Tidigare 

"Hej Cal, var har du din flickvän?" Retades Mike

"Hon är hemma och väljer en film, men bara så ni vet så kommer Niall att komma i morgon och ta oss till Liseberg"

"Ska Emma med?" Jag vände mig om och såg Ashton, i förmodligen den roligaste hatten någonsin. Jag brast ut i skratt.

"Ja Em ska med" De kollade på mig.

"Em?" Luke höjde sitt ögonbryn

"Ja Em! Emma!"

"Aha, aja god natt Cal" Mike gick in.

"Bryr dig inte om han Cal, han tror bara att du gillar Emma bättre än vad du gillar honom.

"Okej god natt"

När jag var tillbaka, hade Emma valt ut "Mean Girls" 

Jag tycker den är så mycket bättre än 2:an.

________________________________________________________________________________________

Nialls Perspektiv 

"Kom igen Liam skynda dig annars missar vi flyget!" Jag är så spänd på att få träffa Emma igen, det har varit så länge sen. Visst vi pratar på skype ibland, men det räcker inte. Jag och Emma har en historia tillsammans. Det är kanske inte världens roligaste, men jag tycker att det är en viktig historia. Den är mer spännande än Harry Potter sagorna, hur vi träffades, till hur vi blev vänner. Vi har gått igenom så mycket tillsammans.

"Jag kommer ta det lugnt, vi har 1 timme på oss" Liam kom gående mot mig.

"Kolla, jag vet att du vill träffa Emma, men du... Vi har inte träffat henne på snart ett år... Skype räknas inte!" Jag hatar det men han har rätt, vi har inte träffat henne på jätte länge, men jag har ändå saknat henne. Hon är som en syster för mig.

"Ja ja kom nu" Vi gick ut ur dörren, där väntade Paul på oss.

När vi var framme vi flygplatsen, var det massor av skrikande tonåringar. Det var sjukt! Man kan tro att jag skulle vara van vid detta laget men det är jag inte.

Paul sa att vi inte fick gå ut ur bilen fören det har lugnat sig. Vi hade tid, men sådant här tar tid. Flyget skulle gå om 30 minuter.

Efter 10 minuter hade det flesta lugnat ner sig, massor av poliser var här och de hade gjort en stig så att vi skulle komma fram.

"Så kom, nu har vi chansen" Paul gick ut först, följd av Liam och sist mig.

"Vi har ett plan för oss själva, det är litet, men vi kommer i alla fall att få plats" Paul skratta till, jag vill bara komma fram. Jag vet redan vart vi kommer att landa, det kommer vara på den lilla flygplansplatsen vi landade på förra året.

Calums Perspektiv 

"Emma, vi får åka nu, de kommer om 20 minuter" Jag ropade på Emma som var inne på toaletten.

"Jag är strax klar" och med det sagt kom hon ut. Emma blir alltid klar snabbt. Hon är till och med snabbare än mig.

Vi gick ut till bilen och åkte iväg.

"Em?" Jag vet att det är en svår fråga men jag måste få veta

"Ja?" Hon vände huvudet från fönstret mot mig.

"Är dina föräldrar alltid så här?" Även om jag hade ögonen på vägen kunde jag se hennes ansikte fyllas med besvikelse.

"Jag antar det, det är inte den första gången de bara lämnat mig, men jag tror det har något men pappas jobb att göra"  Jag hörde hur hennes röst spräcktes.

"När var den senaste gången de lämna dig?" Jag är inte säker på att jag vill höra svaret.

"Den senaste gången jag var på ett sjukhus... Men det kan Niall berätta" Niall? Vad har han med detta att göra? 

Jag sucka.

"Hej Liam, Niall!" Jag vinka med båda händerna och hoppa upp och ner.

"Du beter dig som en treåring" Jag skrattade till.

"Hej Cal" Niall och Liam sa det i en kör

"Hej Em!" Niall kramade om henne. 

De är vänner bara vänner var inte svartsjuk Cal. Du har henne nästan redan.. 

"Får jag se på din vad?" 

"Inte nu, men hemma" 

Vi gick och satte oss i bilen, Niall fick åka med oss, medans Liam åker med Paul.

Emmas Perspektiv 

Det känns helt otroligt att ha Niall här igen, Liam också. Jag kan märka att Cal blir lite svartsjuk. Men jag et inte varför. Han gillar väl inte mig?

När vi var hemma, var jag på väg att gå ut ur bilen.

"Nej! Ansträng dig inte i onödan. Jag ska bara låsa upp, sen bär jag in dig" Calum gick ut ur bilen, Nialll var redan ute.

"Eller så bär jag Emma, så slipper du" Niall börja gå mot min dörr. Det var så roligt att se Calums ansiktsuttryck. 

"Så då kanske jag kan få se på din vad?" Niall böjde sig ner på knä och drog upp mitt byxben till knät.

"Wow, det var stort" Han kände lite  lätt på bitmärket. 

"Tryck inte för hårt" Han drog ner byxbenet och reste sig upp.

"Vart är resten av killarna, och vart är Rickard och Wilma?" Han kollade sig runt.

"Killarna är där borta, och mamma och pappa har inte varit här på snart lite över en vecka. Man kan tro att de har övergivit mig.." Han kolla på mig och kommer förmodligen ihåg hur det var förra gången.

"Niall kan jag prata lite med dig?" Det var Calum, jag är nästan säker på vad han kommer prata om.

Under tiden de prata, satt jag och SMS:a  min kusin. Vi hade en ganska rolig konversation, även  om han är 5 år äldre än mig. 

Hej Jimmy!

Hej Em! Vad görs?

Inget... Gissa vilka som är här..

Kan det vara Niall och Liam?

Haha japp, visste du att jag har blivit biten av en huggorm?  Jag är inte säker om jag vill veta.. 

Va? Nä! Är dina föräldrar där?

Nej... De har inte varit hemma på en vecka. Calum Hood har fått "ta hand" om mig...

Okej... :( Jag fattar inte varför de lämnar dig hela tiden, speciellt när du behöver dem.

Men i alla fall, gillar du fortfarande inte ost?

Haha, nä det är vidrigt, eller jag kan ha det på hamburgare men inget mer... Gillar du fortfarande O´boy pullver i glass?

Ja! Hallå eller? Det blir ju choklad glass då, det är ju skit gott.

Okej, jag kan inte prata längre, jag måste hjälpa mamma :(

Du har i alla fall en mamma som bryr sig om dig  

Nialls Perspektiv 

"Du måste berätta vad som hände förra sommaren, jag vet redan att hon blev brutalt slagen, men vad hände under tiden hon... sov?" Emma måste verkligen lita på honom, det är inte så många som vet om detta.

"Jag vet inte om jag kan... det är för känsligt" Hans ansikte förvandlades till ett "puppy face".

"Snälla, jag vill vara där för henne, så jag vill veta vad hon har gått igenom.." 

"Okej... Men det är igen rolig historia.."

Återblick 

Killarna som slog henne var runt min ålder... Och hon var bara 14 år, det var inte rättvist. Ja såg när de sprang förbi backstage, så jag börja springa efter jag med. Sen kom Paul. 

Innan Paul hann ikapp mig, var jag framme, lite innan Emma svimma, jag lyckades ta väskan de tog. Det var då jag märkte att hon svimma, och då kom Paul. Jag tog tag om Emma och sprang till hennes klass. Hennes lärare fick panik och ringde hennes föräldrar. De var oroliga över henne, men de bad mig ta henne till sjukhuset, hon sen köra hem henne när hon kunde komma hem. 

Men när jag väl körde hem henne var de borta. Så jag fick köra henne till Jimmy, de är kusiner.... Där bodde hon i 2 veckor. Jag börja följa henne på Twitter och sedan ökade vår kontakt, jag ville veta om hon mådde bra... Sen så sa jag att vi skulle komma till Sverige, jag sa vart vi skulle bo och allt. Det råkade bara vara ett samman-träff att vi skulle bli grannar. 

Sen börja vi umgås, hon var ju den ända vi kände. Men jag fick aldrig reda på varför hennes föräldrar lämnade henne. Så jag var dum en dag och följde efter hennes pappa

Rickard jobbar tydligen med massa bovar, eller snarare sagt för massa bovar... Emma har ingen aning, och det ska hon inte ha, inte nu, det är för tidigt. 

Slut på återblick 

Jag kunde se att Cal var upprörd, vem skulle inte det?

________________________________________________________________________________________

Dålig pappa... Men undrar vart dem är nu? KOMMENTERA! 

Tidigare 

Emma borstade tänderna och jag bäddade i soffan åt mig. Jag kan faktiskt inte fatta att jag kommer att sova i samma hus som henne, det känns som att vi är syskon, men vi har vara känt varandra i några dagar. Jag kan inte fatta varför hennes föräldrar var tvungna att åka. Vad är mer viktigt än sin egen dotter?

"God natt Cal" Jag vände mig om och såg Emma stå där vid trappan.

"Så du vill inte se på Dum och Dummare med mig?" Jag kollade på henne med mina "pupy ögon" 

"Nej gör inte så... ååå, visst då" 

Vi satt i soffan vi prata och skratta ihop. 20 minuter innan filmen är slut somnade hon, jag kollade klart filmen sen bar jag in henne till hennes rum och la ner henne.

"God natt Emma" viska jag i hennes öra medan jag pussa hennes panna.

________________________________________________________________________________________

Emmas Perspektiv

Det har gått 1 vecka, mamma och pappa har fortfarande inte kommit hem. Jag vet inte varför, vad kan vara viktigare än mig... Om det inte har med pappas jobb att göra. Men de skulle aldrig lämna mig såhär.

"God morgon Em"

"Morgon Cal"

"Niall och Liam kommer i morgon" Vänta va? 

"Gör dem?" Jag börja le så otroligt stort.

"Japp, Luke hade berättad för Niall vad som hände, och han blev orolig, och ville komma och hälsa på"

"Så har du planerat något för imorgon?" Jag kan inte vänta, det känns som en evighet sen jag såg dem. Jag kom mest överens med Niall. 

"Faktiskt så ska han ta med oss till Liseberg. Allihop jag, du, Luke, Ash och Mike"

Jag gick till köket och märkte att jag fortfarande har svårt att stå på tå.

"Calum, jag når inte" Genast hör jag hans snabba steg komma ner för trappan.

"Det är lugnt sett dig, jag kan göra allt" Jag vände mig om och såg en tröjlös Calum. Jag börja rodna.

"Cal... Du har ingen tröja" Sa jag ock tittade ner.

"Det är lugnt det är ju bara vi här" Han kom närmare och tog upp mig, han stod stilla en stund, sen bar han mig till en stol.

"Jag har svårt för att stå på tå, inte för att gå" Sa jag och han skratta till.

"Jag vet men att gå 2 meter är svårt för dig i ditt tillstånd" Skämtade han.

"Ja du vet, annars skulle du ju inte bära mig" retades jag.

"Dessutom, så tränar jag mina muskler, men jag måste dock bära dig många gånger för att få resultat" Säger han att jag är smal? 

Calums Perspektiv 

Medans  jag gjorde Emmas gröt åt henne, som hon lärde mig göra. Vilket också är en av de få maträtter jag kan laga. Kunde jag bara tänka på vad hennes föräldrar gjorde. om de var oroliga, om hur hon tyckte om det hela.

Jag gick fram med gröten till henne, jag luta mig över henne och kollade på henne. Hennes ögon ar så fina.

Jag börja smått le och pussade henne på pannan.

"Vad var det för?" Jag kände hur det smått börja hetta till i ansiktet. 

"Em, för att du förtjänar det" 

"Så.... Har du varit på Liseberg förut?" 

"Nä, jag har bara sett några bilder på det"

"Jag gick dit med 1D killarna förra året. Det är tydligt vilka som inte gillar höga höjder och så" Hon släppte ut ett svagt skratt. 

"Hur träffade du dem?"

"Det är en ganska lång historia. Men jag kan berätta lite mer sedan, just nu vill jag äta upp" Jag nicka och gick ut för att fixa lite grejer.

Det har gått, 3 timmar nu. Jag blir mer och mer nyfiken.

"Em?"

"Ja Cal?" Hon hade med sig en picknickkorg.

"Vart ska vi?" Nu blev jag som en 5 årlig unge, med masa frågor.

"Sett dig i bilen och kör dit jag säger, så ska jag berätta allt. Jag gjorde som hon sa.

Emmas Perspektiv

Jag vet att Calum vill veta hur jag kände Niall, så jag tänkte att vi gör det under tiden jag drar med honom till en av mina favorit platser. 

När Cal hade kört oss dit jag sa vi skulle, behövde vi gå. Vi gick i en smal stig i skogen. Han är i sin egna värld, medans han kollar efter orma. Det var ju ändå inte han som blev biten. Men det är sött att han bryr sig.

När vi kom fram la jag ut duken och såg hur han tappade hakan.

"WOW! Kolla utsikten" Jag log över hans reaktion.

"Jag vet, man kan se det flesta av denna lilla by som jag kallar det. Ser du den byggnaden där?" Jag pekar mot min skola.

"Ja, är det en skola? Med tanke på hur stor fotbolls plan den har"

"Faktiskt så går jag där" Han kolla på mig och så att jag satt ner, så han gjorde samma sak.

"Så, du vill veta hur jag och Niall träffades?" Jag såg hur han nickade.

ÅTERBLICK 

Det var onsdag, och min klass skulle åka till Göteborg. Liseberg mer exakt, alla visste att One Direction skulle vara där, men det var bara jag och min bästa vän som inte letade efter dem. Vi är fans men inte så galna. Sen letade ju killarna inte efter dem heller. Men i alla fall, vi åkte massa karuseller, många var med killarna. Men sen ville de börja åka de stora karusellerna, som Balder och så. Men det ville inte jag, så jag åkte farfars-bilarna. 

Det var igen mer i kön än 5 killar, vilket var One Direction, men det visste jag inte då. De åkte två och två, jag kunde höra hur de diskuterade vem som skulle få åka själv. Sen vände en av dem mot mig, Niall, men han hade förklätt sig, så jag kände inte igen han.

"Hej, skullen du typ vilja åka med mig?" Frågade han, och jag såg hur nervös han var. Men jag var nog ännu nervösare för jag visste ju inte vem han var.

"Eh.. alltså, jag känner dig inte" Jag kollade ner

"Du kan vara lugn han är snällast av oss" Sa en annan kille, Louis närmare bestämt.

"O-Okej men försök inget"  Sa jag ock vi gick på.

Det var första gången vi träffades men det var inte där vi börja få kontakt.

One Direction, skulle uppträda, hela klassen var där. Jag märkte att alla hade deras ögon riktade mot mitt håll lite mer än åt andra. Vilket gjorde att alla tjejer i klassen skrek. Men det var inget ja kunde göra åt. 

När de var klara skulle vi åka hem. Men då var det någon som tog min kompis väska och sprang iväg efter den. Och dum som jag är sprang jag efter. Han sprang runt "backstage" och då såg Niall mig och börja springa efter. När jag hade hunnit ikapp med snattaren, så var det fler killar där. Jag kom i ett slagsmål. Jag hade fått några rejäla slag mot ansiktet och blödde  näsblod. 

Då kom Niall fram.

"Sluta! En mot fem är det verkligen rättvist?" Han var arg, men jag kunde inte fatta att det var Niall än.

Så småningom om svimmade jag, det nästa jag vet är att jag vaknade upp i ett sjukhus, med Niall sittandes på en stol i rummet. Han hade också en livvakt med sig.

"Hej, du hon har vaknat" sa livvakten till Niall. Niall kollade upp och börja gå mot mig.

"Hej Emma, du kan vara lugn, du är på ett sjukhus" Jag minns inte att mamma och pappa var där.

Niall körde mig hem, där frågade han mig om mitt twitter-namn. Sen har vi börjat prata med varandra.

Några veckor efter jag hade sagt hej då till han och resten av gruppen så sa han att han skulle hyra huset ni bor i nu, i 1 månad.

Om du vill veta vad som hände under tiden jag var medvetslös måste du fråga Niall. 

Slut på återblick 

När jag berättade klart var Calum nästan i chockläge.

"Cal vad är det?" Jag såg en tår rinna ner för hans kind. 

"Du har blivit slagna av killar? De bara slog dig, och jag visste inte.."  Vad pratar han om nu?

Calums Perspektiv 

Jag var helt stum, hur kan man slå någon så brutalt? Emma är ju typ den bästa personen i världen.

"Hur menar du nu?" Emma kollar på mig, som om jag sa något dumt, det ser lite roligt ut.

"Varför sprang du efter han?" Frågar jag, och bryr mig inte om att svara.

"För att jag vet vad min vän hade där inne, jag är inte den som bara står och kollar på" Jag ställde mig på knä och sa att hon skulle göra samma sak, vilket hon gjorde. Sakta men säkert tog jag och krama henne. 

"Du borde inte ha gått igenom det" Jag kände hur jag grät.

När vi var hemma hos henne igen,  var jag inte förvånad över att hennes föräldrar inte var hemma än.

"Jag ska bara hem och säga till resten vad vi ska göra i morgon... Men först ska jag bedda om dig"

"Jag är ganska säker på att jag klarar det själv" Jag skaka på huvudet.

"Okej, då säger vi så här, du väljer en film vi ska se under tiden jag är borta" Hon nickade och jag satte mig ibilen igen och körde till 3 av mina allra bästa vänner.

"Hej Cal, var har du din flickvän?" Retades Mike

"Hon är hemma och väljer en film, men bara så ni vet så kommer Niall att komma i morgon och ta oss till Liseberg"

"Ska Emma med?" Jag vände mig om och såg Ashton, i förmodligen den roligaste hatten någonsin. Jag brast ut i skratt.

"Ja Em ska med" De kollade på mig.

"Em?" Luke höjde sitt ögonbryn

"Ja Em! Emma!"

"Aha, aja god natt Cal" Mike gick in.

"Bryr dig inte om han Cal, han tror bara att du gillar Emma bättre än vad du gillar honom.

"Okej god natt"

När jag var tillbaka, hade Emma valt ut "Mean Girls" 

Jag tycker den är så mycket bättre än 2:an.

________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? Jag är ganska stolt. Kommentera gärna! 

Tidigare:

*Sjukhuset*

"Luke vakna vi får träffa Emma nu"

Jag hade somnat på en ganska obekväm stol.

Vi gick till Emma

"Hej Emma" sa Calum

"Hej"

"Hur mår du?" frågade Ashton

"Trött"

"Gjorde det ont, orm bettet?" Frågade Mike

"Japp"

"Gör det de fortfarande"? Frågade jag

"Lite"

________________________________________________________________________________________

Emmas Perspektiv

När jag öppnade mina ögon såg jag att jag var i ett ganska vitt rum. Sen såg en gubbe komma gående mot mig. Jag hade bara en tanke. 'Skit, jag är i sjukhuset eller hur?'  

"Få inte panik, du blev biten av en orm, tur att dina vänner visste vad man skulle göra" Sa gubben.

Han såg faktiskt inte så farlig ut. Han var ganska lång med grått har och blåa ögon.

"Vart är dem?" sa jag

"Dina vänner?" sa han och log mot mig

"Ja" sa jag

"De är här utanför, jag går och hämtar dem" Sen gick han ut. 

Under tiden han gick ut satte jag mig upp, jag kollade på min högra vad, jag kunde se bettet, sen märkte jag att det var massa blommor och en nallebjörn vis sidan av sängen. Sen la jag mig ner, och då kom de in.

"Hej Emma" sa Calum jag kunde se att han hade gråtit, jag både hörde det på rösten och såg det i hans ögon.

"Hej" sa jag jag log mot honom, vilket fick han att le lite också.

"Hur mår du?" frågade Ashton

"Trött" det kanske inte är ett så jättebra svar men jag var ju trött

"Gjorde det ont, orm bettet?" Frågade Mike

"Japp" 'varför skulle det inte göra ont?'

"Gör det de fortfarande"? Frågade Luke

"Lite" 

Jag såg att Mike och Calum kollade på varandra lite så där som om de har en hemlighet. 

"Är mamma och pappa här?" Frågade jag och hoppades att de var det.

"Nej, de kunde inte komma, de skulle iväg, det var tydligen akut... De kommer inte att vara hemma fören om 3 dar" Sa Ash och kollade på mig så där som om han led med mig eller något.

"Så det betyder att en av oss ska sova i ditt hus tills dess" Sa Mike och kollade på Calum.

"Jaha, vem år så modig då" De kollade konstigt på mig, kanske de inte fatta att jag skämta.

"Jag!" Sa Calum och satte sig ner, då såg han nallen. Han tog upp den och studerade den.

"Vem är Peter?" Sa han sedan

"Peter är min farbror hur så?" Han kolla på mig och skaka på huvudet.

"Bara nyfiken" och log sitt stora leende igen.

Sen kom gubben in igen.

"Emma, du kan åka hem nu" Sa han och gav mig mina grejer.

Calum hjälpte mig få in mina grejer i bilen, jag var fortfarande lite skakig i benen, så han bar mig till och med in i bilen.  

*Hemma hos Calum*

Vi skulle först till Cals ställe så han kunde packa lite.  Under tiden fick jag äta mat.

"Vad gillar du för mat Emma?" Fråga Luke och kollade i både frysen och kylskåpet. 

"Jag gillar det mesta men inte fisk och grönsaker som spenat.... Är det ens grönsaker?"

Han skratta till, sen tog han fram pyttipanna.

"Då antar jag att du kan äta detta då" Jag nicka och såg att han börja steka det. Sen kom både Ashton och Michael in i köket.

"Du Emma?" Mike så på mig med en sån där blick vuxna gör när de vet något men vill höra det.

"Ja, Mike" Han skratta till

"Har du en pojkvän?" Jag kollade på honom och studera han. Ash och Luke tappa hackan och fattade nog inte häller vad som just hände.

"Alltså... Jag har ju vänner som är pojkar så ja, men annars så nej" Ash börja garva så mycket så att alla börja skratta.

"Varför undrar du något sånt?" Sa Luke medans han börja hälla upp pyttipannan på olika tallrikar.

"Jag är bara nyfiken det var ju massa blommor där borta"

"Jag kanske har en stor släkt" Mike kollade på mig

"Hur stor?" sa Ash sedan

"Tja jag har ca 50 släktingar på morfars sida 30 på mormors... 20 på farmors och farfars kanske... Många i alla fall" 

"Jaaa duu! Det var många!" sa Mike och stängde munnen på ash som en än gång hade tappat hakan.

"Varsågod" sa Luke som gav mig min talrik. 

När jag hade ätit upp åkte jag och Calum hem till mig, då var klockan typ 7 på kvällen.

Calums Pespektiv

Jag hjälpte Emma med allt hon behövde hjälp med. Jag vet att de andra killarna tycker att jag är lite överbeskyddande mot henne men det kan väl inte jag hjälpa? 

Under tiden jag packade hörde jag ibland hur de skratta. Jag kunde höra Ashtons skratt men den ända jag fokuserade på var Emmas skratt, den är så härlig, hon har aldrig samma skratt, eller jo, men jag menar att hon har olika skratt olika gånger, ungefär som Ashton. När jag kom ner såg jag att de åt. Jag satt mig på kanten mellan Emma och Luke.

När vi var klara åkte vi till Emmas lya som ja brukar kalla det.

"Ska ja hjälpa dig?" Emma kollar på mig när jag har låst upp.

"Nej då överansträng dig inte!" sen la jag till "Jag klarar mig fint, ja är stark du vet"

Jag bar in allt, till och med Emma. Jag lät henne inte hjälpa till så hon blev lite sur och sa att hon inte var en bäbis men då sa jag: Nähä, men då är du min bäbis! 

Jag tror dock att hon gillade det, för hon skrattade lite.

Emma borstade tänderna och jag bäddade i soffan åt mig. Jag kan faktiskt inte fatta att jag kommer att sova i samma hus som henne, det känns som att vi är syskon, men vi har vara känt varandra i några dagar. Jag kan inte fatta varför hennes föräldrar var tvungna att åka. Vad är mer viktigt än sin egen dotter?

"God natt Cal" Jag vände mig om och såg Emma stå där vid trappan.

"Så du vill inte se på Dum och Dummare med mig?" Jag kollade på henne med mina "pupy ögon" 

"Nej gör inte så... ååå, visst då" 

Vi satt i soffan vi prata och skratta ihop. 20 minuter innan filmen är slut somnade hon, jag kollade klart filmen sen bar jag in henne till hennes rum och la ner henne.

"God natt Emma" viska jag i hennes öra medan jag pussa hennes panna.

________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? Kommentera! 

Tidigare:

"Nej det är det inte"

"Jo!"

"Hur är det ditt fel?"

"Jag kunde ha varnat henne tidigare, tagit bettet för henne. Jag älskar henne!"

"Det vet jag"

Docktorn kommit ur dörren och sa att man kunde träffa Emma nu.

________________________________________________________________________________________

Lukes Perspektiv

När vi var framme gick jag och la min handduk där jag ville ha den. Michael och Ashton ville byta om vid utedassen men jag ville byta om i skogen.

Jag såg att Calum redan hade bytt om. Jag funderade på när jag skulle prata med Emma.

"Hemma"

Jag hoppade till.

"Jag menade Cal" Hon höjde ena ögonbrynet och vände sig om.

När vår lilla pratstund var över gick jag och bytte om bakom träden.

Efter en stund innan vi skulle spela volleyboll ville jag simma till flotten och tillbaks. Jag simmade med Emma och sa att jag inte ville att hon skulle göra våra makor. Inte för att jag inte gillade dem, det är bara att jag inte gillar att tjejer måste göra vår mat.

Efter en match mot Mike och Ash skulle vi hem.

"AAAJJJ!!!!!" Jag hörde någon skrika och drog snabbt på mig tröjan.

Emma hade blivit biten av en orm.

*Ringer Mark*

"Hej"

"Hej Mark"

"Varför är ni inte hemma?"

"Ring ambulansen Emma har blivit biten av en orm"

"Vart är ni?"

"Vid sjön"

*Slut på samtal*

Jag och Ash åkte i samma bil till sjukhuset. De andra åkte i ambulansbilen. 

"Vad tror du händer?"

"Vet inte men hon kommer att klara sig"

"Hur kan du veta det?"

"Jag bara vet Luke"

"Calum måste känna sig hemsk"

"Han har växt henne nära på bara någon dag"

"Hur skulle de se ut som et par?

"Jag vet inte men jag skulle väl tycka att de var söta ihop"

"Jag tycker att de är ett par redan nu"

*Sjukhuset*

"Luke vakna vi får träffa Emma nu"

Jag hade somnat på en ganska obekväm stol.

Vi gick till Emma

"Hej Emma" sa Calum

"Hej"

"Hur mår du?" frågade Ashton

"Trött"

"Gjorde det ont, orm bettet?" Frågade Mike

"Japp"

"Gör det de fortfarande"? Frågade jag

"Lite"

________________________________________________________________________________________

Det var allt jag kom på under hajken, jag ska sova nu (fick knappt något där borta)

Det var ganska litet men aja det får duga jag har ju skola i mon så. Kommentera! 

Tidigare 

Vi var nu på sjukhuset, Emma hade fått nya kläder, hon var vaken så ho hade bytt själv. Men vi får inte se henne fören i morgon.

Mark hade tagit hand om hennes grejer och informerat hennes föräldrar om vad som har hänt.

Allt är mitt fel! Jag skulle ha sagt åt henne att komma så fort ho kunde till mig. Jag märkte att jag börja gråta igen.

________________________________________________________________________________________

Ashtons Perspektiv

När vi var framme tog jag min handduk och gick till det ställe jag tyckte såg trevligast ut.

Michael och Luke gjorde samma sak.

"Så vart ska vi byta om?" Michael har oftast inget emot att inte ha tröja på sig, men jag antar att det inte gäller samma sak med byxor eller något, liksom Emma kan väl bara vända på sig tills vi är klara  hon är inte ond...

"Det finns utedass där borta annars kan du byta om bakom träden"

Michael kollade på mig.

"Ska vi ta utedassen eller?" Jag såg hur Michael nickade och vi gick

"Följer du med Luke?" 

"Nä jag tar och byter om bakom träden"

Vid utedassen

"Jag vill inte byta om där inne det stinker ju" 

"Kom igen Ash var inte så mesig"

"Jag byter om utanför"

"Gör du det"

"Du Ash har du tänkt på en sak?"

"Många men vad tänkte du på?"

"Emma och Calum verkar ha en liten grej på gång"

"Det är väl uppenbart, Calum kan ju inte lämna henne ifred"

Vi skrattade och gick till baka. Luke verkade bli klar samtidigt som oss.

"Ner i vattnet" Skrek Michael som sprang upp på bryggan och hoppa i. Jag gick ner i den försiktigt man vet ju inte om det är kalt.

Jag simmade mot Michael och vi börja att plaska runt. Vi märkte att Emma kom simmandes mot oss och slutade med vattenkriget.

När Emma gick ner i vattnet igen såg jag hennes simglasögon vi simmade till henne. Sjön var inte så djup.

"Hej coola simglasögon"

"Tack Ashton" Jag märkte att hon hade ett väldigt fint leende

"Du kan kalla mig Ash om du vill"

"Och du kan kalla mig Mike"

"Okej" Hon satte på sig simglasögonen

"Kan du stå på händer, under vattnet alltså"
"Ja, jag antar det men mina ben är väl inte så raka som de kan vara antar jag"
"Visa"

Hon hopade och dök i sedan kom hennes ben upp i luften, dem var ganska raka, jag har sett värre.

"Får jag försöka" Michael räckte ut handen

Hon gav honom simglasögonen och han gjorde samma sak som Emma. Jag fick nästan hans stortå i näsan.

"Dina ben var rakare"

Calum och Luke började att simma inåt. Efter en tids tävlande i vem som gjorde snyggast grejer under vattnet så vann Emma. Calum blev hungrig vilket vi andra också var. Vi gick och åt. Emma hade en väldigt fin skrivstil, vilket Luke också tyckte.

Efter makorna och många skratt ville jag, Calum och Michael spela volleyboll, men Luke ville ta en liten simtur först så Emma följde med honom, sedan började vi att spela. Jag och Michael vann, men Emma var inte dålig, det märks att idrott är ett av hennes favorit ämnen. 

Vi gick och bytte om när vi var klara och på väg tillbaka hörde vi ett skrik. Det var en ganska högt skrik men det var varken Calums eller Lukes, vi började att springa, vi mötte Luke vid kanten till stranden. Vi såg att Calum hade lagt Emma på bänken han såg förskräckt ut han hade blod på händerna. 

"Vad hände?" Sa jag och hämtade andan. 

"Neej!"  Jag märkte att han kollade på Emmas cykel, han flyttade sig till hennes ansikte hennes ögon var stängda.

"Vad ska vi göra" skrek Michael lite halvt högt

"Jag ringer Mark" Mark hade i sin tur ringt ambulansen och de kom och tog hand om henne hennes föräldrar kom med hennes kläder. Hon var vaken och hade tagit på dem själv men hon var fortfarande svag. Jag skulle gå till Calum men stanna till när jag hörde han gråta, jag vet att han inte vill gråta i offentliga platser.

Michaels Perspektiv

När vi var framme gick jag, Ash och Luke till stranden. Sedan bytte vi om och gick in i vattnet. Vi hade lite vatten krig. Emma hade med sig simglasögon och vi hade alla en tävling om vem som gjorde snyggast saker under vattnet jag skulle ha vunnit. Emma gjorde det, och jag kom sist.

Hennes makor var goda, jag gillar att hon är så lätt att prata med hon är vänlig, och väldigt öppen.

Vi spelade volleyboll jag och Ash vann. Men Emma var inte så dum hon häller.

När vi skulle byta om hörde vi Emma skrika. Hon hade blivit biten av en huggorm 

På sjukhuset

Jag såg Ashton stå vid ett hörn.

"Vad gör du här"

"Tyst Cal gråter"

Jag gick fram och la min hand på Cals axel.

"Hon kommer att bli okej det vet du va?"

"Ja men det är ändå mitt fel att hon hamla här!" Han hade en ton i rösten som gjorde mig lite skraj 

"Nej det är det inte"

"Jo!"

"Hur är det ditt fel?" 

"Jag kunde ha varnat henne tidigare, tagit bettet för henne. Jag älskar henne!"

"Det vet jag" 

Docktorn kom ut ur dörren och sa att man kunde träffa Emma nu.

________________________________________________________________________________________

Michaels perspektiv kanske inte är så lång men jag är bara ganska trött just nu och årkade inte förlänga det. Samma sak kommer att vara med Luke han kommer ha en lång konversation med Ashton i stället. Jag ska skiva på nästa kapitel senare 

Tidigare 

"Emma se upp!!" Calum skrek som att mitt liv hängde på det och sedan kände jag en sån smärta vid vaden.

"AAJJJJ!!!!" Jag skrek till och tappade cykeln på sidan. Jag kollade ner och såg att det var en huggorm vid in cykel, Calum sprang till mig och dödade ormen, just nu bryr jag mig inte om att det var olagligt. Jag kände att jag hade gråtit och började sakta bli yr. Calum märkte det, och såg att jag svaja till, snabbt tog han ett grepp om mig och bar mig till en bänk. Luke kom springandes med de två andra i hälarna, sen blev allt svart.

________________________________________________________________________________________

Calums Perspektiv

När vi kom fram till badstället såg jag att Emma tog av sig sina kläder. Jag tog snabbt min arm över ögonen.

"Wow sakta i bakarna ska du klä av dig här?" Jag hörde hur hon vände på sig 

"Lugn jag har redan min baddräkt på, jag brukar ha den under kläderna" hon fnittra till och jag tog sakta ner min arm.

"Så vart ska vi byta om?" Jag hörde Mike skrika till Emma från ett avstånd, jag såg att Emma vände sig om, snabbt tog jag av mig mina shorts och mina kalsonger, sen var det snabbt på med mina badbyxor. Sen tog jag av mig min tröja när jag kollade upp gick Mike och Ash åt ett håll medans Luke kom till mig och Emma.

"Vart bytte du om?" han kollade på Emma så jag trodde att han menade henne, jag märkte att hon också trodde det för hon svarade:

"Hemma"

Luke hoppade smått till och sa att han menade mig. Jag började smått rodna, Emma såg ganska förvånad ut, fast jag märkte att ho kollade lite längre på mina magrutor än på resten av kroppen.

"Bakom Emma en snabbis liksom"

"Jag går i alla fall och byter om bakom träden" sa Luke och började gå sin väg.

"Ska vi i?" Jag räckte ut min hand och såg hur hon försiktigt tog tag om den.

"Så klart vi ska" Vi började att gå ner till bryggan, vi höll fortfarande varandra i händerna, jag gillade sättet vi höll dom på, jag hörde mig själv säga

"Så.. emm.. har du någon pojkvän?" Jag trodde hon skulle bli nyfiken på varför jag fråga henne men som tur så svarade hon:

"Nä... inte vad jag vet i alla fall" JAAAA! Skrek det inom mig.

Jag såg att det var en flotte lite längre ut.

"Ska vi simma ut dit?"

Jag såg att hon tvekade 

"Kanske om du hjälper mig upp på den" jag såg att hon bet sig i läppen, även om jag inte har känt henne så länge så såg jag också oron i hennes ögon.

"Är något fel?"

"Nä... det är bara att jag inte gillar att simma långt ut, jag gillar att vara där jag bottnar" Jag kollade på henne och tänkte på hur jag skulle göra så att hon kände sig mer säker.

Jag gjorde ett stadigare handgrepp vilket jag tror hon märkte. 

"Jag kommer inte att släppa dig, förutom när vi går i så klart" Jag släppte handen och gick i. Jag kände att det var ganska armt jämfört med andra sjöar jag har badat i när jag har varit här innan, vilket inte har varit så måna gånger dock.

"Det är ganska varmt, kom nu" Jag började smått att le.

När vi var vid flotten märkte jag att det faktiskt var svårt att komma upp på den. Jag la min hand på flotten och drog upp mig, sedan drog jag upp Emma.

Vi satte oss med huvudena mot stranden och benen var hälften i  vattnet och hälften på flotten.

Jag hörde hur de andra kom ner mot stranden. 

"Ner i vattnet" hörde jag Mike skrika. Jag såg hur han sprang upp på bryggan och hoppade i, men hans landning var väl inte helt perfekt. Luke och Ash gick i vid stranden. Luke kom simmandes mot oss. 

Luke hade också svårt att ta sig upp, så ja fick hjälpa han upp.

"Hej Emma"

"Hej Luke"

Emma vände huvudet mot mig.

"Du Calum-" Jag var trött på att höra mitt hela namn, hon var ju en bra kompis nu så hon kan säga Cal.

"Du kan kalla mig Cal"

"Okej, jag ska i alla fall simma in" Jag såg hur hon var beredd på att glida ner i vattnet igen.

"Varför?"

"För att jag ska snorkla" Jag såg att hon gjorde finger tecknet i luften.

Jag såg hur hon simmade in och hämtade något.

"Luke?"

"Ja?"

"Tror du Emma gillar mig?"

"Kanske, båda två värkar gilla varandras sällskap i alla fall"

"Skulle vi bli ett bra par?"

"Kanske ni skulle, ni har rätt höjd, eller ni ser bra ut tillsammans, och i värkar ju göra varandra glada så varför inte?"

"Haha tack, ska vi simma in och se vad de gör? 

"Visst"

Vi simmade in och såg att Emma hade tagit fram sina simglasögon. Alla testade dem och vi hade en tävling om vem som kunde stå snyggast på händer under vattnet.

Emma van men jag kom tvåa.

Jag började att bli hungrig, jag kollade på min mobil för att de hur mycket klockan var, jag såg att vi hade varit här i en halvtimma nu så jag tänkte att vi kunde äta.

"Emma jag är hungrig!" Jag såg hur hon gick upp ur vattnet och tog påsen med grejerna i. Hon hade skrivit våran namn på tejp som hon hade satt på plasten runt om makan. Jag kollade på makorna "Calum" Jag såg min maka och tog den.

"Fy vilken cool skrivstil, inte ens jag kan skriva Luke så bra"  

"Du kan väl inte skriva över huvud taget" Alla börja skratta som vanligt är Mike säger något sådant.

När vi hade ätit klart ville jag Mike och Ash spela volleyboll, men Luke ville simma till flotten och tillbaka först, så Emma simmade med dem. Jag såg hur de pratade samtidigt. 

När de var tillbaka så var det Jag, Emma och Luke mot Ashton och Michael.

Vi förlorade, men Emma verkade inte bry sig så mycket.

Vi packade våra grejer, Luke, Ash och Mike var och bytte om, Emma var reda klar, hon stod på sin cykel och lutade sig över styret. Jag såg något svart krypa mot henne. EN ORM! 

"Emma se upp!"

"AAJJJJ!!!!" Jag hörde hur hennes cykel kraftigt ramlade mot marken, hon vred ner mot hennes var och såg ormen. Jag sprang upp med en vass sten och en pinne, jag dödade ormen. Jag såg henne svinga till lite och snabbt tog jag ett grepp om henne och bar henne till en bänk.

Luke och de andra kom springandes till oss.

"Vad hände?" Ash såg chockad ut. Jag kollade på ormen och de vände huvudet ditåt. Jag märkte att jag grät, sen såg jag att hon blundade.

"Neej!" Jag flytta mig till hennes huvud för att se om hon andades, som tur gjorde hon det.

"Cal vad ska vi göra?" Mike kollade sig om, han tog min tröja och band den runt hennes ormbett.

"Jag ringer Mark" Sa Luke

Vi var nu på sjukhuset, Emma hade fått nya kläder, hon var vaken så ho hade bytt själv. Men vi får inte se henne fören i morgon.

Mark hade tagit hand om hennes grejer och informerat hennes föräldrar om vad som har hänt.

Allt är mitt fel! Jag skulle ha sagt åt henne att komma så fort ho kunde till mig. Jag märkte att jag börja gråta igen.

________________________________________________________________________________________

Inte världens roligaste grej att känna att det är ens eget fel. Vad tycker ni Kommentera!

Tidigare

Jag såg att Emma hoppade av och jag cyklade emellan alla andra för att komma fram till henne, då hoppade jag av. Hon kollade upp på mig och jag kollade ner på henne.

"Brukar du alltid ta denna vägen" Jag kände att det inte var världens bästa fråga men det var en början.

"Ja, jag gillar inte att det är så brant när man ska ta sig dit men man får en sådan skön fart på vägen hem, man får bara se till att inga bilar kommer" Jag märkte hur hon börja rodna

"Burkar det komma måna bilar?" Det kanske inte var en sådan dålig fråga i alla fall

"Nä, jag har bara stött på en bil" Jag började att le

"Jag gillar din hjälm, eller ja, färgen" Sa hon och blev ännu rödare. 

"Haha, tack" Jag märkte hur jag börja rodna

"Så du gillar blått?" Ganska uppenbart

"Ja och grönt jag har alltid sett på som som om blått ska vara himlen och grönt marken" Jag skratta till.

"Du är allt rolig du" hon kollade på mig som om jag sa något hon inte hör så ofta.

Vi kom till slutet av uppförsbacken och vi började cykla, nu cyklade jag jämte henne, jag såg hur hennes leende blev större och större, jag märkte hur hon inte det minsta försökte undvika groparna, medans alla andra gjorde sitt bästa.

Vi kom fram till badplatsen och det var inte någon där förutom oss.

________________________________________________________________________________________

Emmas Perspektiv

Jag såg Calum komma fram till mig, vi hade en rolig konversation.

Han kallade mig för rolig, vilket är väldigt sällan jag hör folk säga om mig. 

När vi kom fram var det ingen där så det skulle bara bli vi fem, om ingen annan kom efter oss.

Jag började klä av mig mina kläder.

"Wow sakta i bakarna ska du klä av dig här?" Det var Calum som fråga, han stod med armen för ögonen.

"Lugn jag har redan min baddräkt på, jag brukar ha den under kläderna" Sa jag och fnittra till, jag såg hur han sänkte armen, de andra hade gått och lagt sina handdukar där de ville bada.

"Så vart ska vi byta om?" Det var Michael som skrek

"Det finns ute dass där borta, anas  kan ni gå bakom träden" skrek jag till baka.

Michael gick till toaletterna, Ashton följde efter, Luke kom mot mig och Calum.

"Vart bytte du om?" Han kollade på mig så jag antog att det var mig han menade

"Hemma" han hoppa till

"Jag menade Calum" Jag vände mig om och såg hans magrutor, han hade röda badkalsonger.

"Bakom Emma, en snabbis liksom" Jag såg förvånad ut, men märkte sedan att han börja rodna.

"Jag går i alla fall och byter om bakom träden" Luke började att gå bort.

"Ska vi i?" Calum sträckte ut sin hand och jag tog den

"Så klart vi ska" Han höll fortfarande i min hand

"Så.. emm.. har du någon pojkvän?" Fråga han blygt

"Nä... inte vad jag vet i alla fall" Vi stod på bryggan, Calum kollade på flotten som låg lite längre ut.

"Ska vi simma ut dit?" Han pekade på flotten

Jag tvekade lite, jag har aldrig gillat att simma ut, jag gillar att vara där jag bottnar. Dessutom så har jag svårt att komma upp på den flotten.

"Kanske, om du hjälper mig upp på den" Jag bet mig i läppen

"Är något fel?" Kanske var dåligt att göra det

"Nä... det är bara att jag inte gillar att simma långt ut, jag gillar att vara där jag bottnar"

Han kollade på mig en stund, jag märkte hur hans grepp blev starkare.

"Jag kommer inte att släppa dig, förutom när vi går i så klart" Han släppte min hand och började gå i.

"Det är ganska varmt, kom nu. 

Jag gick i och vi börja simma, han höll sig alltid nära mig. När vi var framme vi flotten gick han först upp. Jag märkte att han också tyckte det var svårt att använda den trästegen. Så han tog ett stadigt grepp på flottan och lyfte upp sig själv.

"Här ta min hand och sätt en fot på översta steget" Jag gjorde som han sa och kom lätt upp.

När vi var uppe satt vi oss ner. Jag hörde hur Michael, Ashton och Luke kom.

"Ner i vattnet" Michael skrek som en galning, jag kunde inte låta bli att skratta när han gjorde ett litet magplask, det verkade som att Calum tyckte samma sak. Luke och Ashton sprang in i vattnet från stranden. 

"Jag kommer till er" Det var Luke som sa det, det var inte fören då jag märkte att Calums hand var lite lätt på min.

Luke hade också svårt att ta sig upp.

Han skratta till, "Cal du tror inte att du kan hjälpa mig?" Jag såg hur han börja rodna och märkte hur flotten svajade till när han drog upp Luke.

"Hej Emma"

"Hej Luke" Luke satt på min vänstra sida medans Calum satt på min högra.

"Du Calum-"

"Du kan kalla mig Cal" 

"Okej, jag ska i alla fall simma in" Jag var beredd på att glida ner i vattnet.

"Varför?"

"För att jag ska snorkla" jag gjorde finger tecken när jag sa snorkla.

Jag vet inte varför men jag gillar att vara mer i vattnet än att vara häften och inte alls i vattnet. Fast det beror på om man är i havet eller inte.

Jag började simma in, jag gick upp för bryggan och dit jag hade mina grejer. Jag tog mina simglasögon och gick till bryggan igen.

Jag såg att Calum och Luke satt och pratade samtidigt som de kollade åt mitt håll. Denna gången gick jag ner vid stranden. Ashton och Michael var inte så långt ifrån där jag var och de simma till mig.

"Hej coola simglasögon" Ashton kollade på dem

"Tack Ashton" 

"Du kan kalla mig Ash om du vill"

"Och du kan kalla mig Mike" La Michael till

"Okej"

"Kan du stå på händer, under vattnet alltså"

"Ja, jag antar det men mina ben är väl inte så raka som de kan vara antar jag"

"Visa" 

Jag dök i med huvudet och ställde mig på händer. när jag kom upp såg jag att Luke och Calum hade börjat simma inåt.

"Får jag försöka" Michael tog fram handen och jag tog av mig simglasögonen och gav dem till han.

Jag såg hur hans ben var böjda 

"Du hade rakare än de så du kan vara lugn"

Alla prövade och vi hade en liten tävling, sen hade vi varit där i en halv timma.

"Emma jag är hungrig!"

Det var Calum som ropade, jag gick upp och tog fram makorna, jag hade skrivit deras namn på en tejpbit så jag visste vem som var vems.

"Fy vilken cool skrivstil, inte ens jag kan skriva Luke så bra"  

"Du kan väl inte skriva över huvud taget" sa Michael och alla börja skratta.

Michael, Ashton och Calum ville börja spela volleyboll. Luke ville simma till flotten och tillbaka först men han ville inte göra det själv.

"Du vet väl att du inte hade behövt göra våra makor" Han verkade mena det med den tonen i hans röst.

"Jag hade inte´något bättre för mig"

"Det är bara att jag inte gillar när en tjej gör grejer man kan göra själv"

"Vi behövde bli av med bröd så jag tänkte att det var ett bra tillfälle"

"Aja, bara vet att du är värd mer än att vara vår mak skapare" Båda skratta till och snart var vi vid bryggan igen.

Vi hade en tävling i volleybollen också, Ashton och Michael mot mig, Calum och Luke. Denna gången förlorade vi men jag brydde mig inte så mycket. När vi skulle packa våra grejer var jag klar först, jag stod vid min cykel och var beredd på att cykla. 

"Emma se upp!!" Calum skrek som att mitt liv hängde på det och sedan kände jag en sån smärta vid vaden.

"AAJJJJ!!!!" Jag skrek till och tappade cykeln på sidan. Jag kollade ner och såg att det var en huggorm vid in cykel, Calum sprang till mig och dödade ormen, just nu bryr jag mig inte om att det var olagligt. Jag kände att jag hade gråtit och började sakta bli yr. Calum märkte det, och såg att jag svaja till, snabbt tog han ett grepp om mig och bar mig till en bänk. Luke kom springandes med de två andra i hälarna, sen blev allt svart.

________________________________________________________________________________________

OOOOJJJ! Usch jag hatar ormar! Det första jag vill säga är att jag kommer att göra de 4 nästa kapitlen ur de andras perspektiv, fast under samma dag, då kommer du få veta vad som hände när hon "blocka ut" Kommentera vad du tycker! :D

Tidigare 

Jag hade skickat iväg sms:et till Emma. Jag åt upp min gröt. Jag var sist som vanligt. Jag suckade och gick upp. När jag gick förbi Lukes rum såg jag att han sov, jag hörde musiken från hans hörlurar och stängde av den.

Det var nu en timma kvar innan vi skulle vara vid sjön. Emma hade svarat att det var bra om vi började cykla en halvtimma innan. Ja väckte Luke och hämta de andra och vi cyklade iväg.

________________________________________________________________________________________

Vi cyklade till lagården där vi var igår. Jag såg Emma stå där med en påse hängandes på hennes styre.

Hon fnittra till. "Fin hjälm Ashton" ett smått leende kom fram

"Hahaha jättekul" Ash räckte ut tungan mot henne och alla skratta.

"Ska vi dra nu?" Michael var beredd på att cykla iväg.

"Visst följ mig bara, fast jag ska nog säga att vi kommer så leda cyklarna ganska mycket också" Hon kollade på mig. Bra tillfälle att prata. 

"Varför då?" Michael såg frånvarande ut.

"För att vi kommer stöta på branta uppförsbackar" sa hon och skrattade till

Vi började att cykla, Emma var först med Ash i hälen sen kom Michael, Luke och sist jag.

Jag kan ju inte prata med henne här ifrån.. 

Ashtons Perspektiv

Jag hörde att vi skulle börja cykla iväg. Jag gick dit jag hade lagt hjälmarna och såg att det bara var den med sprickorna kvar. Jag suckade och tog på mig hjälmen medans jag gick till de andra. Vi började att cykla och kom fram där vi hade mött henne igår.

Jag hörde att hon börja fnissa "Fin hjälm Ashton" 

"Hahaha jättekul" sa jag med en sarkastisk röst och räckte ut tungan vilket gjorde att alla börja skratta.

Jag kunde märka att Michael inte hade så mycket tålamod, man kan väl inte klandra honom precis.

"Ska vi dra nu?" Han såg ut som att han var beredd på att vara med i ett cykel race eller något.

"Visst följ mig bara, fast jag ska nog säga att vi kommer så leda cyklarna ganska mycket också" jag fattade att det skulle komma några uppförsbackar, men det verkade inte Michael göra.

Jag vände mitt intresse till Luke och såg att han kände sig obekväm. Han har varit så tyst den senaste tiden. 

"Luke är något fel?" viskade jag till honom så tyst jag kunde. Han kollade upp och ryckte  på axlarna. Det var inget svar. Jag märkte att vi började cykla och cyklade snabbt efter Emma för att inte vara sist.

Lukes Perspektiv

Calum väckte mig när vi skulle åka, jag tog mina grejer och gick efter Cal. Jag såg en hög med hjälmar och tog den gröna, den såg mest hel ut av de tre som var kvar, sen kom Michael och tog den gula. Calum tog den blåa, jag tror det är för att Emma har en blå hjälm.

Till sist kom Ashton och fick så klart den vita sprickiga hjälmen. Jag kollade ner och skrattade smått för mig själv när jag hörde hans suck. 

När vi kom fram där vi  skulle möta Emma såg jag hennes påse. Jag såg att hon hade med sig makorna. Jag önskar vi skulle gjort de för oss själva så skulle hon slippa ägna sin tid åt det. 

Jag var ganska frånvarande under den lilla pratstunden och tänkte på pingviner.

Men jag skrattade till när Ash och Emma hade sitt lilla tungkrig.

"Luke är något fel?" Jag tog upp huvudet och såg att Ash kollade på mig. Jag ryckte på axlarna Klart inget var fel. Jag ville bara börja cykla så att den här tystnaden går iväg. 

Vi började att cykla jag ville inte vara sist men inte först efter Emma såklart. Så  jag tänkte att näst sist inte gjorde så mycket.

Michaels Perspektiv

Jag hörde att Cal skrek att vi var tvungna att cykla iväg. Snabbt sprang jag ner och såg en gul hjälm och en vit hjälm. Jag tog den gula för att den hade en finare färg, sen märkte jag sprickorna i den andra hjälmen.

Jag såg Ash komma ut och jag började cykla runt i cirklar. Sen började vi cykla mot det gula huset. Vi kom fram och Emma gjorde narr av Ashtons hjälm, när han räckte ut tungan brast jag ut i skratt. Jag kände hettan på mig rygg och fråga om vi skulle dra nu.  Sen fick jag reda på att vi skulle leda cyklarna i uppförsbackar också. Aja då kommer man snabbt hem 

Jag cyklade efter Ash med Luke i hälarna och Cal var sist. Haha, här kan han inte prata med henne direkt. 

Jag märkte att vi skulle svänga in på någon slags skogsväg. Sen såg jag att Emma hoppade av cykeln. Neej! Är det nu vi ska börja gå?!?

Emmas Perspektiv

*Pling*

Jag hade laddat ner en bild på Calum och satt det som kontakter, han är ju alla fall känd. 

Jag såg bilden och tog snabbt upp min mobil och läste sms:et 

"Du måste inte göra dig ditt besvär men om du vill så är det här vad vi vill ha på dem:

Jag: Smör, ost och skinka

Ashton: Smör, ost, sallad, tomat och gurka (Ja tror  han vill vara extra nyttig)

Michael: Samma som Ashton fast skippa salladen

Luke: Samma som mig"

Jag skrattade till när jag läste hans kommentar om Ashtons pålägg. Vill dem ha en dubbel maka eller en enkel maka?  Jag skrev ner det så fort som möjligt för att kunna göra dem så snabbt som möjligt.

"Vill ni ha en enkel maka eller en dubbel maka?" Jag var förvånad över hur snabbt han svara. 

"Jag och Ashton vill ha en dubbel maka de andra vill ha en enkel maka :)"

Jag gick ner och gjorde makorna. Förs gjorde jag Calums och Lukes, de gick fortast så. Sen gjorde jag Michaels och sist Ashtons. Jag kollade på klockan och gick upp för att hämta mina grejer, jag hade redan på mig min badräckt under mina kläder, jag hade med mig en handduk och mina simglasögon. Jag plastad in makorna och la försiktigt ner dom i påsen. Sen började jag cykla upp till farmor och farfar. 

Jag hade ståt där i en minut innan dem kom. Det första jag såg var Calums och Lukes hjälmar med tanke på att blått och grönt är mina favorit färger. Sen såg jag Ashton komma sist av dem Jag fnissade lite år hans hjälm, och sa "Fin hjälm Ashton" medans ett leende smög sig fram när jag såg Calum små skratta.

"Hahaha jättekul" han räckte ut tungan och alla börja skratta till och med Luke, han såg ganska nere ut.

Jag berättade att vi skulle få leda cyklarna det verkade inte Michael så glad över. Men vi började att cykla.

Jag visade vägen och de andra följde efter, Calum var sist så jag kunde inte direkt prata med honom. Men vi var snart där man skulle börja leda cykeln och då kunde han komma fram eller något.

Vi kom till uppförsbacken och jag hoppade av, jag kanske skulle ha sagt det för Ashton åkte nästan in i mig.

Calums Perspektiv

Jag såg att Emma hoppade av och jag cyklade emellan alla andra för att komma fram till henne, då hoppade jag av. Hon kollade upp på mig och jag kollade ner på henne.

"Brukar du alltid ta denna vägen" Jag kände att det inte var världens bästa fråga men det var en början.

"Ja, jag gillar inte att det är så brant när man ska ta sig dit men man får en sådan skön fart på vägen hem, man får bara se till att inga bilar kommer" Jag märkte hur hon börja rodna

"Burkar det komma måna bilar?" Det kanske inte var en sådan dålig fråga i alla fall

"Nä, jag har bara stött på en bil" Jag började att le

"Jag gillar din hjälm, eller ja, färgen" Sa hon och blev ännu rödare. 

"Haha, tack" Jag märkte hur jag börja rodna

"Så du gillar blått?" Ganska uppenbart

"Ja och grönt jag har alltid sett på som som om blått ska vara himlen och grönt marken" Jag skratta till.

"Du är allt rolig du" hon kollade på mig som om jag sa något hon inte hör så ofta.

Vi kom till slutet av uppförsbacken och vi började cykla, nu cyklade jag jämte henne, jag såg hur hennes leende blev större och större, jag märkte hur hon inte det minsta försökte undvika groparna, medans alla andra gjorde sitt bästa.

Vi kom fram till badplatsen och det var inte någon där förutom oss.

________________________________________________________________________________________

Vad tror ni kommer att hända nu när de är själva där? Kommer Calum göra allt för att vara med Emma? Kommer Luke att får säga att han inte tycker hon borde göra sådan grejer åt honom och de andra? Kommentera! 

Detta var ett längre kapitel än vanligt men då blir det förre kapitlen som beskriver vad som händer under en dag.