Just nu sitter jag och förhör min syster på sin läsläxa, hon läser för mig med andra ord. Jag minns själv när det var jag som läste och mamma eller pappa som lyssnade. Måste nog ge dem lite cred om jag var så som min syster. Inte att hon är dålig, men… det blir väl lite uttråkande när hon inte riktigt vet vad som står fast man sagt det flera gånger. 

Jag är själv inte någon som gillar att läsa, även om ni kanske fått den bilden av mig. För att jag "höll er uppdaterade" om hur långt jag kommit i Harry Potter. Det är dock annat för mig, för jag har sätt filmerna så jag visste ju redan vad det handlade om. Jag läser inte böcker jag inte är intresserad av, och väldigt ofta har jag läst böcker som redan gjorts till film. Det blir tvärt om för mig, istället för att läsa böckerna först, så ser jag filmen före boken.

Själv har jag en bok i svenskan jag måste läsa, är på kap 5... av, jag vet inte hur många. Men jag har dessutom matte, som ska göras tills imorgon. Detta gör mig liiite stressad, för här sitter jag och lyssnar på min syster läsa högt. Medan jag vet att jag själv har en hög som måste göras, jag är trött och bil bara dra täcket över huvudet. Antingen hoppar jag över matten eller några tal, och gör dem på helgen med mamma, eller så sitter jag uppe till kanske mitt i natten och pluggar.

Känns som jag kom in på fel ämne, för det jag ville säga är. Nu när jag sitter här och lyssnar på min syster, så minns jag tillbaka till "min" tid. Det är nu man märker att man är gammal, eller hur?

Jag var kanske inte så jätteglad med min klass. Vi hade våra stunder då allt var bra, men väldigt ofta kände jag mig utanför. Mitt gäng var killarna, som jag nu verkar tappat kontakten lite med. Vi går inte längre i samma klass, dock samma skola. Ska jag vara helt ärlig så saknar jag dem. Visst jag säger hej till dem i korridoren eller petar på dem. Så de vet att jag finns, jag verkar ju i alla fall få en reaktion. Men frågan är om de bryr sig, om det någonsin gjorde det i början...

Jag har aldrig gillat förändringar, men är det något jag absolut inte vill ändra på så är det min vänskap till dessa pöjkar. En av dem var dessutom min första kompis och jag har alltid kallat honom bror. Inte till honom direkt, men när andra kompisar pratat om dem så har jag sagt "ehh han är typ som en bror, jag har känt han sååå länge så jag vet hur han fungerar".

Han har ju andra kompisar.... Vem vet, vi kanske inte längre är kompisar i hans ögon… Det är dock det som gör så ont, för han var en av dem som jag ändå tänkt varit där. Han kanske inte är en som skulle göra allt för att se mig le... Men jag vill ju ändå inte att något illa ska fara till honom, men om han bryr sig om mig vet jag inte… 😓

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hahha tydligen så har jag hittat hit igen och OJ vad man skäms!! ...

Tja!    Det var ett tag sedan. Mycket har hänt, på dessa år. Vi kan väl börja med att säga att jag nu är 19 år och jag har dessutom både körkort och bil. Jag tog studenten i år, en härlig upplevelse faktiskt och det som är ännu härligare är att j...

När klockslaget slagit 22:00 vintertid får jag känslan att skriva något här, på "bloggen" jag så sällan skriver på. Mycket har hänt sedan sist. Jag går nu i mitt andra år i gymnasiet det är nu det roliga börjar då man får studera den inriktning man v...

När jag skriver detta inlägg så sitter jag i skolans entré och försöker fördriva tiden så mycket jag möjligen kan. Vi har fått nytt schema pga ny engelska lärare. Andra gången vi byter detta läsår, innan har vi slutat så att jag hinner med bussen som...

Har påbörjat ett prodjekt på Wattpad ;)