Tidigare 

Emma borstade tänderna och jag bäddade i soffan åt mig. Jag kan faktiskt inte fatta att jag kommer att sova i samma hus som henne, det känns som att vi är syskon, men vi har vara känt varandra i några dagar. Jag kan inte fatta varför hennes föräldrar var tvungna att åka. Vad är mer viktigt än sin egen dotter?

"God natt Cal" Jag vände mig om och såg Emma stå där vid trappan.

"Så du vill inte se på Dum och Dummare med mig?" Jag kollade på henne med mina "pupy ögon" 

"Nej gör inte så... ååå, visst då" 

Vi satt i soffan vi prata och skratta ihop. 20 minuter innan filmen är slut somnade hon, jag kollade klart filmen sen bar jag in henne till hennes rum och la ner henne.

"God natt Emma" viska jag i hennes öra medan jag pussa hennes panna.

________________________________________________________________________________________

Emmas Perspektiv

Det har gått 1 vecka, mamma och pappa har fortfarande inte kommit hem. Jag vet inte varför, vad kan vara viktigare än mig... Om det inte har med pappas jobb att göra. Men de skulle aldrig lämna mig såhär.

"God morgon Em"

"Morgon Cal"

"Niall och Liam kommer i morgon" Vänta va? 

"Gör dem?" Jag börja le så otroligt stort.

"Japp, Luke hade berättad för Niall vad som hände, och han blev orolig, och ville komma och hälsa på"

"Så har du planerat något för imorgon?" Jag kan inte vänta, det känns som en evighet sen jag såg dem. Jag kom mest överens med Niall. 

"Faktiskt så ska han ta med oss till Liseberg. Allihop jag, du, Luke, Ash och Mike"

Jag gick till köket och märkte att jag fortfarande har svårt att stå på tå.

"Calum, jag når inte" Genast hör jag hans snabba steg komma ner för trappan.

"Det är lugnt sett dig, jag kan göra allt" Jag vände mig om och såg en tröjlös Calum. Jag börja rodna.

"Cal... Du har ingen tröja" Sa jag ock tittade ner.

"Det är lugnt det är ju bara vi här" Han kom närmare och tog upp mig, han stod stilla en stund, sen bar han mig till en stol.

"Jag har svårt för att stå på tå, inte för att gå" Sa jag och han skratta till.

"Jag vet men att gå 2 meter är svårt för dig i ditt tillstånd" Skämtade han.

"Ja du vet, annars skulle du ju inte bära mig" retades jag.

"Dessutom, så tränar jag mina muskler, men jag måste dock bära dig många gånger för att få resultat" Säger han att jag är smal? 

Calums Perspektiv 

Medans  jag gjorde Emmas gröt åt henne, som hon lärde mig göra. Vilket också är en av de få maträtter jag kan laga. Kunde jag bara tänka på vad hennes föräldrar gjorde. om de var oroliga, om hur hon tyckte om det hela.

Jag gick fram med gröten till henne, jag luta mig över henne och kollade på henne. Hennes ögon ar så fina.

Jag börja smått le och pussade henne på pannan.

"Vad var det för?" Jag kände hur det smått börja hetta till i ansiktet. 

"Em, för att du förtjänar det" 

"Så.... Har du varit på Liseberg förut?" 

"Nä, jag har bara sett några bilder på det"

"Jag gick dit med 1D killarna förra året. Det är tydligt vilka som inte gillar höga höjder och så" Hon släppte ut ett svagt skratt. 

"Hur träffade du dem?"

"Det är en ganska lång historia. Men jag kan berätta lite mer sedan, just nu vill jag äta upp" Jag nicka och gick ut för att fixa lite grejer.

Det har gått, 3 timmar nu. Jag blir mer och mer nyfiken.

"Em?"

"Ja Cal?" Hon hade med sig en picknickkorg.

"Vart ska vi?" Nu blev jag som en 5 årlig unge, med masa frågor.

"Sett dig i bilen och kör dit jag säger, så ska jag berätta allt. Jag gjorde som hon sa.

Emmas Perspektiv

Jag vet att Calum vill veta hur jag kände Niall, så jag tänkte att vi gör det under tiden jag drar med honom till en av mina favorit platser. 

När Cal hade kört oss dit jag sa vi skulle, behövde vi gå. Vi gick i en smal stig i skogen. Han är i sin egna värld, medans han kollar efter orma. Det var ju ändå inte han som blev biten. Men det är sött att han bryr sig.

När vi kom fram la jag ut duken och såg hur han tappade hakan.

"WOW! Kolla utsikten" Jag log över hans reaktion.

"Jag vet, man kan se det flesta av denna lilla by som jag kallar det. Ser du den byggnaden där?" Jag pekar mot min skola.

"Ja, är det en skola? Med tanke på hur stor fotbolls plan den har"

"Faktiskt så går jag där" Han kolla på mig och så att jag satt ner, så han gjorde samma sak.

"Så, du vill veta hur jag och Niall träffades?" Jag såg hur han nickade.

ÅTERBLICK 

Det var onsdag, och min klass skulle åka till Göteborg. Liseberg mer exakt, alla visste att One Direction skulle vara där, men det var bara jag och min bästa vän som inte letade efter dem. Vi är fans men inte så galna. Sen letade ju killarna inte efter dem heller. Men i alla fall, vi åkte massa karuseller, många var med killarna. Men sen ville de börja åka de stora karusellerna, som Balder och så. Men det ville inte jag, så jag åkte farfars-bilarna. 

Det var igen mer i kön än 5 killar, vilket var One Direction, men det visste jag inte då. De åkte två och två, jag kunde höra hur de diskuterade vem som skulle få åka själv. Sen vände en av dem mot mig, Niall, men han hade förklätt sig, så jag kände inte igen han.

"Hej, skullen du typ vilja åka med mig?" Frågade han, och jag såg hur nervös han var. Men jag var nog ännu nervösare för jag visste ju inte vem han var.

"Eh.. alltså, jag känner dig inte" Jag kollade ner

"Du kan vara lugn han är snällast av oss" Sa en annan kille, Louis närmare bestämt.

"O-Okej men försök inget"  Sa jag ock vi gick på.

Det var första gången vi träffades men det var inte där vi börja få kontakt.

One Direction, skulle uppträda, hela klassen var där. Jag märkte att alla hade deras ögon riktade mot mitt håll lite mer än åt andra. Vilket gjorde att alla tjejer i klassen skrek. Men det var inget ja kunde göra åt. 

När de var klara skulle vi åka hem. Men då var det någon som tog min kompis väska och sprang iväg efter den. Och dum som jag är sprang jag efter. Han sprang runt "backstage" och då såg Niall mig och börja springa efter. När jag hade hunnit ikapp med snattaren, så var det fler killar där. Jag kom i ett slagsmål. Jag hade fått några rejäla slag mot ansiktet och blödde  näsblod. 

Då kom Niall fram.

"Sluta! En mot fem är det verkligen rättvist?" Han var arg, men jag kunde inte fatta att det var Niall än.

Så småningom om svimmade jag, det nästa jag vet är att jag vaknade upp i ett sjukhus, med Niall sittandes på en stol i rummet. Han hade också en livvakt med sig.

"Hej, du hon har vaknat" sa livvakten till Niall. Niall kollade upp och börja gå mot mig.

"Hej Emma, du kan vara lugn, du är på ett sjukhus" Jag minns inte att mamma och pappa var där.

Niall körde mig hem, där frågade han mig om mitt twitter-namn. Sen har vi börjat prata med varandra.

Några veckor efter jag hade sagt hej då till han och resten av gruppen så sa han att han skulle hyra huset ni bor i nu, i 1 månad.

Om du vill veta vad som hände under tiden jag var medvetslös måste du fråga Niall. 

Slut på återblick 

När jag berättade klart var Calum nästan i chockläge.

"Cal vad är det?" Jag såg en tår rinna ner för hans kind. 

"Du har blivit slagna av killar? De bara slog dig, och jag visste inte.."  Vad pratar han om nu?

Calums Perspektiv 

Jag var helt stum, hur kan man slå någon så brutalt? Emma är ju typ den bästa personen i världen.

"Hur menar du nu?" Emma kollar på mig, som om jag sa något dumt, det ser lite roligt ut.

"Varför sprang du efter han?" Frågar jag, och bryr mig inte om att svara.

"För att jag vet vad min vän hade där inne, jag är inte den som bara står och kollar på" Jag ställde mig på knä och sa att hon skulle göra samma sak, vilket hon gjorde. Sakta men säkert tog jag och krama henne. 

"Du borde inte ha gått igenom det" Jag kände hur jag grät.

När vi var hemma hos henne igen,  var jag inte förvånad över att hennes föräldrar inte var hemma än.

"Jag ska bara hem och säga till resten vad vi ska göra i morgon... Men först ska jag bedda om dig"

"Jag är ganska säker på att jag klarar det själv" Jag skaka på huvudet.

"Okej, då säger vi så här, du väljer en film vi ska se under tiden jag är borta" Hon nickade och jag satte mig ibilen igen och körde till 3 av mina allra bästa vänner.

"Hej Cal, var har du din flickvän?" Retades Mike

"Hon är hemma och väljer en film, men bara så ni vet så kommer Niall att komma i morgon och ta oss till Liseberg"

"Ska Emma med?" Jag vände mig om och såg Ashton, i förmodligen den roligaste hatten någonsin. Jag brast ut i skratt.

"Ja Em ska med" De kollade på mig.

"Em?" Luke höjde sitt ögonbryn

"Ja Em! Emma!"

"Aha, aja god natt Cal" Mike gick in.

"Bryr dig inte om han Cal, han tror bara att du gillar Emma bättre än vad du gillar honom.

"Okej god natt"

När jag var tillbaka, hade Emma valt ut "Mean Girls" 

Jag tycker den är så mycket bättre än 2:an.

________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? Jag är ganska stolt. Kommentera gärna!