händerna och hoppa upp och ner.

"Du beter dig som en treåring" Jag skrattade till.

"Hej Cal" Niall och Liam sa det i en kör

"Hej Em!" Niall kramade om henne. 

De är vänner bara vänner var inte svartsjuk Cal. Du har henne nästan redan.. 

"Får jag se på din vad?" 

"Inte nu, men hemma" 

Vi gick och satte oss i bilen, Niall fick åka med oss, medans Liam åker med Paul.

Emmas Perspektiv 

Det känns helt otroligt att ha Niall här igen, Liam också. Jag kan märka att Cal blir lite svartsjuk. Men jag et inte varför. Han gillar väl inte mig?

När vi var hemma, var jag på väg att gå ut ur bilen.

"Nej! Ansträng dig inte i onödan. Jag ska bara låsa upp, sen bär jag in dig" Calum gick ut ur bilen, Nialll var redan ute.

"Eller så bär jag Emma, så slipper du" Niall börja gå mot min dörr. Det var så roligt att se Calums ansiktsuttryck. 

"Så då kanske jag kan få se på din vad?" Niall böjde sig ner på knä och drog upp mitt byxben till knät.

"Wow, det var stort" Han kände lite  lätt på bitmärket. 

"Tryck inte för hårt" Han drog ner byxbenet och reste sig upp.

"Vart är resten av killarna, och vart är Rickard och Wilma?" Han kollade sig runt.

"Killarna är där borta, och mamma och pappa har inte varit här på snart lite över en vecka. Man kan tro att de har övergivit mig.." Han kolla på mig och kommer förmodligen ihåg hur det var förra gången.

"Niall kan jag prata lite med dig?" Det var Calum, jag är nästan säker på vad han kommer prata om.

Under tiden de prata, satt jag och SMS:a  min kusin. Vi hade en ganska rolig konversation, även  om han är 5 år äldre än mig. 

Hej Jimmy!

Hej Em! Vad görs?

Inget... Gissa vilka som är här..

Kan det vara Niall och Liam?

Haha japp, visste du att jag har blivit biten av en huggorm?  Jag är inte säker om jag vill veta.. 

Va? Nä! Är dina föräldrar där?

Nej... De har inte varit hemma på en vecka. Calum Hood har fått "ta hand" om mig...

Okej... :( Jag fattar inte varför de lämnar dig hela tiden, speciellt när du behöver dem.

Men i alla fall, gillar du fortfarande inte ost?

Haha, nä det är vidrigt, eller jag kan ha det på hamburgare men inget mer... Gillar du fortfarande O´boy pullver i glass?

Ja! Hallå eller? Det blir ju choklad glass då, det är ju skit gott.

Okej, jag kan inte prata längre, jag måste hjälpa mamma :(

Du har i alla fall en mamma som bryr sig om dig  

Nialls Perspektiv 

"Du måste berätta vad som hände förra sommaren, jag vet redan att hon blev brutalt slagen, men vad hände under tiden hon... sov?" Emma måste verkligen lita på honom, det är inte så många som vet om detta.

"Jag vet inte om jag kan... det är för känsligt" Hans ansikte förvandlades till ett "puppy face".

"Snälla, jag vill vara där för henne, så jag vill veta vad hon har gått igenom.." 

"Okej... Men det är igen rolig historia.."

Återblick 

Killarna som slog henne var runt min ålder... Och hon var bara 14 år, det var inte rättvist. Ja såg när de sprang förbi backstage, så jag börja springa efter jag med. Sen kom Paul. 

Innan Paul hann ikapp mig, var jag framme, lite innan Emma svimma, jag lyckades ta väskan de tog. Det var då jag märkte att hon svimma, och då kom Paul. Jag tog tag om Emma och sprang till hennes klass. Hennes lärare fick panik och ringde hennes föräldrar. De var oroliga över henne, men de bad mig ta henne till sjukhuset, hon sen köra hem henne när hon kunde komma hem. 

Men när jag väl körde hem henne var de borta. Så jag fick köra henne till Jimmy, de är kusiner.... Där bodde hon i 2 veckor. Jag börja följa henne på Twitter och sedan ökade vår kontakt, jag ville veta om hon mådde bra... Sen så sa jag att vi skulle komma till Sverige, jag sa vart vi skulle bo och allt. Det råkade bara vara ett samman-träff att vi skulle bli grannar. 

Sen börja vi umgås, hon var ju den ända vi kände. Men jag fick aldrig reda på varför hennes föräldrar lämnade henne. Så jag var dum en dag och följde efter hennes pappa

Rickard jobbar tydligen med massa bovar, eller snarare sagt för massa bovar... Emma har ingen aning, och det ska hon inte ha, inte nu, det är för tidigt. 

Slut på återblick 

Jag kunde se att Cal var upprörd, vem skulle inte det?

________________________________________________________________________________________

Dålig pappa... Men undrar vart dem är nu? KOMMENTERA! 

Tidigare 

Emma borstade tänderna och jag bäddade i soffan åt mig. Jag kan faktiskt inte fatta att jag kommer att sova i samma hus som henne, det känns som att vi är syskon, men vi har vara känt varandra i några dagar. Jag kan inte fatta varför hennes föräldrar var tvungna att åka. Vad är mer viktigt än sin egen dotter?

"God natt Cal" Jag vände mig om och såg Emma stå där vid trappan.

"Så du vill inte se på Dum och Dummare med mig?" Jag kollade på henne med mina "pupy ögon" 

"Nej gör inte så... ååå, visst då" 

Vi satt i soffan vi prata och skratta ihop. 20 minuter innan filmen är slut somnade hon, jag kollade klart filmen sen bar jag in henne till hennes rum och la ner henne.

"God natt Emma" viska jag i hennes öra medan jag pussa hennes panna.

________________________________________________________________________________________

Emmas Perspektiv

Det har gått 1 vecka, mamma och pappa har fortfarande inte kommit hem. Jag vet inte varför, vad kan vara viktigare än mig... Om det inte har med pappas jobb att göra. Men de skulle aldrig lämna mig såhär.

"God morgon Em"

"Morgon Cal"

"Niall och Liam kommer i morgon" Vänta va? 

"Gör dem?" Jag börja le så otroligt stort.

"Japp, Luke hade berättad för Niall vad som hände, och han blev orolig, och ville komma och hälsa på"

"Så har du planerat något för imorgon?" Jag kan inte vänta, det känns som en evighet sen jag såg dem. Jag kom mest överens med Niall. 

"Faktiskt så ska han ta med oss till Liseberg. Allihop jag, du, Luke, Ash och Mike"

Jag gick till köket och märkte att jag fortfarande har svårt att stå på tå.

"Calum, jag når inte" Genast hör jag hans snabba steg komma ner för trappan.

"Det är lugnt sett dig, jag kan göra allt" Jag vände mig om och såg en tröjlös Calum. Jag börja rodna.

"Cal... Du har ingen tröja" Sa jag ock tittade ner.

"Det är lugnt det är ju bara vi här" Han kom närmare och tog upp mig, han stod stilla en stund, sen bar han mig till en stol.

"Jag har svårt för att stå på tå, inte för att gå" Sa jag och han skratta till.

"Jag vet men att gå 2 meter är svårt för dig i ditt tillstånd" Skämtade han.

"Ja du vet, annars skulle du ju inte bära mig" retades jag.

"Dessutom, så tränar jag mina muskler, men jag måste dock bära dig många gånger för att få resultat" Säger han att jag är smal? 

Calums Perspektiv 

Medans  jag gjorde Emmas gröt åt henne, som hon lärde mig göra. Vilket också är en av de få maträtter jag kan laga. Kunde jag bara tänka på vad hennes föräldrar gjorde. om de var oroliga, om hur hon tyckte om det hela.

Jag gick fram med gröten till henne, jag luta mig över henne och kollade på henne. Hennes ögon ar så fina.

Jag börja smått le och pussade henne på pannan.

"Vad var det för?" Jag kände hur det smått börja hetta till i ansiktet. 

"Em, för att du förtjänar det" 

"Så.... Har du varit på Liseberg förut?" 

"Nä, jag har bara sett några bilder på det"

"Jag gick dit med 1D killarna förra året. Det är tydligt vilka som inte gillar höga höjder och så" Hon släppte ut ett svagt skratt. 

"Hur träffade du dem?"

"Det är en ganska lång historia. Men jag kan berätta lite mer sedan, just nu vill jag äta upp" Jag nicka och gick ut för att fixa lite grejer.

Det har gått, 3 timmar nu. Jag blir mer och mer nyfiken.

"Em?"

"Ja Cal?" Hon hade med sig en picknickkorg.

"Vart ska vi?" Nu blev jag som en 5 årlig unge, med masa frågor.

"Sett dig i bilen och kör dit jag säger, så ska jag berätta allt. Jag gjorde som hon sa.

Emmas Perspektiv

Jag vet att Calum vill veta hur jag kände Niall, så jag tänkte att vi gör det under tiden jag drar med honom till en av mina favorit platser. 

När Cal hade kört oss dit jag sa vi skulle, behövde vi gå. Vi gick i en smal stig i skogen. Han är i sin egna värld, medans han kollar efter orma. Det var ju ändå inte han som blev biten. Men det är sött att han bryr sig.

När vi kom fram la jag ut duken och såg hur han tappade hakan.

"WOW! Kolla utsikten" Jag log över hans reaktion.

"Jag vet, man kan se det flesta av denna lilla by som jag kallar det. Ser du den byggnaden där?" Jag pekar mot min skola.

"Ja, är det en skola? Med tanke på hur stor fotbolls plan den har"

"Faktiskt så går jag där" Han kolla på mig och så att jag satt ner, så han gjorde samma sak.

"Så, du vill veta hur jag och Niall träffades?" Jag såg hur han nickade.

ÅTERBLICK 

Det var onsdag, och min klass skulle åka till Göteborg. Liseberg mer exakt, alla visste att One Direction skulle vara där, men det var bara jag och min bästa vän som inte letade efter dem. Vi är fans men inte så galna. Sen letade ju killarna inte efter dem heller. Men i alla fall, vi åkte massa karuseller, många var med killarna. Men sen ville de börja åka de stora karusellerna, som Balder och så. Men det ville inte jag, så jag åkte farfars-bilarna. 

Det var igen mer i kön än 5 killar, vilket var One Direction, men det visste jag inte då. De åkte två och två, jag kunde höra hur de diskuterade vem som skulle få åka själv. Sen vände en av dem mot mig, Niall, men han hade förklätt sig, så jag kände inte igen han.

"Hej, skullen du typ vilja åka med mig?" Frågade han, och jag såg hur nervös han var. Men jag var nog ännu nervösare för jag visste ju inte vem han var.

"Eh.. alltså, jag känner dig inte" Jag kollade ner

"Du kan vara lugn han är snällast av oss" Sa en annan kille, Louis närmare bestämt.

"O-Okej men försök inget"  Sa jag ock vi gick på.

Det var första gången vi träffades men det var inte där vi börja få kontakt.

One Direction, skulle uppträda, hela klassen var där. Jag märkte att alla hade deras ögon riktade mot mitt håll lite mer än åt andra. Vilket gjorde att alla tjejer i klassen skrek. Men det var inget ja kunde göra åt. 

När de var klara skulle vi åka hem. Men då var det någon som tog min kompis väska och sprang iväg efter den. Och dum som jag är sprang jag efter. Han sprang runt "backstage" och då såg Niall mig och börja springa efter. När jag hade hunnit ikapp med snattaren, så var det fler killar där. Jag kom i ett slagsmål. Jag hade fått några rejäla slag mot ansiktet och blödde  näsblod. 

Då kom Niall fram.

"Sluta! En mot fem är det verkligen rättvist?" Han var arg, men jag kunde inte fatta att det var Niall än.

Så småningom om svimmade jag, det nästa jag vet är att jag vaknade upp i ett sjukhus, med Niall sittandes på en stol i rummet. Han hade också en livvakt med sig.

"Hej, du hon har vaknat" sa livvakten till Niall. Niall kollade upp och börja gå mot mig.

"Hej Emma, du kan vara lugn, du är på ett sjukhus" Jag minns inte att mamma och pappa var där.

Niall körde mig hem, där frågade han mig om mitt twitter-namn. Sen har vi börjat prata med varandra.

Några veckor efter jag hade sagt hej då till han och resten av gruppen så sa han att han skulle hyra huset ni bor i nu, i 1 månad.

Om du vill veta vad som hände under tiden jag var medvetslös måste du fråga Niall. 

Slut på återblick 

När jag berättade klart var Calum nästan i chockläge.

"Cal vad är det?" Jag såg en tår rinna ner för hans kind. 

"Du har blivit slagna av killar? De bara slog dig, och jag visste inte.."  Vad pratar han om nu?

Calums Perspektiv 

Jag var helt stum, hur kan man slå någon så brutalt? Emma är ju typ den bästa personen i världen.

"Hur menar du nu?" Emma kollar på mig, som om jag sa något dumt, det ser lite roligt ut.

"Varför sprang du efter han?" Frågar jag, och bryr mig inte om att svara.

"För att jag vet vad min vän hade där inne, jag är inte den som bara står och kollar på" Jag ställde mig på knä och sa att hon skulle göra samma sak, vilket hon gjorde. Sakta men säkert tog jag och krama henne. 

"Du borde inte ha gått igenom det" Jag kände hur jag grät.

När vi var hemma hos henne igen,  var jag inte förvånad över att hennes föräldrar inte var hemma än.

"Jag ska bara hem och säga till resten vad vi ska göra i morgon... Men först ska jag bedda om dig"

"Jag är ganska säker på att jag klarar det själv" Jag skaka på huvudet.

"Okej, då säger vi så här, du väljer en film vi ska se under tiden jag är borta" Hon nickade och jag satte mig ibilen igen och körde till 3 av mina allra bästa vänner.

"Hej Cal, var har du din flickvän?" Retades Mike

"Hon är hemma och väljer en film, men bara så ni vet så kommer Niall att komma i morgon och ta oss till Liseberg"

"Ska Emma med?" Jag vände mig om och såg Ashton, i förmodligen den roligaste hatten någonsin. Jag brast ut i skratt.

"Ja Em ska med" De kollade på mig.

"Em?" Luke höjde sitt ögonbryn

"Ja Em! Emma!"

"Aha, aja god natt Cal" Mike gick in.

"Bryr dig inte om han Cal, han tror bara att du gillar Emma bättre än vad du gillar honom.

"Okej god natt"

När jag var tillbaka, hade Emma valt ut "Mean Girls" 

Jag tycker den är så mycket bättre än 2:an.

________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? Jag är ganska stolt. Kommentera gärna! 

I dag fick jag sommarlov. Jag kommer dock kanske att glöma av det på mondag. För det känns inte som att vi har sommarlov. Jag har slutat 8:An nu... 1år kvar med klassen. Det är lite ledsamt. Visst vissa kan gå en på nerverna, men man kommer ju att sakna dem. 

Men nu kan ni i alla fall förvänta er mer kapiteln på Wherever You Are I alla fall i morgon, på söndag och mondag. Sen ska jag inte vara hemma på 2 veckor.

Jag undrar hur mycket folk kommer att ändras under sommaren. Några (killar) kommer förmodligen att växa lite eller mycket vem vet.

Ni minns den novellen jag skriver på Wattpad? 

Den ska vara romantisk. Men på något sätt har jag fått den till en Skräck  Novell.. Jag lyckas allt... HEHE!

Jag vet inte om ni vet, men på WattPad har jag en berättelse/novell på gång. Jag vill ha dig, bara dig!

Heter den. Jag har ganska många ideer för den.

Sen så är sommarlovet snart här, då får jag mer tid till att lägga upp mer Wherever you are kapiteln.

Bra va?

Sen så kommer 1D hit snart och gissa vem som ska gå? INTE JAG I ALLA FALL!  

Jag vill gå så sjukt mycket men kan inte. Så ta många bilder åt mig! 

Det påminner mig, jag har precis läst klart en novell på WattPad, Georgia Rose (One Direction) heter den. Den är inte alls som man trodde den skulle vara, den är så mycket bättre och värd att läsa. Den är dock på engelska, men man fattar det mesta. 

 <-- DETTA ÄR EN LISTA PÅ LITE LÅTAR SOM MAN KAN LYSSNA PÅ SAMTIDIGT SOM MAN LÄSER GEORGIA ROSE