Jag kanske har nämnt att jag inte gillar No ämnena och matte. Jag har svårt för dem, men det finns delar i matten jag kan förknippa med något So ämne. T.ex koordinatorer, det förknippar jag med geografi. Sen är jag inte så bra i fysik alls, men denna terminen har jag varit det för att vi pratar om atomfysik, vilket jag förknippar med historia. 

För att jag ska lära mig ett ämne som en A elev eller B och C elev måste det ämnet intressera mig. Är det inte intressant så är det inte kul. Jag känner inte att jag kommer att ha nytta av alla ekvationer till exempel. Tänk om jag blir författare, och en bra en. Hur mycket matte ingår det i att skriva en bok? Visst, man har nytta till matten när det gäller skatt och sådant, men det man behöver för att skriva en bra bok är:

1. En bra ide. Är det ingen bra ide kanske inte så många vill ha den. Det finns olika slags böcker men man måste tänka på vilken som kan säljas bäst. Skulle folk vilja läsa om hur en liten flicka eller kille bara levde sitt liv dag för dag, eller skulle man vilja läsa någon deckare eller fantasy bok?
2. Något att skriva på. Det är ganska svårt att göra en bok utan t.ex en dator eller varför inte papper och penna?
3. Tid! Det tar tid att göra en bok, man måste ha tålamod.

Mer än så är det inte.

Men i alla fall, jag vill inte ha lågt betyg i ämnen, det är ju bra, men man kan vara bättre. Problemet med dagens skolor är att ganska många elever känner att betygen har en sådan stor betydelse, man kan känna att man inte duger om man inte har mer än bara E:n till exempel. Jag vet att betygen inte är allt, men jag kan ändå få känslan att jag inte duger när det kommer till just de ämnen jag har svårast för. Jag låter ofta någon annan svara på frågor jag är osäkra på, men jag kanske faktiskt har rätt.

De ända ämnena jag känner mig säker på, det är språk. Jag gillar engelska, jag är bra på spanska och svenskan ökades från E till B på 1 år (7:an till 8:an). Jag tror dock det var för att vi gjorde en novell och ett prov på de olika epokerna. Där var jag inte så dålig om man säger så,  jag har inte en dålig fantasi så jag skrev min novell ganska bra. Tycker jag dock.... Jag tror till och med att jag sa att jag skulle lägga upp den här..Vänta lite

Mörkrets Ljus

I dag händer det, idag gäller det, nu är jag på väg, ingen kan stoppa mig, även om jag vill det.

“Den första skoldagen är alltid bäst” säger alla. Fattar de inte att det är den sista som är den allra bästa, om inte bättre. Alltså man vet ju att man måste se alla som hatar en nästa dag. Gör man det på den sista? Nej!

De tror att jag inte märker vad de gör. De stirrar på mig samtidigt som de skrattar och viskar. Om de bara visste hur jag mår. De märks när de inte vill vara med mig och när de väljer mig sist på rasten när vi spelar fotboll.

Oj då, nu ser jag dem, och de ser mig. Skit! Jag måste ju säga något, eller äsch jag låter bli, gå bara för bi.

Tur att allt gick bra, nu är det hem jag ska, hem till min säng.

Nej, nej, nej, nej! Där är de igen. Följ mig inte, skit jag sa ju inte, ååå! Stanna inte, bara gå fortare, fortare och fortare.

- Aj! Se dig för!

- Se dig för själv din feta unge!

Sluta bry dig, bara gå

- Vart är du på väg nu?

Svara inte, bara spring

De följer efter, men som tur är så hann jag komma hem i tid.

Nu händer det, där kommer de. Aj! Måste det göra så ont när de knuffas, drar och skriker på en? Hur många tittar på oss? Oj då, det är ganska många, men… Varför gör de inte något för att hjälpa mig?

Även om de skulle vilja skulle de inte våga. De vill inte att de ska vara de ända som hjälper en, det är i alla fall vad man tror.

Ofta när man hör att alla hatar en, så tror man det ett tag.

Hatar alla mig?

Förmodligen så gör alla det, förutom  tre personer. mamma, pappa och Jackson. De är ljuset i mörkret, men mest Jackson, han är ju ändå den som faktiskt märker något. Synd att han inte är här när det gäller.

Ibland känns det som att hela världen faller ner över en, det får en känna sig liten, som luft, som inget. Det får en känna sig som att ingen bryr sig om en.

Då kommer tanken man inte vill tänka.

Ännu en dag som är slut, så sjukt skönt. Som varje dag så är Jackson och väntar 3 km ifrån mitt hus, i alla fall när han inte är sjuk. Men det var något annorlunda, han märkte att jag märkte det. Innan jag visste ordet av det så fråga han frågan som jag aldrig trodde jag skulle få.  

Vad skulle jag säga om inte ja?

Nästa dag händer allting igen men, något är annorlunda, inte med dem utan med mig. Det känns så mycket lättare att höra massa ord som man precis har fått veta inte är sanna.

Av: Amanda Larsson

Så ja... Ja, den är väl ganska djup, vår lärare läste upp några om den som gjorde den ville det. Hon sa inte namnen förstås. Det roliga var att när hon läste min klappade ingen i händerna på slutet, vilket man gjorde mot alla andra. Jag visste inte hur jag skulle ta det, "tyckte dem att den var dålig" tänkte jag först. Men senare tänkte jag att dem faktiskt blev "träffade". Det är något som händer dagligen, man tänker inte på det. Man tror bara att det existerar, man tänker inte på hur den mobbade känner. Jag skrev den inte bara för att jag har bra fantasi, jag skrev den för att jag ville visa hur jag såg på saker och ting. Jag ville vissa hur verkligheten kan se ut för några. Jag ville vissa att man kan bli mobbad på fler än ett sätt. Folk tror att det inte gör något fel om de bara står och ignorerar det som händer. För att de inte är med i leken om man säger så, men de är med mer än vad de tror. Det är dem som kan få en fatta ett beslut. Det är dem som kanske får någon tänka att om de inte hjälper, så håller det med. Det är ofta så. Lite för ofta. Det är en av anledningarna till varför jag vill bli polis, dem står inte bara och iakttar, de agerar. Om jag såg någon som blev mobbad eller kränkt, då skulle jag absolut inte hålla käft. 

Mobbning är något jag känner starkt för, jag känner folk som blivit mobbade, till och med jag har blivit mobbad. Mobbning får en att känna sig ensam, anledningen till varför jag aldrig har känt mig ensam har varit pga min familj, filmer och nätet. Det är så jag har rymt från min verkliga värld till min lilla fantasi värld, det var så jag kunde få mina tankar på annat.

Jag har problem! Jag vet inte vad jag ska bli för någon dag sedan bar jag 100% säker på att jag ville bli Engelska lärare. Innan dess tänkte jag på polis. Men jag vet inte.. Nu funderar jag på regissör, manusförfattare eller journalist. Men jag skulle kunna vara tolk också, jag har lätt för språk och är bra på Engelska. Men jag vet inte! Kanske jag vill bli konditor! Jag gillar ju att baka, folk älskar mina rulltårtor, mina kladdmuffins och cupcakes är heller inte så tokiga! 

Jag skulle kunna jobba med barn, mamma och pappa har sagt FN för jag HATAR verkligen orättvisa. Det var/är därför jag skulle vilja bli polis. Jag kanske vill vara mer än bara en sak... Jag skulle inte säga nej till att vara advokat, men dock måste man läsa massa matte till det, jag gillar inte matte så... a du fattar poängen. 

Men att folk vill att en 15/16 årlig ska veta är en stor press på en. Man kanske inte måste veta vad man vill bli, men tänk om man väljer helt fel linje? Dock ska jag välja samhälles  linjen, det är ju en ganska bred grund. Men ändå..

Jag vet att jag är bra med barn, jag gillar att skriva. Jag skulle spring flera kilometer bara för en kompis. Okej kanske inte springa men cykla.Kanske man ska vara amper ett år i något land året efter gymnasiet så man kan få tid att tänka lite. För jag vet ärligt talat inte... Sen skulle jag kunna bli författare men det kostar ju en del att få boken publicerad, sen skulle jag kunna bli skådis, men det är en tuff bransch. 

Skulle inte säga nej till att bli bonde, men mamma är ju allergisk mot en massa djur! Sen har jag ko skräck. Men grisar, höns och hundar skulle väl inte vara dumt? Man kan sälja grisköttet och äggen. Kanske hundungar också? Fast jag gillar hundar så jag tror inte att jag skulle klara det.

Sen har jag funderat på ungdomsledare, men dem får ju inte bra betalt, man kan inte bara  vara ungdomsledare. Jag skulle inte säga nej till att ha min egen tv show så som Ellen Degeneres. 

Det finns så mycket att välja på så hur vet man att man väljer rätt, säg inte följ ditt hjärta för det är ganska svårt när den vill flera saker!

Jag och min kompis kommer att stå i skolans café i morgon. Vi bestämde vad vi skulle göra flera veckor sedan. BULLAR! Vi gjorde dem förra året, om jag får säga det själv, så var det DEM GODASTE BULLARNA EVER! Fick till och med vår mattelärare att köpa... Han köpte den sista så mehehe!

Är bara lite galen just nu, vet inte riktigt varför jag skriver.. Kanske för att jag inte vill läsa Svenne...

Förlåt men den är inte bra, det är inte men gener. Jag gillar mer fantasy och action, som t.ex Harry Potter, Gladiator, Brons Dolken osv. Men jaja, ska väl återgå till läsandet nu :(

I svenskan läser vi Svenne. Tror jag skrivit lite om den innan, men i alla fall. Vi ska vara på sida 144 på tisdag tror jag. Jag är på sida 84 ligger lite efter? Ska nog läsa ett bra tag nu :( Vill ju läsa Harry Potter och Gladiator Kampen För Frihet!!!

Molly är en tjej på 15 år. Hon hon har blond och brunt hår, med en toning av rödbrunt. Hon har grönblåa ögon. Hon är normal lång 167 cm. Hon går i 9:an, kommer från landet och är galen i One Direction. Hon bor med sina föräldrar och bröder. Hon har 4 bröder, hon är mellan barnet. Hennes äldsta bror är 20 år. Han heter Teo, han har en flickvän som heter Lena, Molly ser upp till henne ganska bra. Teo har brunt hår, blåa ögon vilket han fått från mamman. 

Hennes näst äldsta bror är 17 år, Josh. Han har inte någon tjej, men han är stört kär i Sara. Josh ser inte ut som Teo, Josh är mer svag om man kan säga så.. Han ja du vet, han är klenare. Teo går på gym hela tiden, men Josh är mest vid datorn. Josh Har som Molly, brunt/blont/rött hår. Han har också grönblåa ögon, men han har mer grönt än blått. De har båda sitt utseende från pappan. Molly och Josh brukar ofta spela tv-spel med varandra.

Hennes nästa bröder är tvillingar, Fred och Oscar, de är ganska busiga av sig. Dem är 13 år och går i 7:an på Mollys skola, vilket hon gillar mer eller mindre. De ser ut som Teo, fast mini variationer. De har inte hans muskler, men de har han hår och ögon. Sen är det dock en stor skillnad i personligheten.

Mollys mamma heter Kristina och har gröna ögon, hon har brunt hår, några hårstrån är dock gråa, vilket Fred och Oscar retar henne med ibland. Kristina gillar nämligen inte att bli äldre. Hon kända att ju fler små barn hon har, ju yngre skulle hon vara, men det var ett tag sedan Fred och Oscar började i förskoleklassen. Molly älskar sin mamma jätte mycket, men hon vet inte mycket om hennes barndom. När Molly var 5 hade hon smugit ut ur hennes rum för att lyssna på sin mamma och pappas konversation. "Nej! Jag tänker inte låta mina barn gå igenom vad jag gjorde när jag var ung! Glöm det" Hon hade aldrig fattat vad hon menade, hon har aldrig träffat hennes mormor och morfar. Kristina var det ända barnet.

Mollys pappa heter Jonas, han har blåa ögon, brunt hår. Han är inte så märkvärdig av sig. Han har dock ett roligt jobb enligt Molly, han är lärare för döva barn. Molly vill också bli lärare men inte för döva barn, hon vill bli Engelska lärare för åk 7 upp till 9. Hon vet inte riktigt varför, men hon gillar Engelska och är bra på det. Sen skulle hon ju få längre sommarlov än om hon typ skulle blivit läkare eller något. 

Hur Mollys familj är enligt henne:

Teo- snäll, fotbolls galen, en bra lyssnare, stark. Han kan vara snål men inte ofta. Han är en besserwisser, han vet allt om alla och allting. Han gillar sina muskel. Han är fåfäng, pratsam, omtänksam och överbeskyddande.

Josh- Gamer, barnslig men rolig, blyg, målmedveten, försiktig, slarvig. Han är en riktigt bra lyssnare och väldigt känslig. Det är han jag är med mest. Han är också överbeskyddande, men han vet när det är lugnt till skillnad från Teo.

Fred- Han är för 2 minuter före Oscar. Han är väldigt omogen, slarvig, han tänker inte före han agerar. Han är vild av sig, osympatisk, lat, men han kan vara väldigt smart, som mig. Han gör alltid en massa experiment på rummet med Oscar. Inte konstigt att han är bäst på kemi i hela skolan, ja han är till och med bättre än mig. Sen vet han dock inte hur man bevarar en hemlighet. 

Oscar- Han är också omogen, men han är inte lika slarvig som Fred. Han tänker innan han reagerar och han är grym när det kommer till musik. Han är begåvad, han kan spela trummor, gitarr, lite bas, annars är det mitt instrument. Han vet hur man spelar ukulele, piano, saxofon ja, och lite till. Han har inte lätt för so ämnena. Men allt annat klarar han jätte bra.

Mamma- Ja, vad ska man säga? Hon är en jätte bra mamma och så. Jag älskar henne, men jag vet inte så mycket om henne. Jag menar, jag vet ju hur hon är och så, men jag vet inget ting om hur hon var som barn, vart hon kommer ifrån. Vi har aldrig träffat hennes föräldrar. Men ja mamma bryr sig om en, oavsett vem man är. Hon är ödmjuk, pratsam, glad, trevlig. En man vill vara nära med. Hon har stort tålamod, måste vara där jag fått det från.

Pappa- Tja, han är ju lärare. Tycker det är coolt att han kan teckenspråk. Igen annan jag känner kan det.. Kanske Teo kan, han läste lite i gymnasiet om teckenspråk. Han är extremt överbeskydda, över mig i alla fall. Han är social, vänlig, pratsam, men lite blyg. Han är smart, han var advokat innan han blev lärare, så han kan en hel del min pappa. 

_________________________________________________________________________________________

Jag ljög, kommer en till berättelse upp på bloggen, kan ni gissa vad den kommer att handla om?

Jag bakar rulltårta tills i morgon. Mamma ska ta med sig det till kyrkan. Vi står för fikat, inte bara vi dock. men jaja. 

IGOD! 

Igår var jag och de andra (inte alla) från sendraget på Igod. Igod är ett ungdomsmöte, som WAY (Who Are You).  Vi kom hem mellan 10 och 11 på natten. Men det gör absolut ingenting. Det var så grymt, satt jämte min syrra på hennes högersida. På min vänster sida satt  en i Cornelias spanska klass (Cornelia är alltså min syster). Det började 19:00 och fikat började 21 typ.... Halv 22 kanske... 

Sen var våra kusiner där.. Eller jag 2 av dem, alla på pappas sida i alla fall. Jakob och Fredrik.

Fredrik satt på raden framför oss och Jakob 2 rader framför oss. Det är ganska coolt att gå på ungdomsmöten och lägren. Man samlas och bara lever i nuet, man är inte orolig över det vanliga. T.ex "Jag vet inte om han gillar mig... Men jag tror det... Eller nä... Kanske inte ändå... ÅÅÅÅ JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA!" Såna tankar typ. De flesta tjejer kan nog relatera till det. Man är ju inte där för det, man är ju där för att ha en trevlig stund. En stund med Gud. Sen träffar man grymt sköna människor också. Det är värt att testa!

There's a lot of parents in the world. But some children isn't as happy as others. Parents is the most important thing in a child life. If the parent isn't good to the child, the child may feel a bit less happy than others.

So, what's a good parent?

Well, there's not a real answer to that. Everyone thinks different. But if you ask me, a good parent cares about their child. They wan't the child to be happy. A parent accepts their child, they shouldn't get mad if their child is gay or whatever. They should love their child no matter what. A parent makes sure the child is happy. They might even show of their bad side if someone messed with their child. Obviously they should talk to the child, they don't have to have a topic to talk about. It could just be random talking. Then you know you're close to your parents, you have a real good relationship with them. They should pay attention to their child. Maybe take them to the zoo, an amusement park or go fishing. You know make time for them You can't just say "I love you son/daughter" you must show it.

But what's a bad parent?

Well, again, it depends on who you ask. Maybe you ask someone with a bad parent, but not the worst. So for me, a bad parent is someone that doesn't listen to their child, like is the child was in a fight, and the parent believe the other child instead of their own.  A bad parent is someone that drinks, smoke, so drugs, and gets easily angry in front of the child. You know, like a bad role model. A real bad parent would be a parent that abuses his/shes  son/daughter. Maybe worse, lets other abuse the child. /If I would know someone getting abused at all. Ill make them live with me. Don't care what my mum and dad thinks, even if I think they'll be proud of me.) 

A bad parent could be someone that didn't wan't the child in the first place. He/she doesn't like care about what their child does, where he/she is. That's just some stuff I think good and bad parents are like. I'm sure there are more example to what a good and bad parents acts like.

En engelska uppgift jag hade.

Prov!

Jag har Spanska prov imorgon. Vet inte om jag kommer att klara det så bra. Inte för att jag inte är bra, fick B i Spanska i slutet av 8:an även om jag trodde det skulle sjunka till ett D. Har alltid haft B i Spanska. Får dock A på vissa läxförhör och sånt. Men jag var sjuk på 2 dagar. Jag kommer inte få ett F, det är jag säker på... Men vet inte om jag kan få ett B. Vår lärare går dock inte bara ifrån proven. Hon går ifrån allt (för att sätta betygen alltså). Allt från hur aktiv man på lektionerna. Det kan ju hända att man inte hade en bra dag då man gjorde provet. Det man gör på ett prov har man ju gått igenom. Hänger man med på lektionen men får ett D i provet säger vi. Men ändå har ett bra ordförråd, kan grammatiken och är bra både muntligt och skriftligt. Kan man lika gärna få ett A i slutbetyg ändå. Antar jag... Men det kommer nog att gå bra... Jag har det inte svårt för språk, tvärtom faktiskt. Är ganska bra, B i både Svenska, Spanska och Engelska. Än så länge i alla fall. Siktar på A i alla tre.

Sen förra veckan, då hade vi matte prov, del 1. Matte har aldrig varit mitt bästa ämne. Det jag var mest förvånad över var att jag fick ett D i slutet av 8:an. Så jag vill antingen behålla det eller få det till ett C. Men då ingår en massa pluggande. Men jag är nästan säker på att jag vet varför jag har vissa ämnen bra och vissa ämnen mindre bra. T.ex mina So betyg är högre än No betygen. Jag är mer intresserad av So, så jag pluggar mer på det. Precis som att jag pluggar mer på språk än matte. Sen känner jag att jag får mer nytta av språk än matte.  Efter som att jag inte är lika intresserad i vissa ämnen så satsar jag ju inte lika mycket på just det ämnet. Inte för att jag inte försöker, det gör jag. Men det sätter sig inte lika lätt i huvudet bara. Jag tror det kan vara för att man lär ju ut de olika ämnerna på olika sätt. 

Om vi skulle ha en lektion i NO som vi har i Spanska skulle jag kanske förstått mera. Vår spanska lärare frågar oss alltid 3 frågor i början av lektionen. Alltid samma fråga. Det kunde man ha i No med. T.ex Hur många protoner har en väte atom och så vidare. Sen kan man fråga: Vilket masstal har väte? 

Rätt slags träning?

Idag hade vi skoljoggen. Man kunde välja mellan att gå typ 4 km. Springa 7 km med eller utan att tävla. Jag valde att springa 7 km utan att tävla. Låt mig bara säga att ja gick mer än jag sprang. Sen gick jag väl mellan 4 -7 km. Det fick mig att tänka på en grej. Jag ska göra något jag skulle protestera mot när jag var 10-13 år. Jag ska ärta nyttig mat, oavsett om jag gillar den eller inte. Men det var inte det jag tänkte på. Man går ju inte bara ner eller blir starkare om man äter rätt. Så jag börja tänka på träning. Vad är rätt och fel? Grejen är ju att det inte finns något rätt eller fel. Men det finns saker som man helst skulle göra, och saken man helst skippar. Då när jag gick, ibland joggade med min vän, kom jag på hur jobbigt och tråkigt det var att jogga. Jag skulle gilla att springa på ETT villkor, och det var om mitt liv var på spel. Eller om jag nu var polis, att jaga någon. Jag gillar inte att springa bara för att. Jag vill ha ett motto till det. Så jag tänkte på saker jag gillar att göra: CYKLA! 

Det är det jag gillar att göra, skulle lätt cykla 7 km. Utan tvekan, kanske 2 gånger till och med. Beror dock på hur banan är och ser ut. Många uppförsbackar.. Nja, då leder jag ju cykeln upp. Men är det en rak slinga med bara några få uppförsbackar som inte är så branta går det bra. 

Ska kanske bara se till att inte bryta armbågen igen bara.

Sen skulle jag inte bry mig om jag gjorde någon armhävning eller dansade zumba. 

Mobiler

En bra sak som många har. Kanske för många. Jag ser nästan över allt där barn i 1:an och uppåt har egna mobiler. Visst har många en sak vill man ju också ha en. Men tycker dock inte att man ska bli osocial i en ung ålder. Sitta och spela på sina mobiler medan man pratar med sina kompisar om vad som händer eller annat. Det är inte samma effekt som förr. Nu kanske jag inte ska säga något, är inte så social själv. Inte på det sättet, när vi har släktträff har jag ofta mobilen framme. Men det är inte för att jag vill vara på den istället. Det är för att jag är en sådan människa som är ganska blyg. Träffar jag äldre släktingars jag knappt vet om, då går jag ju inte och pratar med dem det första jag gör. 

Säg att vi ska till mammas kusins fest. Det är ju inte dem släktingarna man är med mest. Känner knapps någon, så jag går in på Facebook eller Twitter för att komma till min egen värld. För att allt jag gör känns fel, säger jag rätt? Äter jag rätt? Vad katten betyder det? 

Sen använder jag min mobil som klocka i skolan. Vilket jag behöver. Så här använder jag min mobil: 10% sociala medier. 10% sms o sånt. 1% till att räkna ut saker. 79% till klocka. Jag har inte tillräckligt med utrymme för spel.

Min mobil är inte i sina bästa dar. Den är lite mer än 2 år gammal. Det är en Samsung Galaxy Mini. Ibland visat klockan olika, ibland kan jag inte skriva med den. Nu fungerar inte on/off knappen heller. Sen har jag små svarta prickar i skärmen. Batteriet kan dö på 1 minut osv.

Så jag kollar efter en ny... Grejen är att det finns så många med så olika priser. Vissa priser låter mer rimligt än andra. Det jag tänker är ofta : Har jag råd? Vill jag ha denna? Vad har jag för krav? Skulle mina föräldrar tycka att den är för dyr? Massor med frågor som det. 

Det jag känner är att jag vill ha en mobil som funkar. En som inte dör efter 1 minut på Twitter. En som

jag inte måste ladda 24/7 liksom. En jag kan ringa smsa men vänner och familjen. En som har minne för twitter, insta, kik, snapchat och vine. Facebook kan jag ha på datorn, den är typ död så ja.. Sen ska den kunna stå ut med bra musik. Med andra ord Spotify. Jag ska kunna ta bilder med den. 

Nästan vilken mobil som helst med andra ord. Men jag vill INTE ha en Iphone, en Android. Det är det jag är van med. Sen skulle jag helst vilja ha en Samsung, det är det jag har nu. Men jag kan lika gärna ha en Sony Xperia...

Det finns så mycket att välja på.