Emmas Perspektiv 

Jag vaknade av solstrålarna som träffade mitt ansikte. Jag steg upp med ett stort leende och gick till Calums sägn. Jag la mig framför honom. Han är söt när han sover. Även om han snarkar. Jag böjde mig fram och pussade hans näsa. Han öppnade ögonen och ett leende kom fram.

"God morgon Em" Sa han

"Morgon Cal" Sa jag

"Ja kan inte fatta det" Sa jag sedan

"Fatta vad?" Sa han och höjde ena ögonbrynet.

"Att jag bara kommer att ha det så här med dig i två veckor till" Sa jag och såg ledsen ut.

"Vi kommer att träffas igen, det vet jag" Sa han och reste sig

"Men inte på så länge!" Stönade jag och gick upp, jag med.

"Vi klarar det" Sa han och skrattade

"Kom jag är hungrig" Sa jag

"Det är du alltid" Sa han och skrattade. Vi gick ner för trappan.

"Morgon Wood" Sa Ashton. Han kallar min och Calums relation för Wood.

"Morgon" Sa vi i kör.

Efter en stund kom Luke ner. Nu var det bara D grabbarna som saknas.

"Så vart ska du bo när vi inte bor här?" Frågade Micheal

"Det har jag inte tänkt på" Sa jag och kollade mot Calum som nafsa i sig sin macka. 

"Hos Jimmy? Ni är ju kusiner i alla fall" Sa Luke efter en stund.

"Antar det, mina föräldrar hatar mig ju" Sa jag. Efter vi åt klart gick vi upp igen.

Jimmys Perspektiv 

"Pappa.. Du vet att Emma blev utsparkad?" Sa jag och gick till TV rummet.

"Ja" Sa han i en suck. Jag satte mig jämte han i soffan.

"Jo, grabbarna. De bor bara kvar i 2 veckor till" Sa jag.

"Så du vill att hon flyttar hit?" Frågade han.

"Ja" Sa jag. Han reste på sig.

"Kom, vi åker dit" Sa han och börja gå mot hallen. Jag gick efter.

Louis Perspektiv 

Carlos och Jimmy har kommit över. De pratar om att flytta några saker till deras hus.

"Vad hände när du var borta egentligen?" Frågade Ashton.

"Borta?" Sa jag och skrattade.

"Det låter bättre än kidnappad" Sa han och tystna.

"Aha... Ehmm... Några killar hällde vatten på mig" Sa jag lite mer ledsamt.

"Något mer?" Frågade han. Det hände ju massor, damen som var ett fan. Sen... ROBERT!"

"Ja! Jag måste prata med Emma!" Sa jag och sprang till nedervåningen.

"Louis? Är något fel?" Frågade Emma

"Ja, jag måste berätta en grej" Sa jag. 

"Vadå?" Sa hon och höjde ena ögonbrynet.

"Om Robert, han sa en sak jag skulle säga. Men jag glömde bort det" Sa jag så fort jag kunde.

V-vadå?" Stammade hon. Jag berättade allt Robert sa till mig. Om att han inte ville att Emma skulle råka ila ut.

"Va?  Jag trodde att han.. Men... Louis?" Sa hon gråtandes och förskräckt. "Jag fattar inte? Jag trodde han hatade mig" Fortsatte hon.

"Han ville veta om du skulle förlåta honom" Sa jag och tystnade till.

"Klart jag gör!" Skrek hon och sprang mot hennes och Calums rum. Jag och Jimmy sprang efter.

Där låg hon I Calums knä.

"Vi måste hitta Robert för henne" Sa han.

"Hur?" Sa jag.

"Jag hörde Lou" Han strök Emma över håret.

Carlos Perspektiv 

Louis och Jimmy kom ner igen. Jag och Niall har pratat lite under tiden.

"Vi ska leta reda på Robert" Sa Louis bestämt.

"Louis jag" Sa jag men Niall avbröt mig.

"Jag kan hjälpa till. Jag vet vart de har sin lya" Sa han

"Gör du?" Sa jag. "Då kanske det kan gå i alla fall"

"Jag stannar här i alla fall" Sa Jimmy.

"Bra, för du får inte följa med!" Sa jag bestämt.

10 minuter efter satt jag, Niall och Louis i bilen.

"Här är det!"  Sa Niall. Grabben kunde inte ha mer fel.

"Ni stannar här" Sa jag och gick ut. De verkar lyda i alla fall.

Jag hann inte gå långt innan jag såg en man ligga på gatan. Jag går sakta fram till mannen. När jag är en meter ifrån honom ser jag vem det är... Robert!

Jag känner paniken tränga sig fram... Är han död? Jag ser massor av blod. Jag känner efter en puls, men han har igen. Fort ringde jag min kollega.

"Heej Carlos. Vad görs?" Sa han

"Min bror är död.. Det ser ut som ett mord. Du vet vart ni ska" Sa jag

"Oj.. Vi kommer. Carlos ta det lugnt" Sa han och la på. Jag gick tillbaka till bilen.

"Vad hände?" Sa Niall.

"H-han är död" Sa jag tyst.

"Va! Men!... Emma då?" Skrek Louis till.

"Jag säger det inte!" Sa Niall. Jag var beredd på att göra det. Men Louis hade redan börjat ringa henne.

Emmas Perspektiv 

"Emma din mobil ringer" Skriker Michael.

"Ge mig den då!" Jag hade precis slutat gråta. Han av mig den och jag svara.

"Hej" Sa jag

 "Hej Em, Ehe din pappa är... död" Jag hörde hur han höll in tårarna, jag la på luren.

"Vad är det?" Sa Calum

"Han är död" Sa jag och kollade ut i tomma intet.

"Va? Em jag är så ledsen" Sa Cal och kramade mig.

"Ja!" Skrek jag och brast ut i gråt.

Jag vet att pappa är död. Men nu kan jag bara tänka på mamma. Är hon också död?

"Jag vet att du tänker på något så ut med det" Sa Calum och log smått mot mig.

"Tänk om mamma också är död" Sa jag och kramade han ännu hårdare.

"Det får hon inte. Em, jag är ledsen. Allt är mitt fel" Jag satte mig upp och såg Louis, Jimmy och Carlos stå framför mig. Jag märkte inte när de kom in. Men det var Louis som sa det.

"Nej Lou, det är inte ditt fel. Det är deras fel" Sa jag

Min mobil börja ringa och mammas bild kom upp. Det kändes som mitt hjärta stannade.

"Hallå?" Sa jag

"Minns du mig?" Jag kände igen rösten.

"Tim?" Sa jag. Carlos tog mobilen och gick ut till vardagsrummet. 

"Em, vem är Tim?" Sa Calum.

"En av dem som slog mig" Sa jag tyst. Jag kunde känna hur Calums ilska börja smyga sig fram.

Calums Perspektiv 

En av dem som slog henne? Vad vill han? Jag låter han inte röra Emma, någonsin! 

"Jag går upp" Sa Emma och gick till vårt rum.

Där satt jag och alla de andra tysta. Det tog ett teg innan någon sa något.

"Så vad tror ni Carlos och den där Tim pratar om?" Frågade Luke. Jag är förvånad över att det var han. Luke är alltid så tyst.

"Vet inte" Sa jag och sucka.

Där satt vi i 3 minuter och vänta på Carlos. När han kom in igen såg han inte så glad ut.

"Jag måste åka... De har Wilma" Alla frös till.

"Jag följer med" Sa jag men tveka.

"Nej, detta gör ja själv. Det är för farligt" Sa han bestämt och gick ut. 

Jag reste på mig och gick upp till Emma. Hon låg hopkurad i min säng och sov. Jag bestämde mig att göra samma sak.

Carlos Perspektiv 

Tim ville byta ut Wilma för Emma. Men det är helt uteslutet. Jag offrar hellre mig själv än Emma.  Det tog en halvtimma att ta mig till stället Tim sa att vi skulle "förhandla". Jag gick ut ur bilen. Jag var mitt i skogen.

"Carlos! Du kom" Sa Tim bakom mig.

"Vart är Wilma?" Frågade jag

"Vart har du Emma?" Sa han med ett flin.

"Hemma, tror du verkligen att jag tar med mig henne?"

"Nej, just därför höll vi inte vårt löfte" Sa han och peka mot ett träd.

"Carlos hjälp mig!" Skrek Wilma. Hon hade blod på hennes tröja. Jag vände mig om för att möta Tim, men han var borta. Snabbt hjälpte jag Wilma in i bilen och körde till närmaste sjukhus.

_______________________________________________________________________________________________

Kommer hon att överleva? Eller dör hon? Hur tar Emma in allt detta? Hur ska Calum vara där för Emma på bästa möjliga sätt? KOMMENTERA

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hahha tydligen så har jag hittat hit igen och OJ vad man skäms!! ...

Tja!    Det var ett tag sedan. Mycket har hänt, på dessa år. Vi kan väl börja med att säga att jag nu är 19 år och jag har dessutom både körkort och bil. Jag tog studenten i år, en härlig upplevelse faktiskt och det som är ännu härligare är att j...

När klockslaget slagit 22:00 vintertid får jag känslan att skriva något här, på "bloggen" jag så sällan skriver på. Mycket har hänt sedan sist. Jag går nu i mitt andra år i gymnasiet det är nu det roliga börjar då man får studera den inriktning man v...

När jag skriver detta inlägg så sitter jag i skolans entré och försöker fördriva tiden så mycket jag möjligen kan. Vi har fått nytt schema pga ny engelska lärare. Andra gången vi byter detta läsår, innan har vi slutat så att jag hinner med bussen som...

Har påbörjat ett prodjekt på Wattpad ;)