Hahha tydligen så har jag hittat hit igen och OJ vad man skäms!!

Tja! 

Det var ett tag sedan. Mycket har hänt, på dessa år. Vi kan väl börja med att säga att jag nu är 19 år och jag har dessutom både körkort och bil. Jag tog studenten i år, en härlig upplevelse faktiskt och det som är ännu härligare är att jag inte behöver gå tillbaka till skolbänken så som mina systrar gjord i veckan. Det är fantastiskt skönt, men samtidigt lite tråkigt då jag nu istället är väldigt sysslolös.. För tillfället i alla fall. Men planer på att gå tillbaka till en skolbänk finns faktiskt i mitt huvud, men jag måste bara lära känna mig själv lite mer innan jag tänker göra något karriärval. Jag vill ju inte påbörja en utbildning om jag inte är 100% säker på att det är just den utbildningen jag vill gå. I nuläget så pendlar jag mellan två helt olika yrken, den ena är mer av en dröm och den andra är mer... sunt förnuft eller vad man kan tänka sig.

Det blir ju valtider nu.. och jag kan helt ärligt säga att jag är lite rädd för de vuxna jag ser på sociala medier som smutskastar varandra och varandras politik.. inte riktigt det bemötandet jag vill se från vuxna som är mer än 20 äldre en mig. Men, det är då  faktiskt ganska lätt att komma med bra argumentationer om allt de säger är ... trams helt enkelt.

Men nu ska jag avrunda inlägget här då det börjar dra ihop sig för att hämta 2 av tre systrar på fotbollsträningen. 

När klockslaget slagit 22:00 vintertid får jag känslan att skriva något här, på "bloggen" jag så sällan skriver på. Mycket har hänt sedan sist. Jag går nu i mitt andra år i gymnasiet det är nu det roliga börjar då man får studera den inriktning man valt. Jag har då valt foto-media som vår skola kallar det men egentligen är det  medier, information och kommunikation. 

Men det har ändå varit så stressande med alla inlämningar man fått. Det är ändå skönt med bara en lektion på fredagar och till våren kommer även mina onsdagar bestå av bara en lektion. Det ger tid till att hinna med inlämningar och läxor men jag är typ bäst på att skjuta upp sådant. Även om jag hatar stress så presterar jag ofta bäst då.

Nu har jag i alla fall höstlov. En vecka som jag kan slappa, men jag har ändå en del att göra. Skolan har tagit så mycket tid att jag inte städat mitt rum på säkert över en månad. Det är inte jätte stökigt, efter lite damsugning och få in kläder i byrån. Helt ärligt måste jag nog vika om allt i byrån för att få plats med allt. Inte för att jag har så mycket kläder, det är bara att jag gillar lite tjockare kläder. Det tar då upp mer plats. Sen har jag tänkt att jag skulle kunna göra någon klipp till youtube igen. Det var ett tag sedan. Men det vet jag inte när det blir, jag vill göra något under själva videon. Sen kanske jag måste göra fler videos för att jag inte kommer att ha tid när jag går tillbaka till skolan. Sen ska jag säkert göra andra saker med.

Jag väntar bara till jag kan leva mitt liv genom en lens. Jag älskar att fotografera och spela in. Det är bara att det känns som att jag är så begränsad. Därför är det viktigt för mig att få mitt körkort så snabbt som möjligt i vår. Så att jag kan ta mig till platser jag aldrig vart i. Jag vill också känna mig mer fri. Jag har en viss ideal över hur jag ska leva mitt liv men just nu tillåter inte samhället mig det. Eller tillåter och tillåter, det är inte lätt att ta sig till olika ställen när man bor på landet. Att åka till Göteborg tar typ 45 minuter med bil. Säg att det kanske skulle ta mig 4 timmar med cykeln?

Ska sova nu, eller försöka i alla fall så säger jag adjö till vem som nu läser detta!

När jag skriver detta inlägg så sitter jag i skolans entré och försöker fördriva tiden så mycket jag möjligen kan. Vi har fått nytt schema pga ny engelska lärare. Andra gången vi byter detta läsår, innan har vi slutat så att jag hinner med bussen som går 12:05. Dock så har de gjort att vi slutar 10 minuter efter att bussen åkt, vilket leder till att bussbarnen som jag bland många andra tillhör i, får vänta i ca 2 timmar på att nästa ska gå. 

Kom inte och säg att jag ska sitta och göra läxor, dels för att jag känner mig mycket mer bekväm med att göra dem hemma i mitt eget rum än att sitta här, där många elever går för bi. Han min skärm nästan helsvart för att gömma att jag skriver här. Den ända läxan jag har är religionen, allt annat är jag klar med. Sedan, eftersom det är en Måndag det här, så har man knappt läxor.

1 Vi får inga på måndagar om man inte hakar efter på lektionerna, vilket jag inte gör.

2 Det var pricis helg, 2 dagar utan skola som är i mitt fall, perfekta dagar för läxor. Mina läxor är små och snabba som inte behövs 300 dagar för att göra. 

Vaarför säger folk ens att man ska göra läxor när man har det så här? Är det för att alla andra saknar effektiviteten på lektionstiden? Som gör att de kommer efter? Men bara för att det är så kan man väl inte gå och tro att alla är så? Herregud,de t blir ju nästan kränkande och man drar alla över en kam. Aja let's move on!

Just nu är det 1 timma och 15 minuter kvar, ska jag skriva detta inlägg hela tiden? Nja tror inte det du... I alla fall, så är det här fallet med tiden skit surt. Man skulle ju kunna ta och flytta över några minuter, eller flytta upp hela lektionen, jag klagar inte. Dock så är det så att läraren vi fått nu redan jobbar 100%, så han jobbar egentligen övertid med att ta över oss. Vilket han borde få en aplåd för, inte alla kan ta han om en klass med bara tjejer. I alla fall så har jag skit tråkigt, för jag, som bor 2 mil här i från kan inte gå hem. Ingen kan heller hämta mig, mamma skulle kunna eftersom att hon vabbar, grejen är bara att min syster vägrade att gå upp. Så någon kommer att vara lite sur när man väl är hemma (jag). Så himla patetiskt, kan de inte sätta in fler bussar? Eller juste... nu fattar jag, det är ju för att jag bor på landet, samt skolan jag går i ligger "på landet" fast i en liten by (på 11 tusen invånare skit samma).

Vad mer hatar jag med detta? Jo all denna röktlukt som är så rutten så det inte finns något värre. Ska du röka? Visst varsågod, bara kom inte tillbaka fören om typ 2 timmar för lukten sitter ju 17 med kvar! 

Aja nu säger jag hej då och försöker göra annan skit under tiden. 

Har påbörjat ett prodjekt på Wattpad

;)

Det är nu 2016, jag ska i vår bli 17 år. Jag har från och med i vår levt i 17 år på denna jord. Jag är inte gammal, inte liten men väldigt ung. I de 16 år jag left nu, har jag gått igenom mycket för en snart 17 årig tonårstjej. Jag har haft många vänner, men få som jag verkligen litat på. Jag har fått hat mot mig, från yngre, äldre och jämnåriga. När jag säger har så menar jag många saker. Det kan vara att jag varit mobbad, min mobbning var mer den typen av att de inte visste vad de gjorde. För dem var det bara ett skämt, inget som skulles ta allvar. Jag var bara annorlunda, uttalade mina 's' och 'r' på ett annat sätt. Man hör vad jag säger, men det är annorlunda. Jag kan säga både 's' och 'r'. Jag kan dock inte göra rullande 'r'. Det var det jag var mobbad för i de "unga" åren mitt uttal. Sen kan det varit hat som att man säger något bara för att man själv inte gör så. Här är det mer folk som inte kan förstå att folk är olika. Det är mer kommentarer. Från någon som är yngre kan det vara att man blir påpekad som gammal, för att man gillar andra saker som är riktade mot de "äldre". Från jämnåriga kan det mer vara kommentarer om t.ex musiksmak. Jag gillade Darin väldigt mycket som barn, när jag säger barn menar jag i ca 6 årsåldern. Men de andra i min ålder gillade honom inte. Jag minns när de pekade och skrattade "haha du gillar Darin" Sen brukade de lägga till "Han är inte ens snygg" Samma sak gäller Hannah Montana, det var i typ 3:an-6:an. Men om man säger så här min favoritlåt då av Darin som än idag är en av mina absoluta favoriter är "Be Who You Wanna Be". Jag är ganska säker på att den 6 åriga jag inte förstod vad han sjöng om. Det jag gillade då var att barn var med och sjöng. Men nu, som den 16 åringen jag är och lyssnar på texten. Så är jag ganska stolt över den lilla glada flickan jag en gång var. Han sjunger ju om att man kan bli vad man vill. Jag vill bli väldigt mycket här i livet. Jag vill hjälpa människor, inte på ett sätt som att jobba i vården. Jag vill hjälpa människor med deras liv, få de att se det positiva i saker. Väldigt många klagar över deras liv, att de inte är på rätt ställe osv. Men det är inte så svårt att lösa detta. Du måste ta DITT liv i DINA EGNA händer. Jag vill inspirera människor, jag vill få människor att må bra. Jag vill helt enkelt ta ut skiten ur denna värld. Vi lever i en värld som just nu går framåt, med detta menar jag att många fler accepterar homosexuella. Vi är mindre rädda för det vi inte känner till. 

Dock så finns det en stor himla negativitet i världen, full med elände och krig. Jag vill inte att det ska vara krig, jag vill inte att man ska vara osams. Visst man kan ha olika åsikter om saker. MEN VISA RESPEKT! Bara för att han eller hon inte vill samma som du eller har samma perspektiv, betyder inte att de inte tillhör våran värld. Vi är födda olika, alla är vi unika på våra egna sätt. Vi behöver inte sprida hat. Jag tror personligen att människan inte är född med ondska, man vet inte mycket som spädbarn. Hat är något man lär sig. 

Den äldre generationen går in här, inte alla men många av dem. De som inte är så accepterande av det som är annorlunda. Något jag personligen har svårt för. Är när en kristen säger att det är fel att vara homosexuell osv. Att det är en synd. 

Står det inte i Bibeln att man ska älska sin näste? Så som det står att man inte ska mörda. Jag vet att många säger "Love the sinner not the sin". Men även om de säger detta, så behandlar dem de inte rätt. 

Men åter igen det är 2016, ett nytt år. Ska jag vara helt ärlig så har vår värld kommit väldigt långt under mina snart 17 år. Jag hoppas att när jag har barn någon gång i framtiden så kommer dem att växa upp i ett tryckt universum. Sverige är ett tryckt land dock, men jag vill att den tryggheten vi har, ska finnas för alla. 

Dock kan man bli lite orolig, när det gäller den där Trump gubben. Hela den grejen med muslimer alltså. Jag får känslan att han är denna generationens Hitler, bara mindre kraftfull.

Att bro på muslimer och andra "kategorier" människor faller under. Hella denna skiten är som om man skrev en uppsats eller något. 

Man har en Titel i detta fallet kallar vi det Människa. Sendan har vi några under rubriker. Självfallet en massa text också.

Människa

Människan har under en lång period kategoriserat varandra, detta för att visa vilka som är "annorlunda". Men är vi egentligen så olika? Jag menar jag kan säga massa underkategorier vi hittar inom kategorin 'människa'.

Vi har några som dessa:

Muslim

Kristen/Katolik/Protestant/Ortodox

Jude

Vit

Svart

Asiatisk

Förr i tiden hade vi klassamhället. Idag tror jag att många skulle säga att vi är glada att inte längre ha kvar adel, kung (styrande kung) osv. Men allt detta som du kan se över, är exakt samma sak fast på en mycket extremt större skala. 

Förr, men det förekommer även idag. Så klassade man svarta som mindre värda, vita hade mer värde och mer rättigheter. Allt bara pga en hudfärg. 

Om det är något som jag alltid hatat och alltid kommer göra så är det orättvisa. Då menar jag den orättvisa som jag personligen tycker är så uppenbart fel att bara den dummaste dåren kunde göra något sådant. Och stämmer det jag säger så finns det många av den sorten i vår värld. 

Det är just den orättvisa när någon klassas som mindre värd. Vi är alla födda till denna värld och vi måste alla hitta ett sätt att samsas. Jag hoppas att 2016, kommer att bli ett av de åren vi ser politisk ändring till det bättre, både inom och utanför Sverige. Jag hoppas att 2016 år det året kriget blir mildare. Jag hoppas att 2016 är ett år där ett frö blir till en rot.

Jag, har inte den blekaste aning om vem du är. Hur gammal du är, vad du jobbar som, eller om du studerar. Vet du vem du är, lever du ditt liv? Eller lever du men så som andra förväntat sig av dig? Vad gör du med ditt liv, gör du det du vill eller drömmer om? 

Jag har under den senaste tiden kollat mycket på motivation videos på youtube. Jag ser världen på ett annat sätt, bättre sätt om jag ska vara ärlig. 

Om du är någon i min ålder, 16. Då har du typ hela ditt liv framför dig, men det är bra om du inser detta med. Är du 30+ så ta åt dig. Lever du ett liv du inte är nöjd med, för att det inte är det du ser framför dig. Det är inte din dröm. Som sagt är du ung, så behöver du inte riktigt oroa dig. Men är du vuxen, och lever ett liv i normen. Men det är inte det liv du vill ha, kanske du vill gå ner lite, eller så vill du börja göra det här eller det andra. 

Om du verkligen vill något, så går du efter det, no matter what! Ofta gör vi det inte för att vi är rädda för att misslyckas. Men vad föredrar du? Att aldrig ta chansen och misslyckas helt och hållet. Eller sträva efter din dröm, och aldrig ge upp. 

Många vill ha saker, men få vill lägga ner tid för att komma dit. Framgång kommer inte gratis, det är något du förtjänar. Det handlar inte om vad du gör när alla ser, utan vad du gör när alla sover. Om DU är uppe kl 4, för att ta en morgon tur. Då är du steget före alla andra, medan du är ute och kämpar för att nå ditt mål. Då sitter andra inne i värmen, men det är DU som sliter för det du vill ha.

Ta dig tid att lyssna på denna!

Just nu sitter jag och förhör min syster på sin läsläxa, hon läser för mig med andra ord. Jag minns själv när det var jag som läste och mamma eller pappa som lyssnade. Måste nog ge dem lite cred om jag var så som min syster. Inte att hon är dålig, men… det blir väl lite uttråkande när hon inte riktigt vet vad som står fast man sagt det flera gånger. 

Jag är själv inte någon som gillar att läsa, även om ni kanske fått den bilden av mig. För att jag "höll er uppdaterade" om hur långt jag kommit i Harry Potter. Det är dock annat för mig, för jag har sätt filmerna så jag visste ju redan vad det handlade om. Jag läser inte böcker jag inte är intresserad av, och väldigt ofta har jag läst böcker som redan gjorts till film. Det blir tvärt om för mig, istället för att läsa böckerna först, så ser jag filmen före boken.

Själv har jag en bok i svenskan jag måste läsa, är på kap 5... av, jag vet inte hur många. Men jag har dessutom matte, som ska göras tills imorgon. Detta gör mig liiite stressad, för här sitter jag och lyssnar på min syster läsa högt. Medan jag vet att jag själv har en hög som måste göras, jag är trött och bil bara dra täcket över huvudet. Antingen hoppar jag över matten eller några tal, och gör dem på helgen med mamma, eller så sitter jag uppe till kanske mitt i natten och pluggar.

Känns som jag kom in på fel ämne, för det jag ville säga är. Nu när jag sitter här och lyssnar på min syster, så minns jag tillbaka till "min" tid. Det är nu man märker att man är gammal, eller hur?

Jag var kanske inte så jätteglad med min klass. Vi hade våra stunder då allt var bra, men väldigt ofta kände jag mig utanför. Mitt gäng var killarna, som jag nu verkar tappat kontakten lite med. Vi går inte längre i samma klass, dock samma skola. Ska jag vara helt ärlig så saknar jag dem. Visst jag säger hej till dem i korridoren eller petar på dem. Så de vet att jag finns, jag verkar ju i alla fall få en reaktion. Men frågan är om de bryr sig, om det någonsin gjorde det i början...

Jag har aldrig gillat förändringar, men är det något jag absolut inte vill ändra på så är det min vänskap till dessa pöjkar. En av dem var dessutom min första kompis och jag har alltid kallat honom bror. Inte till honom direkt, men när andra kompisar pratat om dem så har jag sagt "ehh han är typ som en bror, jag har känt han sååå länge så jag vet hur han fungerar".

Han har ju andra kompisar.... Vem vet, vi kanske inte längre är kompisar i hans ögon… Det är dock det som gör så ont, för han var en av dem som jag ändå tänkt varit där. Han kanske inte är en som skulle göra allt för att se mig le... Men jag vill ju ändå inte att något illa ska fara till honom, men om han bryr sig om mig vet jag inte… 😓