There's a lot of parents in the world. But some children isn't as happy as others. Parents is the most important thing in a child life. If the parent isn't good to the child, the child may feel a bit less happy than others.

So, what's a good parent?

Well, there's not a real answer to that. Everyone thinks different. But if you ask me, a good parent cares about their child. They wan't the child to be happy. A parent accepts their child, they shouldn't get mad if their child is gay or whatever. They should love their child no matter what. A parent makes sure the child is happy. They might even show of their bad side if someone messed with their child. Obviously they should talk to the child, they don't have to have a topic to talk about. It could just be random talking. Then you know you're close to your parents, you have a real good relationship with them. They should pay attention to their child. Maybe take them to the zoo, an amusement park or go fishing. You know make time for them You can't just say "I love you son/daughter" you must show it.

But what's a bad parent?

Well, again, it depends on who you ask. Maybe you ask someone with a bad parent, but not the worst. So for me, a bad parent is someone that doesn't listen to their child, like is the child was in a fight, and the parent believe the other child instead of their own.  A bad parent is someone that drinks, smoke, so drugs, and gets easily angry in front of the child. You know, like a bad role model. A real bad parent would be a parent that abuses his/shes  son/daughter. Maybe worse, lets other abuse the child. /If I would know someone getting abused at all. Ill make them live with me. Don't care what my mum and dad thinks, even if I think they'll be proud of me.) 

A bad parent could be someone that didn't wan't the child in the first place. He/she doesn't like care about what their child does, where he/she is. That's just some stuff I think good and bad parents are like. I'm sure there are more example to what a good and bad parents acts like.

En engelska uppgift jag hade.

Prov!

Jag har Spanska prov imorgon. Vet inte om jag kommer att klara det så bra. Inte för att jag inte är bra, fick B i Spanska i slutet av 8:an även om jag trodde det skulle sjunka till ett D. Har alltid haft B i Spanska. Får dock A på vissa läxförhör och sånt. Men jag var sjuk på 2 dagar. Jag kommer inte få ett F, det är jag säker på... Men vet inte om jag kan få ett B. Vår lärare går dock inte bara ifrån proven. Hon går ifrån allt (för att sätta betygen alltså). Allt från hur aktiv man på lektionerna. Det kan ju hända att man inte hade en bra dag då man gjorde provet. Det man gör på ett prov har man ju gått igenom. Hänger man med på lektionen men får ett D i provet säger vi. Men ändå har ett bra ordförråd, kan grammatiken och är bra både muntligt och skriftligt. Kan man lika gärna få ett A i slutbetyg ändå. Antar jag... Men det kommer nog att gå bra... Jag har det inte svårt för språk, tvärtom faktiskt. Är ganska bra, B i både Svenska, Spanska och Engelska. Än så länge i alla fall. Siktar på A i alla tre.

Sen förra veckan, då hade vi matte prov, del 1. Matte har aldrig varit mitt bästa ämne. Det jag var mest förvånad över var att jag fick ett D i slutet av 8:an. Så jag vill antingen behålla det eller få det till ett C. Men då ingår en massa pluggande. Men jag är nästan säker på att jag vet varför jag har vissa ämnen bra och vissa ämnen mindre bra. T.ex mina So betyg är högre än No betygen. Jag är mer intresserad av So, så jag pluggar mer på det. Precis som att jag pluggar mer på språk än matte. Sen känner jag att jag får mer nytta av språk än matte.  Efter som att jag inte är lika intresserad i vissa ämnen så satsar jag ju inte lika mycket på just det ämnet. Inte för att jag inte försöker, det gör jag. Men det sätter sig inte lika lätt i huvudet bara. Jag tror det kan vara för att man lär ju ut de olika ämnerna på olika sätt. 

Om vi skulle ha en lektion i NO som vi har i Spanska skulle jag kanske förstått mera. Vår spanska lärare frågar oss alltid 3 frågor i början av lektionen. Alltid samma fråga. Det kunde man ha i No med. T.ex Hur många protoner har en väte atom och så vidare. Sen kan man fråga: Vilket masstal har väte? 

Rätt slags träning?

Idag hade vi skoljoggen. Man kunde välja mellan att gå typ 4 km. Springa 7 km med eller utan att tävla. Jag valde att springa 7 km utan att tävla. Låt mig bara säga att ja gick mer än jag sprang. Sen gick jag väl mellan 4 -7 km. Det fick mig att tänka på en grej. Jag ska göra något jag skulle protestera mot när jag var 10-13 år. Jag ska ärta nyttig mat, oavsett om jag gillar den eller inte. Men det var inte det jag tänkte på. Man går ju inte bara ner eller blir starkare om man äter rätt. Så jag börja tänka på träning. Vad är rätt och fel? Grejen är ju att det inte finns något rätt eller fel. Men det finns saker som man helst skulle göra, och saken man helst skippar. Då när jag gick, ibland joggade med min vän, kom jag på hur jobbigt och tråkigt det var att jogga. Jag skulle gilla att springa på ETT villkor, och det var om mitt liv var på spel. Eller om jag nu var polis, att jaga någon. Jag gillar inte att springa bara för att. Jag vill ha ett motto till det. Så jag tänkte på saker jag gillar att göra: CYKLA! 

Det är det jag gillar att göra, skulle lätt cykla 7 km. Utan tvekan, kanske 2 gånger till och med. Beror dock på hur banan är och ser ut. Många uppförsbackar.. Nja, då leder jag ju cykeln upp. Men är det en rak slinga med bara några få uppförsbackar som inte är så branta går det bra. 

Ska kanske bara se till att inte bryta armbågen igen bara.

Sen skulle jag inte bry mig om jag gjorde någon armhävning eller dansade zumba. 

Mobiler

En bra sak som många har. Kanske för många. Jag ser nästan över allt där barn i 1:an och uppåt har egna mobiler. Visst har många en sak vill man ju också ha en. Men tycker dock inte att man ska bli osocial i en ung ålder. Sitta och spela på sina mobiler medan man pratar med sina kompisar om vad som händer eller annat. Det är inte samma effekt som förr. Nu kanske jag inte ska säga något, är inte så social själv. Inte på det sättet, när vi har släktträff har jag ofta mobilen framme. Men det är inte för att jag vill vara på den istället. Det är för att jag är en sådan människa som är ganska blyg. Träffar jag äldre släktingars jag knappt vet om, då går jag ju inte och pratar med dem det första jag gör. 

Säg att vi ska till mammas kusins fest. Det är ju inte dem släktingarna man är med mest. Känner knapps någon, så jag går in på Facebook eller Twitter för att komma till min egen värld. För att allt jag gör känns fel, säger jag rätt? Äter jag rätt? Vad katten betyder det? 

Sen använder jag min mobil som klocka i skolan. Vilket jag behöver. Så här använder jag min mobil: 10% sociala medier. 10% sms o sånt. 1% till att räkna ut saker. 79% till klocka. Jag har inte tillräckligt med utrymme för spel.

Min mobil är inte i sina bästa dar. Den är lite mer än 2 år gammal. Det är en Samsung Galaxy Mini. Ibland visat klockan olika, ibland kan jag inte skriva med den. Nu fungerar inte on/off knappen heller. Sen har jag små svarta prickar i skärmen. Batteriet kan dö på 1 minut osv.

Så jag kollar efter en ny... Grejen är att det finns så många med så olika priser. Vissa priser låter mer rimligt än andra. Det jag tänker är ofta : Har jag råd? Vill jag ha denna? Vad har jag för krav? Skulle mina föräldrar tycka att den är för dyr? Massor med frågor som det. 

Det jag känner är att jag vill ha en mobil som funkar. En som inte dör efter 1 minut på Twitter. En som

jag inte måste ladda 24/7 liksom. En jag kan ringa smsa men vänner och familjen. En som har minne för twitter, insta, kik, snapchat och vine. Facebook kan jag ha på datorn, den är typ död så ja.. Sen ska den kunna stå ut med bra musik. Med andra ord Spotify. Jag ska kunna ta bilder med den. 

Nästan vilken mobil som helst med andra ord. Men jag vill INTE ha en Iphone, en Android. Det är det jag är van med. Sen skulle jag helst vilja ha en Samsung, det är det jag har nu. Men jag kan lika gärna ha en Sony Xperia...

Det finns så mycket att välja på.