Louis Perspektiv 

Dag 1

Jag kände kyla sprida si över mig medans jag vaknade till värkligheten. Vatten, kalt vatten. Några killar i min ålder har slängt vatten på mig och går nu ut.

Jag kollar runt. Det ser ut som jag är i en städskrubb. Men varför? Då kom jag på allt som hände igår.

Då öppnades dörren och in kom Robert. Han var lika tråkigt klädd som vanligt.

"Louis vi måste prata" Sa han och satte sig på huk framför stolen, som jag var fastbunden till.

"Jaså, vill du göra slut med mig?" Jag kunde inte hejda mig. Det lät för roligt.

"Nej" Är allt han hann säga innan jag avbröt honom.

"Nähä, då gör jag slut"

"Louis detta handlar om Emma" Hur vågar han prata om henne!! Jag sa inget, denna gången.

"Lyssna. Jag vet att ni är nära. Men jag gör detta för henne" Vad menar han? Hur kan han göra detta för att hjälpa henne?

"Va?" Är allt jag sa

"När Emma var 1 år, blev hon nästan kidnappad" Började han." Jag hade blivit erbjuden ett jobb. När jag tackade nej. Så försökte de ta Emma ifrån mig. Jag var tvungen att ta jobbet. Tror du hon förlåter mig?" Han hade tårar rinnande från sina ögon.

"Det kommer nog ta tid" Sa jag ärligt.

"Så länge hon inte hatar mig för alltid" Sa han och torkade bort tårarna. Dörren öppnades igen och in kom de killarna som hällde vattnet på mig.

"Så du är Louis... Vet du vilka vi är?" Sa den lägsta av dem.

"Nej" Sa jag

"Bra, då förblir det så" Sa han och alla gick ut med Robert. Jag lutade mig bakåt och somna igen.

Nästa gång jag vaknar rör vi på oss. Är det en ny dag? Jag kände efter min mobil. Det är samma dag, klockan är dock 20:30.

Jag grejar med mobilen och skickar min position till Paul. Sen åkte vi på ett gupp, något slog till mig i huvudet och jag somna.

Dag 2 

Jag var fortfarande i skåpbilen. Jag ligger på golvet. Jag är helt fri, inget är fastbundet i mig. Klockan är 03:00 jag antar de har tagit rast, för vi står stilla. 

Efter några minuter vågade jag stå upp, jag gick mot dörren. Den var öppen. Försiktigt gick jag ut, jag såg killarna och Robert i en mack minst 100 meter från mig. Det var mörkt, jag började att springa mot lyktstolparna.

Efter 20 minuters springande och gående kom jag fram till ett värdshus. Det var då jag fatta att jag var i Göteborg.

"Hej hur kan jag hjälpa dig?" Sa kvinnan bakom katetern. När hon kollade upp på mig stelnade hon till.

"Jag skulle vilja sova här inatt" Sa jag och log. Hon gav mig en nyckel och jag började gå mot rummet. Jag hade rum 20.

Dag 3 

Jag vaknade klockan 06:30. Gick upp, borsta tänderna, och gick för att äta frukost. Jag tog flingor med mjölk och en macka. 

När jag var klar checkade jag ut.

"Kan jag ta en bild med dig?" Sa damen

"Visst" Sa jag och tog en bild med henne.

Jag gick och satte mig på en bänk, jag tog upp mobilen och ringde Paul.

"Louis är du okej?" Frågade han med oro i rösten.

"Kan du ge dig på" Sa jag och skrattade.

"Var är du?" Sa han

"Göteborg" Sa jag

"Emma har varit sjukt orolig. Men Cal har lugnat ner henne. Du et att de är ihop va?" Sa han

"Jag har anat det i alla fall" Sa jag

"Jag måste sluta men Carlos hämtar dig, Jimmys pappa" Sa han och la på.

Jag satt på samma bänk i 1 timma innan Carlos kom.

Jag har fått ganska lite sömn, så jag sov på bilresan hem, och resten av dagen.

Dag 4 

"Louis!" Hörs en svag röst. "Louis vakna" hör jag igen.

"Em" Snarkar jag ut.

"Japp" Sa hon. Jag satte mig upp och kramade henne, Ca 10 sekunder.

"Så du och Cal?" Retades jag och peta henne i magen.

"Ja?" Sa hon och blev röd i ansiktet.

"Ni är ihop?" Sa jag och log.

"Det stämmer" Sa hon och blev ännu rödare. Det är så skönt att vara hemma.

I söndags tog jag konfirmationen, vi skulle göra ett drama. Jag hade inte en stor roll eller så... Men jag har sjuk scenskräck.. Så jag var nervös. Men jag klarade det. Efteråt hade vi fest. Alla kunde inte komma...

I går började vi skolan igen. Det regnade på morgonen, men inte så illa. Idag började lektionerna på riktigt. Det regnade inte när vi gick till bussen... som inte kom. Det hade regnat så mycket i natt, så det har gått hål i vägen. Så nu får jag ta 2 bussar hem och från skolan. Den första går till min gamla skola där den andra väntar. I vanliga fall tar det 2 minuter kanske, att komma till min gamla skola. Och lite mindre än en timme till min nuvarande skola.. Men nu tar det en timma. Så jag får åka en extrem omväg för att komma både hem och till skolan.

Visst är detta en bra skolstart?..

Det jag är glad för är att jag fick överskåp igen.   

Jag har varit på konfirmationsläger i en vecka, jag kom hem idag. Det var ett gött gäng. Det är dock lite irriterande att alla har olika dygn typ. 23:30 var då alla var tvungen att lägga sig. Men då kommer jag och lägger mig tidigare, sen är det frukost kl 8:00. Då vaknar ju jag tidigare, ibland vid 6 tiden, någon gång var det 7:30. Sen vaknade jag 5:30 en gång.

Så det var väl inte så kul.

Sen åkte vi till Skara Sommarland i måndags. Jag badade inte, men jag åkte karuseller, som jag inte skulle åkt i vanliga fall. Jag är SJUKT höjdrädd. 

Men nu är jag hemma efter en vecka! Nu väntar jag bara på att pappa ska sluta jobbet och komma hem! 

Tidiare: 

"Vill du gå ut med mig?" Jag hoppades att hon skulle säga ja.

"Jaa" JAAAA! Okej Cal, var cool nu! 

"Vi går på bio.. I morgon. Vill du se Divergent?" Hennes ögon flög upp och all sorg flög iväg.

"Ja! Den värkar såå cool!"

__________________________________________________________________________________________________

Emmas Perspektiv 

Jag vakna av solen som lyste mig i ansiktet. Jag fick tänka innan jag kom på allt som hände igår.

Mamma och pappa sparkade ut mig... Jimmy... Paul som stekte kvällsmaten och... DEJTEN!

Jag kollade mot Calums håll. Han sov fortfarande. Jag log smått, han var så söt. Jag gick ut ur sängen och bytte om. Sedan kollade jag vad klockan var 6:00 lika bra att äta.

Jag gick ner till köket. Där var Niall, glad som alltid och Liam. Liam såg mer nyvaken ut jämfört med Niall. Liam kollade på mig lite bittert.

"Hur mår du Liam? Du ser lite död ut" Ett leende fick jag i alla fall från honom.

"Jag råka väcka honom, jag pratade med de andra. De saknar dig Em" Sa Niall

"Jag saknar dem med.." Jag räckte mig efter flingorna. "Niall, jag når inte. Och NEJ vaden mår bra, nu är jag bara för kort.." Han skrattade och tog ner flingorna åt mig. Jag tackade honom och satte mig och åt.

Vi satt där och prata om allt vi gjorde förra gången alla var tillsammans. Som när vi paddlade kanon, jag och Niall vann. Efter en stund si så där 10 minuter hörde vi ett brak.

"Vad var det?" Sa Liam så där halvt rädd.

"Det var nog bara Luke som ramla från sängen" Sa jag som om det inte var något..

Niall skratta. "Du ser inte pigg ut för ett öre" sa han sedan. Jag vände mig om och såg Calum vid dörren.

Calums Perspektiv 

*Brak*

Jag vaknade med ett ryck. Jag hörde Luke mumla något som "men å, inte igen" Jag kollade över till Emmas säng och såg att hon inte var där.

Jag bestämde mig att gå upp. 

När jag kom ner såg jag inte så vaken ut. Men det gjorde inte Liam heller. Ingen av dem hade gjort i ordning sig, men Emma såg bra ut i alla fall. Niall var den första som såg mig. Han sa vad man kan tänka sig komma från Niall.

"Luke ramla av sängen och väckte mig" Sa jag lite bittert Emma vände huvudet och jag tog fram grejer jag skkulle ha till frukost. Sen satte jag mig jämte Emma.

"Liam kan du ge mig mjölken?" Frågade jag

"Här" Han såg sur ut.

"Är du sur på mig?" 

"Va nej, Niall väckte mig 5:40 det är allt" Jag blev förvånad. Niall är den som sover längst.

Divergent går på bio klockan 14:30 och nu var den 10:00. Alla var vakna nu.

"Niall kan du hjälpa mig?" Frågade jag

"Visst vad är det?" Jag drog med han upp till mitt rum

"Jag vet inte vad jag ska ha på mig" Viskade jag. Jag hade lagt fram 2 kavajer, med andra ord finkläder. 

"Vad ska ni göra?" Frågade han

"Kolla på Divergent" Han skratta

"Det är alldeles för mycket" Han gick till min byrå och tog fram en t-shirt.

"Du kan behålla dina byxor" Sa han och gick.

Jag tog på mig tröjan, den hade en Everlast logga på.

Det knacka på dörren.

"Kom in" Sa jag och in kom Liam

"Hej Cal Vi kommer att åka för att träffa resten av killarna. Så de kommer att vara här när ni kommer tillbaka. Ha det så kul" Han började gå.

"Vänta" Sa jag och han stannade.

"Du har känt Emma längre än vad jag har. Har du något råd för vad jag ska och inte ska prata om?"

"Du kan prata om allt med henne, fast inte om hennes föräldrar. Plus ska inte ni se på en film?" Jag nicka och han gick.

Nialls Perspektiv 

Jag har varit vaken i en halvtimme och pratat med killarna.

"Men å jag glömde nästan!" Sa jag när jag kom på Emmas problem.

"Vad är det?" Sa Harry

"Emma hon" Louis avbröt mig.

"Em? Har det hänt något? Är hon okej?"

"Nej alltså, hennes päron sparkade ut henne" Louis blev arg

"Fick hon ont?" Frågade Harry. Jag gav han en blick och sen fattade han.

"Vad i hela morötter tänker det med? Hon är 15 år!"

"Louis tyst! Liam sover"  Jag skulle visa en grej, och trampa på något. Som väckte Liam.

"Nial!" Viskade Liam högt

"Väckte du honom?" Frågade Louis och skrattade

"Pratar du med killarna?" Liam reste sig upp och tog mobilen och prata med dem.

Efter 10 minuter var han klar.

"Ska vi äta nu?" Frågade han

"Ja, jag är vrålhungrig!"

"Det är du alltid Niall" Jag skratta

"Sant"

15 minuter efter kommer Emma och äter, lite efter det kom också Calum.

Emms Perspektiv 

Jag visste redan vad jag skulle ha på mig. Mitt linne, det är blått och rött, den har en röd 5a på framsidan. Sen ska jag ha mina shorts. Jag hade tagit på mig mitt linne. När jag tog på mig mina shorts märkte jag att de hade hål.

"Skit" var det ända jag tänkte.

"Paul du behöver sy" Jag hade tagit på mig mina pyjamas byxor igen.

"Emma jag kan inte sy" Sa han

"Men tror du jag kan det då?" Frågade jag retsamt.

Michael kom in i köket. Han kollade på mig.

"Behöver du hjälp?" Jag nicka och han tog mina shorts och fixa dem. Jag tackade honom. Då kom Liam förbi och sa att de var tvungna att åka nu.

När klockan var 14:00 började jag och Calum åka till bion.

"Vart skulle alla?" Frågade jag

"De skulle hämta Hazza, Zayn och Louis. Så nu kommer du verkligen att bo med killar. Men det är ju bra" Sa han

"Varför är det bra?" Undrade jag. Han skulle svara men då ringde min mobil.

"Hallå?" Svarade jag

"Hej Em" Jag kunde höra att det var Harry.

"Hazza!" Sa jag och Calum skratta.

"Jag ville bara säga att vi kommer om någon timme. Du.. Vi tycker synd om dig, vi har alla saknat dig. Fast jag tror dock att Zayn inte har saknat spratten du och Louis gjorde på honom" Jag skratta.

"Jo, jag vet och tack. Jag har också saknat er. Jag vet inte om jag kommer göra några spratt på Zayn" Jah kunde höra hur Zayn hurra och Louis bua. Calum ville också prata med dem så jag gav honom mobilen.

"Hej Harry, Calum här..Nä vi ska på bio...En dejt...Haha kanske..Hejdå" Sa han och la på luren.

Efter 5 minuter var vi  framme. Vi köpte popcorn att dela på, en Cola till Cal och en Franta till mig. Jag ville betala mitt, men Calum tvingade mig att inte betala.

Pauls Perspektiv 

"Jag tar mina grabbar och du dina" Sa jag till Josh

"Jaja. Vi ska ju ändå bada så som de tjatar. Men oroa dig inte, detta går bra" Sa han och gick till sin bil och körde iväg.

När vi hade kört en stund kom jag på att jag inte behöver se efter 5 killar utan 1. Han kommer vara arg, Louis.

Liams Perspektiv 

Vi åker med Paul för att hämta killarna. Jag att vi inte var ifrån varandra så länge men jag har saknat dem.

"Det kommer att vara många tjejer (fans) där. Så ni stannar i bilen" Sa Paul när vi hade drygt 2 minuter kvar av bilresan.

När killarna var i bilen pratade vi om Emma. Elle Louis gjorde det.

"Jag vill träffa dem och få en förklaring" Sa han

"Vänta tills Emma kommer tillbaka" Sa jag. Det är ju hennes föräldrar.

"Jag vill inte! De gör fel!" Sa han. Jag orkar inte argumentera, så jag somnar istället. Jag drömmer om hur jag träffade Emma som mig själv.

Återblick 

Harry pratade med Paul. Han och  Niall var där men jag vet inte varför. Det jag hör Harry säga är "Okej..Är det allvarligt?..Hon?..Vad hände.. Men det...Visst vi kommer"

"Grabbar vi ska till sjukhuset" Jag kollade på de andra. De verkar inte ha fattat vad som hänt.

"Varför?"Frågade Louis. Innan Harry hann svara sa Zayn något.

"Är det något med Niall" Harry bara kollade på honom.

"Nej men ni vet den tjejen han åkte farfarsbilar med?" Alla nickade

"Ja, hon är inne på sjukhuset" Sa han

"Oj.. Är det allvarligt?" Frågade Louis

"Jag vet inte, men vi ska dit i alla fall" Sa Harry. Harry var den som fick köra oss till sjukhuset.

När vi var framme visade någon vägen till tjejens rum. Som Zayn sa heter Emma Wikenberg. Vi gick ni i rummet, Paul satt på en stol lite längre bort. Niall satt bredvid Emma.

"Niall?" Sa Harry och Niall vände sig om.

"Tystare, hon sover igen" Sa han och drog ut oss ur rummet.

"Hon heter Emma och är 14 år. Hon var på klassresa och en kille tog hennes kompis väska. Så  hon börja springa efter. Jag såg henne och börja springa jag med. Jag kom precis i tid, annars kunde hon vart död, om inte värre" Harry och Louis stod och kollade på varandra. Jag var chockad. Jag kollade på Zayns håll, han hade tårar i ögon, och han ansikte var lite rött.

"Hur gamla var dem?" Frågade Zayn bittert.

"Runt vår ålder" Sa Niall. Hur kan man göra så mot en 14 årlig tjej?

"Niall, hon är vaken igen" Sa Paul och vi gick in igen.

"Hej Emma. Jag ska presentera mina vänner för dig" Hon kollade på oss med trötta ögon. " Detta är Liam, Zayn, Louis och Harry" Jag log milt mot henne.

"Om jag inte skulle mått piss skulle jag nog svimmat" Sa hon. Emma fick oss att skratta. Hon var visst ett fan.

"Så kan vi få dina föräldrars nummer?" Frågade Paul

"De kommer inte att svara, här ring Jimmy i stället. Han är min kusin" Hon gav honom hennes mobil. Paul gick ut för att ringa Jimmy. Under tiden var vi ensamma med Emma. Niall satte sig på stolen igen.

"Gör det ont?" Frågade Zayn

"Lite" Sa hon

"Har du någon bror eller syster?"  Frågade Louis

"Nepp, jag är själv" Jag tyckte synd om henne.

En stund efter kom Paul in med en kille.

"Emma vad hände?" Hon kav honom bara en blick. Niall förstod att hon inte orkade berätta eller komma ihåg. Så han berättade för honom.

"Liam, kan du ge mig vattnet?" Frågade Emma. Jag gav henne vattnet och hon tackade.

"Jag visste att det var ni förut förresten.. Man kunde se det i ögonen" Jag log lite åt mig själv.

Jimmy och Niall kom in igen.

"Em, ska jag ringa pappa så at than kan ringa Robert?" Emma nickade. Var Robert hennes pappa? Jimmy gick ut och prata när han kom in var han inte så glad.

"Du får bo hos oss i 2 veckor" Sa han

Vi träffade henne flefa  gånger innan vi åkte hem igen.

Återblick Slut 

"Liam vakna!!" Skrek Louis. Jag vaknade med ett ryck.

Louis Perspektiv 

Liam sov nästan hela bilresan hem. Vi hade slutat prata om Emma och hennes sjukt korkade föräldrar. Men jag bryr mig inte, jag ska visa Robert vem som vet bäst..

Vi var nu hemma igen. De andra var redan ute ur bilen så jag får väcka Liam. Hmm ska jag skrika eller viska?

"Liam vakna!" Skrek jag. Jag såg hur han hoppade till.

"Skäms inte så!" Skrek han tillbaka.

Jag gick ut ur bilen med Liam i häcken. Jag kollade mot Emmas hus, en bil var hemma.

"Louis kommer du?" Sa Harry som stod vid dörren.

15 minuter senare kom Luke, Ashton och Michael. Men inte Calum.

"Vart är.." Började jag men Luke avbröt mig

"På dejt, med Emma" Jag kunde inte låta bli att le.

"Är dem ihop?" Frågade Zayn

"Vi hoppas det" Sa Ashton

Alla började gå in, då såg jag min chans. Jag började gå mot cyklarna. Jag tog den som passade mig bäst och började cykla mot Robert och Wilma.

Det är bara Robert hemma jag känner ilskan komma.

"Varför kastade du ut Emma?" Skrek jag när jag öppnade dörren. Jag  hörde något komma från köket.

"Louis vad gör du här?" Sa Robert och gick till vardagsrummet.

"Varför gör du allt mot Emma? Du skyddade till och med killarna som slog henne" När jag sa det sissta blev hans ögon fyllda med förskräckelse. 

"V-vet hon?" Stammade han

"Ja" Sa jag

"Sa du det till henne!" Skrek han

"Nej. Hon berättade för mig" Ljög jag, jag ville inte få in Niall i detta.

Vi bråkade lite till sen såg jag en bil komma ner på vägen. Nu var jag på hall is. Jag SMS:ade Niall.

Hej Niall!

Jag stack till Robert o Wilma. Kanske inte var så bra.. Hälsa Emma!

oxox Lou 

När jag la ner mobilen blev allt snart svart.

Återblick 

"Louis!" Skrek Emma

"Behöver du hjälp?"

"Ja" Suckade hon, jag skrattade.

"Hur mår du?" Frågade jag. Det har gått en vecka.

"Bättre.. Men jag vet inte varför mamma och pappa inte är hemma" Jag kollade på henne. Sedan kollade jag på hur hon mumsade ner vindruvorna jag hjälpte henne med.

"Vad?" Sa hon men munnen full av vindruvor.

"Ibland är du lik Niall" Hon skratta

"Jaså?" Sa hon

Återblick Slut 

"Louis vakna" Jag hörde Robert skrika på mig.

Emmas Perspektiv 

"Den var så bra" sa jag och Calum nickade

"Men du, vi får dra oss tillbaka Em" Sa Calum. Vi gick till bilen och Calum körde iväg.

"Emma!" Sa Harry och Zayn i kör. Men vart är Louis?

"Sover Lou eller?" Sa Calum, de andra skakade på huvudet.

"Jag vet inte vart han är?" Sa Harry. Jag gick till köket och tog Nialls mobil. Då såg jag SMS:et.

'Hej Niall!

Jag stack till Robert o Wilma. Kanske inte var så bra.. Hälsa Emma!

oxox Lou'

"Niall kolla Louis är i fara!!" Jag skrek det högsta jag kunde. Tårarna börja komma.

"Vad hände?" Sa Zayn

"Louis gick till pappa" Sa jag stressat.

"Lugn Em vi tar hand om det" Sa Paul men jag såg oron i han ögon.

"Du vet inte vad han kan göra" Jag är sjukt orolig för Louis.

"Em, lugn. Du kanske vet något du glömt bort. Är du stressad kan du inte hjälpa oss" Sa Paul. Det lät inte logiskt. 

Jag börja tänka å mycket så jag lugnade ner mig. Det ändajag fick fram var.

"JIMMY!" Skrek jag, alla kollade på mig.

"Va?" Sa Niall

"Ring Jimmy! Hans pappa är ju polis!" Skrek jag. Paul ringde Jimmy, det tog 5 långa minuter

"Jimmys pappa spårar dem nu" Sa Paul när han kom tillbaka.

Jag vet att det är bra nyheter men jag kan inte sluta tänka på Louis.

Calums Perspektiv 

jag kunde se att Emma fortfarande var orolig. Det är vi alla men de är ju som syskon.

"Harry, vad gör vi nu?"Frågade Ashton

"Jag vet inte... Paul?" Harry var nerstämd. 

"Okej.. Vi åker och hjälper Carlos (Jimmys pappa) att leta reda på Lou. Cal du stannar här med Emma" Jag nickade och gick till Emma. Hon satt i soffan med händerna i ansiktet.

"Vi sticker nu" Skrek Paul från hallen.

"Visst" Jag hörde dörren smälla igen.

"Em?" Jag satt mig jämte henne och la min han på hennes axel.

"Det är mitt fel!" Hon kollapsade in i mitt knä. Där låg hon och grät.

"Emma lyssna på mig" Jag tog upp henne. "Det är INTE ditt fel! Louis gick dit för att han ville. Det är vårt fel om något. De andra grabbarna skulle ha koll på honom" Jag såg hennes ögon.  De var fulla med oro.

"Hur vet du det?" Sa hon

"För jag vet det" Hennes ögon mjukna.

"Är det sant då?" Hon börjar se normal ut.

"Em, jag skulle aldrig ljuga för dig" Sa jag och pussade henne. Jag älskar dig Emma! 

Sen pratade vi om allt och inget tills vi somnade.

__________________________________________________________________________________________________

Äntligen! Det tog ett tag!

Jag har hållt på med Wherever You Are Kapitel 20 sen kl 8 idag. 11 sidor hade jag skrivit klart, hade lite kvar. Sen kom åskan igen, och allt raderades. Så jag kommer gå upp sjukt tidigt i morgon. Jag hade tänkt att den skulle ut idag men aja :(. Lite tråkigt att 7 timmars skrivande åkte i soptunnan.. 5 olika perspektiv, LÅNGA också borta..

 Har inget med det att göra men hon är bra!