Jag slutar skolan den 9:de juni, det är ganska snart. Dessutom slutar jag inte bara skolan, jag år ut grundskolan. Det känns som att jag slutade förskoleklassen igår! Eller kanske inte just igår, men det känns inte som att det var så länge sedan. Jag minns fortfarande hur nervös jag var, jag kommer fortfarande ihåg delar av sången vi sjöng... Om det inte var den vi sjöng i ettan, men förskoleklassen brukar sjunga den, det är typ en tradition. Vi kan ro över viken och se vad som finns, kanske hittar vi någon liten vän. Dinge dong dinge dong hör du blåklockans sång. Det är sången om sommaren.

Det var den ända låten jag faktisk sjöng med, alla andra år mimade jag. Jag hördes ju ändå inte.... Så vad var poängen?

Jag gillade faktiskt den,  vilket jag fortfarande gör... Vet dock inte varför, kanske för att den låter snäll av sig, för att den låter väldigt svensk/som en barnen i Bullerbyns låt.

En annan grej som känns så skönt är att jag har nu läst klart boken i svenskan. Så jag kan fortsätta på Harry Potter och Den flammande bägaren!! Som jag har hållit ett uppehåll på snart 6 månader. Men jag är på kapitel 20!

En annan sak som jag har tänkt på är att det är ganska skönt att bo på landet. Jag sitter här, framför mitt fönster och ser molnen åka förbi sakta. Sen ser man fälten, och de andra husen, och missionskyrkan. Man ser vägen där det inte går så många bilar som det skulle inne i staden. Vinden blåser lite stilla.

Om jag skulle vara i staden skulle jag sett massa hus, massa bilar, massa folk (beror på var i staden men vi låssas att det är vid centrum) Man ser de människor som springer hit och dit, man ser hur de stressar. Man kollar tåg/spårvagn/tunnelbana tider för att inte missa komma till jobb/skola. Man är helt enkelt i mer stress. 

Nu menar jag stora städer som Stockholm, Göteborg och Malmö. Vissa tätorter är okej att bo i eller gå i skola. Medan andra är mindre lugna. Wow... Jag låter rätt så gammal. Inte undra på att jag alltid blir gammal på alla "Kan vi gissa din ålder" test. Men som folk säger så är jag mogen för min ålder, mer än vad andra är. Men jag har ändå en viss barnslighet i mig, jag vet bara när den kan vara framme och när den ej ska vara det.

Vet knappast vad hela detta inlägget går ut på. Ville bara skriva av mig lite, kan inte fatta att jag snart går ur nian. Min yngsta lillasyster ska gå ur förskoleklassen i år. Helt sjukt!