Tidigare 

"Hej Cal, var har du din flickvän?" Retades Mike

"Hon är hemma och väljer en film, men bara så ni vet så kommer Niall att komma i morgon och ta oss till Liseberg"

"Ska Emma med?" Jag vände mig om och såg Ashton, i förmodligen den roligaste hatten någonsin. Jag brast ut i skratt.

"Ja Em ska med" De kollade på mig.

"Em?" Luke höjde sitt ögonbryn

"Ja Em! Emma!"

"Aha, aja god natt Cal" Mike gick in.

"Bryr dig inte om han Cal, han tror bara att du gillar Emma bättre än vad du gillar honom.

"Okej god natt"

När jag var tillbaka, hade Emma valt ut "Mean Girls" 

Jag tycker den är så mycket bättre än 2:an.

________________________________________________________________________________________

Nialls Perspektiv 

"Kom igen Liam skynda dig annars missar vi flyget!" Jag är så spänd på att få träffa Emma igen, det har varit så länge sen. Visst vi pratar på skype ibland, men det räcker inte. Jag och Emma har en historia tillsammans. Det är kanske inte världens roligaste, men jag tycker att det är en viktig historia. Den är mer spännande än Harry Potter sagorna, hur vi träffades, till hur vi blev vänner. Vi har gått igenom så mycket tillsammans.

"Jag kommer ta det lugnt, vi har 1 timme på oss" Liam kom gående mot mig.

"Kolla, jag vet att du vill träffa Emma, men du... Vi har inte träffat henne på snart ett år... Skype räknas inte!" Jag hatar det men han har rätt, vi har inte träffat henne på jätte länge, men jag har ändå saknat henne. Hon är som en syster för mig.

"Ja ja kom nu" Vi gick ut ur dörren, där väntade Paul på oss.

När vi var framme vi flygplatsen, var det massor av skrikande tonåringar. Det var sjukt! Man kan tro att jag skulle vara van vid detta laget men det är jag inte.

Paul sa att vi inte fick gå ut ur bilen fören det har lugnat sig. Vi hade tid, men sådant här tar tid. Flyget skulle gå om 30 minuter.

Efter 10 minuter hade det flesta lugnat ner sig, massor av poliser var här och de hade gjort en stig så att vi skulle komma fram.

"Så kom, nu har vi chansen" Paul gick ut först, följd av Liam och sist mig.

"Vi har ett plan för oss själva, det är litet, men vi kommer i alla fall att få plats" Paul skratta till, jag vill bara komma fram. Jag vet redan vart vi kommer att landa, det kommer vara på den lilla flygplansplatsen vi landade på förra året.

Calums Perspektiv 

"Emma, vi får åka nu, de kommer om 20 minuter" Jag ropade på Emma som var inne på toaletten.

"Jag är strax klar" och med det sagt kom hon ut. Emma blir alltid klar snabbt. Hon är till och med snabbare än mig.

Vi gick ut till bilen och åkte iväg.

"Em?" Jag vet att det är en svår fråga men jag måste få veta

"Ja?" Hon vände huvudet från fönstret mot mig.

"Är dina föräldrar alltid så här?" Även om jag hade ögonen på vägen kunde jag se hennes ansikte fyllas med besvikelse.

"Jag antar det, det är inte den första gången de bara lämnat mig, men jag tror det har något men pappas jobb att göra"  Jag hörde hur hennes röst spräcktes.

"När var den senaste gången de lämna dig?" Jag är inte säker på att jag vill höra svaret.

"Den senaste gången jag var på ett sjukhus... Men det kan Niall berätta" Niall? Vad har han med detta att göra? 

Jag sucka.

"Hej Liam, Niall!" Jag vinka med båda händerna och hoppa upp och ner.

"Du beter dig som en treåring" Jag skrattade till.

"Hej Cal" Niall och Liam sa det i en kör

"Hej Em!" Niall kramade om henne. 

De är vänner bara vänner var inte svartsjuk Cal. Du har henne nästan redan.. 

"Får jag se på din vad?" 

"Inte nu, men hemma" 

Vi gick och satte oss i bilen, Niall fick åka med oss, medans Liam åker med Paul.

Emmas Perspektiv 

Det känns helt otroligt att ha Niall här igen, Liam också. Jag kan märka att Cal blir lite svartsjuk. Men jag et inte varför. Han gillar väl inte mig?

När vi var hemma, var jag på väg att gå ut ur bilen.

"Nej! Ansträng dig inte i onödan. Jag ska bara låsa upp, sen bär jag in dig" Calum gick ut ur bilen, Nialll var redan ute.

"Eller så bär jag Emma, så slipper du" Niall börja gå mot min dörr. Det var så roligt att se Calums ansiktsuttryck. 

"Så då kanske jag kan få se på din vad?" Niall böjde sig ner på knä och drog upp mitt byxben till knät.

"Wow, det var stort" Han kände lite  lätt på bitmärket. 

"Tryck inte för hårt" Han drog ner byxbenet och reste sig upp.

"Vart är resten av killarna, och vart är Rickard och Wilma?" Han kollade sig runt.

"Killarna är där borta, och mamma och pappa har inte varit här på snart lite över en vecka. Man kan tro att de har övergivit mig.." Han kolla på mig och kommer förmodligen ihåg hur det var förra gången.

"Niall kan jag prata lite med dig?" Det var Calum, jag är nästan säker på vad han kommer prata om.

Under tiden de prata, satt jag och SMS:a  min kusin. Vi hade en ganska rolig konversation, även  om han är 5 år äldre än mig. 

Hej Jimmy!

Hej Em! Vad görs?

Inget... Gissa vilka som är här..

Kan det vara Niall och Liam?

Haha japp, visste du att jag har blivit biten av en huggorm?  Jag är inte säker om jag vill veta.. 

Va? Nä! Är dina föräldrar där?

Nej... De har inte varit hemma på en vecka. Calum Hood har fått "ta hand" om mig...

Okej... :( Jag fattar inte varför de lämnar dig hela tiden, speciellt när du behöver dem.

Men i alla fall, gillar du fortfarande inte ost?

Haha, nä det är vidrigt, eller jag kan ha det på hamburgare men inget mer... Gillar du fortfarande O´boy pullver i glass?

Ja! Hallå eller? Det blir ju choklad glass då, det är ju skit gott.

Okej, jag kan inte prata längre, jag måste hjälpa mamma :(

Du har i alla fall en mamma som bryr sig om dig  

Nialls Perspektiv 

"Du måste berätta vad som hände förra sommaren, jag vet redan att hon blev brutalt slagen, men vad hände under tiden hon... sov?" Emma måste verkligen lita på honom, det är inte så många som vet om detta.

"Jag vet inte om jag kan... det är för känsligt" Hans ansikte förvandlades till ett "puppy face".

"Snälla, jag vill vara där för henne, så jag vill veta vad hon har gått igenom.." 

"Okej... Men det är igen rolig historia.."

Återblick 

Killarna som slog henne var runt min ålder... Och hon var bara 14 år, det var inte rättvist. Ja såg när de sprang förbi backstage, så jag börja springa efter jag med. Sen kom Paul. 

Innan Paul hann ikapp mig, var jag framme, lite innan Emma svimma, jag lyckades ta väskan de tog. Det var då jag märkte att hon svimma, och då kom Paul. Jag tog tag om Emma och sprang till hennes klass. Hennes lärare fick panik och ringde hennes föräldrar. De var oroliga över henne, men de bad mig ta henne till sjukhuset, hon sen köra hem henne när hon kunde komma hem. 

Men när jag väl körde hem henne var de borta. Så jag fick köra henne till Jimmy, de är kusiner.... Där bodde hon i 2 veckor. Jag börja följa henne på Twitter och sedan ökade vår kontakt, jag ville veta om hon mådde bra... Sen så sa jag att vi skulle komma till Sverige, jag sa vart vi skulle bo och allt. Det råkade bara vara ett samman-träff att vi skulle bli grannar. 

Sen börja vi umgås, hon var ju den ända vi kände. Men jag fick aldrig reda på varför hennes föräldrar lämnade henne. Så jag var dum en dag och följde efter hennes pappa

Rickard jobbar tydligen med massa bovar, eller snarare sagt för massa bovar... Emma har ingen aning, och det ska hon inte ha, inte nu, det är för tidigt. 

Slut på återblick 

Jag kunde se att Cal var upprörd, vem skulle inte det?

________________________________________________________________________________________

Dålig pappa... Men undrar vart dem är nu? KOMMENTERA!