Så den senaste tiden har jag använt min gamla Sony Ericsson. Men i går "vann" mamma en Sony Xperia S till mig på tradera. Det tar väl ett tag  innan den kommer på posten, men ändå! Jag kommer att ha en telefon som inte dör efter bara 1 minut. Sen är den ju begagnad, men det gör ju inget, har ärvt ganska mycket. Många kläder har varit pappas eller mammas. Min säng var pappas  en gång i tiden. Han sa för typ 3 år sedan att de kunde köpa en annan, men jag är för fäst vid den, men hann köpte dock en ny madrass. 

Vet inte vad jag ska skriva om.

Nu har jag lagt upp alla bilderna. Tog ett tag bara.

http://pandis99.bloggplatsen.se/2014/05/31/10726835-vrango/

I dag dansade 8:orna och 9:orna på vår skola, inte tillsammans. Vi höll på i 3 timmar. Om man säger så här det var inte tråkigt, men jag märkte hur mycket jag suger! Jag trampade folk på fötterna, sen blev jag också trampad men jaja. Grejen är att vi dansade bugg. Jag skulle inte bry mig om det typ var street dance eller något liknande, men pardans? Jag kan inte! Sen tycker jag att det känns konstigt att ha en kille upptryckt i mitt face. Liksom jag skulle vara tacksam om du i alla fall tog ett steg bak. Dansade dock med en av mina  bästa killvänner. Han har inte dansat sen 4:an han blev tvingad. Men han kan ju faktiskt dansa! Dessutom hade han rätt höjd, han var inte kortare än mig. Eller var och var, han är inte kortare än mig. Men jaja.

Innan dansen var vi på en föreläsning, det var Petter som höll den, ja, rapparen.  I alla fall han pratade om hur han kom dit han var idag, Hur han hade det svårt i skolan, hur hans föräldrar var. Hur hans bror lärde honom att skriva lite mindre fina ord. Hur han brinner för det hans föräldrar tyckte var skit (saker från USA). Men ja, mer än det har inte hänt idag.

Så vi hade bara en lektion idag. Spanska i mitt fall.

Jag kanske har nämnt att jag inte gillar No ämnena och matte. Jag har svårt för dem, men det finns delar i matten jag kan förknippa med något So ämne. T.ex koordinatorer, det förknippar jag med geografi. Sen är jag inte så bra i fysik alls, men denna terminen har jag varit det för att vi pratar om atomfysik, vilket jag förknippar med historia. 

För att jag ska lära mig ett ämne som en A elev eller B och C elev måste det ämnet intressera mig. Är det inte intressant så är det inte kul. Jag känner inte att jag kommer att ha nytta av alla ekvationer till exempel. Tänk om jag blir författare, och en bra en. Hur mycket matte ingår det i att skriva en bok? Visst, man har nytta till matten när det gäller skatt och sådant, men det man behöver för att skriva en bra bok är:

1. En bra ide. Är det ingen bra ide kanske inte så många vill ha den. Det finns olika slags böcker men man måste tänka på vilken som kan säljas bäst. Skulle folk vilja läsa om hur en liten flicka eller kille bara levde sitt liv dag för dag, eller skulle man vilja läsa någon deckare eller fantasy bok?
2. Något att skriva på. Det är ganska svårt att göra en bok utan t.ex en dator eller varför inte papper och penna?
3. Tid! Det tar tid att göra en bok, man måste ha tålamod.

Mer än så är det inte.

Men i alla fall, jag vill inte ha lågt betyg i ämnen, det är ju bra, men man kan vara bättre. Problemet med dagens skolor är att ganska många elever känner att betygen har en sådan stor betydelse, man kan känna att man inte duger om man inte har mer än bara E:n till exempel. Jag vet att betygen inte är allt, men jag kan ändå få känslan att jag inte duger när det kommer till just de ämnen jag har svårast för. Jag låter ofta någon annan svara på frågor jag är osäkra på, men jag kanske faktiskt har rätt.

De ända ämnena jag känner mig säker på, det är språk. Jag gillar engelska, jag är bra på spanska och svenskan ökades från E till B på 1 år (7:an till 8:an). Jag tror dock det var för att vi gjorde en novell och ett prov på de olika epokerna. Där var jag inte så dålig om man säger så,  jag har inte en dålig fantasi så jag skrev min novell ganska bra. Tycker jag dock.... Jag tror till och med att jag sa att jag skulle lägga upp den här..Vänta lite

Mörkrets Ljus

I dag händer det, idag gäller det, nu är jag på väg, ingen kan stoppa mig, även om jag vill det.

“Den första skoldagen är alltid bäst” säger alla. Fattar de inte att det är den sista som är den allra bästa, om inte bättre. Alltså man vet ju att man måste se alla som hatar en nästa dag. Gör man det på den sista? Nej!

De tror att jag inte märker vad de gör. De stirrar på mig samtidigt som de skrattar och viskar. Om de bara visste hur jag mår. De märks när de inte vill vara med mig och när de väljer mig sist på rasten när vi spelar fotboll.

Oj då, nu ser jag dem, och de ser mig. Skit! Jag måste ju säga något, eller äsch jag låter bli, gå bara för bi.

Tur att allt gick bra, nu är det hem jag ska, hem till min säng.

Nej, nej, nej, nej! Där är de igen. Följ mig inte, skit jag sa ju inte, ååå! Stanna inte, bara gå fortare, fortare och fortare.

- Aj! Se dig för!

- Se dig för själv din feta unge!

Sluta bry dig, bara gå

- Vart är du på väg nu?

Svara inte, bara spring

De följer efter, men som tur är så hann jag komma hem i tid.

Nu händer det, där kommer de. Aj! Måste det göra så ont när de knuffas, drar och skriker på en? Hur många tittar på oss? Oj då, det är ganska många, men… Varför gör de inte något för att hjälpa mig?

Även om de skulle vilja skulle de inte våga. De vill inte att de ska vara de ända som hjälper en, det är i alla fall vad man tror.

Ofta när man hör att alla hatar en, så tror man det ett tag.

Hatar alla mig?

Förmodligen så gör alla det, förutom  tre personer. mamma, pappa och Jackson. De är ljuset i mörkret, men mest Jackson, han är ju ändå den som faktiskt märker något. Synd att han inte är här när det gäller.

Ibland känns det som att hela världen faller ner över en, det får en känna sig liten, som luft, som inget. Det får en känna sig som att ingen bryr sig om en.

Då kommer tanken man inte vill tänka.

Ännu en dag som är slut, så sjukt skönt. Som varje dag så är Jackson och väntar 3 km ifrån mitt hus, i alla fall när han inte är sjuk. Men det var något annorlunda, han märkte att jag märkte det. Innan jag visste ordet av det så fråga han frågan som jag aldrig trodde jag skulle få.  

Vad skulle jag säga om inte ja?

Nästa dag händer allting igen men, något är annorlunda, inte med dem utan med mig. Det känns så mycket lättare att höra massa ord som man precis har fått veta inte är sanna.

Av: Amanda Larsson

Så ja... Ja, den är väl ganska djup, vår lärare läste upp några om den som gjorde den ville det. Hon sa inte namnen förstås. Det roliga var att när hon läste min klappade ingen i händerna på slutet, vilket man gjorde mot alla andra. Jag visste inte hur jag skulle ta det, "tyckte dem att den var dålig" tänkte jag först. Men senare tänkte jag att dem faktiskt blev "träffade". Det är något som händer dagligen, man tänker inte på det. Man tror bara att det existerar, man tänker inte på hur den mobbade känner. Jag skrev den inte bara för att jag har bra fantasi, jag skrev den för att jag ville visa hur jag såg på saker och ting. Jag ville vissa hur verkligheten kan se ut för några. Jag ville vissa att man kan bli mobbad på fler än ett sätt. Folk tror att det inte gör något fel om de bara står och ignorerar det som händer. För att de inte är med i leken om man säger så, men de är med mer än vad de tror. Det är dem som kan få en fatta ett beslut. Det är dem som kanske får någon tänka att om de inte hjälper, så håller det med. Det är ofta så. Lite för ofta. Det är en av anledningarna till varför jag vill bli polis, dem står inte bara och iakttar, de agerar. Om jag såg någon som blev mobbad eller kränkt, då skulle jag absolut inte hålla käft. 

Mobbning är något jag känner starkt för, jag känner folk som blivit mobbade, till och med jag har blivit mobbad. Mobbning får en att känna sig ensam, anledningen till varför jag aldrig har känt mig ensam har varit pga min familj, filmer och nätet. Det är så jag har rymt från min verkliga värld till min lilla fantasi värld, det var så jag kunde få mina tankar på annat.

Jag har problem! Jag vet inte vad jag ska bli för någon dag sedan bar jag 100% säker på att jag ville bli Engelska lärare. Innan dess tänkte jag på polis. Men jag vet inte.. Nu funderar jag på regissör, manusförfattare eller journalist. Men jag skulle kunna vara tolk också, jag har lätt för språk och är bra på Engelska. Men jag vet inte! Kanske jag vill bli konditor! Jag gillar ju att baka, folk älskar mina rulltårtor, mina kladdmuffins och cupcakes är heller inte så tokiga! 

Jag skulle kunna jobba med barn, mamma och pappa har sagt FN för jag HATAR verkligen orättvisa. Det var/är därför jag skulle vilja bli polis. Jag kanske vill vara mer än bara en sak... Jag skulle inte säga nej till att vara advokat, men dock måste man läsa massa matte till det, jag gillar inte matte så... a du fattar poängen. 

Men att folk vill att en 15/16 årlig ska veta är en stor press på en. Man kanske inte måste veta vad man vill bli, men tänk om man väljer helt fel linje? Dock ska jag välja samhälles  linjen, det är ju en ganska bred grund. Men ändå..

Jag vet att jag är bra med barn, jag gillar att skriva. Jag skulle spring flera kilometer bara för en kompis. Okej kanske inte springa men cykla.Kanske man ska vara amper ett år i något land året efter gymnasiet så man kan få tid att tänka lite. För jag vet ärligt talat inte... Sen skulle jag kunna bli författare men det kostar ju en del att få boken publicerad, sen skulle jag kunna bli skådis, men det är en tuff bransch. 

Skulle inte säga nej till att bli bonde, men mamma är ju allergisk mot en massa djur! Sen har jag ko skräck. Men grisar, höns och hundar skulle väl inte vara dumt? Man kan sälja grisköttet och äggen. Kanske hundungar också? Fast jag gillar hundar så jag tror inte att jag skulle klara det.

Sen har jag funderat på ungdomsledare, men dem får ju inte bra betalt, man kan inte bara  vara ungdomsledare. Jag skulle inte säga nej till att ha min egen tv show så som Ellen Degeneres. 

Det finns så mycket att välja på så hur vet man att man väljer rätt, säg inte följ ditt hjärta för det är ganska svårt när den vill flera saker!

Jag och min kompis kommer att stå i skolans café i morgon. Vi bestämde vad vi skulle göra flera veckor sedan. BULLAR! Vi gjorde dem förra året, om jag får säga det själv, så var det DEM GODASTE BULLARNA EVER! Fick till och med vår mattelärare att köpa... Han köpte den sista så mehehe!

Är bara lite galen just nu, vet inte riktigt varför jag skriver.. Kanske för att jag inte vill läsa Svenne...

Förlåt men den är inte bra, det är inte men gener. Jag gillar mer fantasy och action, som t.ex Harry Potter, Gladiator, Brons Dolken osv. Men jaja, ska väl återgå till läsandet nu :(

I svenskan läser vi Svenne. Tror jag skrivit lite om den innan, men i alla fall. Vi ska vara på sida 144 på tisdag tror jag. Jag är på sida 84 ligger lite efter? Ska nog läsa ett bra tag nu :( Vill ju läsa Harry Potter och Gladiator Kampen För Frihet!!!

Jag bakar rulltårta tills i morgon. Mamma ska ta med sig det till kyrkan. Vi står för fikat, inte bara vi dock. men jaja. 

IGOD! 

Igår var jag och de andra (inte alla) från sendraget på Igod. Igod är ett ungdomsmöte, som WAY (Who Are You).  Vi kom hem mellan 10 och 11 på natten. Men det gör absolut ingenting. Det var så grymt, satt jämte min syrra på hennes högersida. På min vänster sida satt  en i Cornelias spanska klass (Cornelia är alltså min syster). Det började 19:00 och fikat började 21 typ.... Halv 22 kanske... 

Sen var våra kusiner där.. Eller jag 2 av dem, alla på pappas sida i alla fall. Jakob och Fredrik.

Fredrik satt på raden framför oss och Jakob 2 rader framför oss. Det är ganska coolt att gå på ungdomsmöten och lägren. Man samlas och bara lever i nuet, man är inte orolig över det vanliga. T.ex "Jag vet inte om han gillar mig... Men jag tror det... Eller nä... Kanske inte ändå... ÅÅÅÅ JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA!" Såna tankar typ. De flesta tjejer kan nog relatera till det. Man är ju inte där för det, man är ju där för att ha en trevlig stund. En stund med Gud. Sen träffar man grymt sköna människor också. Det är värt att testa!