Jag är den klumpigaste människan jag känner! Igår vid 4-5 tiden skulle jag gå ut för att ta kort. Jag tillhör en av de personer som sparkar på stenar bara för skoj skull. Så det var det jag gjorde, men då visade det sig att stenen var mer envis än mig själv. Så istället för att stenen for fram var det jag. Det första jag tänkte var ju givetvis "ingen såg mig va?" sen kollade jag på mitt knä. Då ser jag att jag skrapat upp de ända hela byxor jag har, och mitt knä. Så jag tar fram mobilen och ringer pappa. "Jag ramla, kom!" Så kom han. 

Det dåliga med detta är att skrap såren kom just vid knät, där det är töjt på olika sätt. Med andra ord så kommer ju inte mitt stora plåster sitta fast lika bra som den skulle om det vart på smalbenet istället...

Men det är det jag säger, det finns en risk i allt! Det är upp till en själv att bestämma om risken är värt det, vilket jag tycker det var, även om jag missade några riktigt bra bilder!